Arkiv: Artiklar

En liten vattensamling ger en ny dimension åt en trädgård, den blir ett ”öga” i det gröna, en glittrande yta som drar till sig fåglar, insekter, groddjur och törstiga djur. En levande oas som också blir en självklar medelpunkt i en trädgård, en plats attsitta och fika vid och ett spännande ställe för studier av trollsländor, skräddare, buksimmare, salamandrar och andra kryp. Finns det en damm väl synlig från huset är det lätt att kolla om det regnar ute – det minsta duggregn syns på vattenytan.

Jag heter Anna-Karin och är bukulla på Nyvallens fäbodar. Fäboden är en tradionell fäbod med rötter från 1700-talet. Den ligger vid foten av Sonfjället i Härjedalen tillsammans med ett antal andra nedlagda men bebodda fäbod­vallar.

För den som är intresserad kan jakt vara ett sätt att öka bredden i självhushållningen. Genom jakten får man en möjlighet att skörda ytterligare ekologiska produkter ur naturens skafferi. Man skapar även fler möjligheter att freda sina djur

Allt fler blir intresserade av att dra igång en egen verksamhet hemma på gården, t ex inom småskaligt mathantverk. I denna reportageserie har vi hittills besökt bär- och grönsaksförädlare och gårdsmejerier för att få se hur de byggt upp sin verksamhet. Nu har turen kommit till kött och chark.

Smör, lent och gult som guld, med smak av din egen möda. Så här kärnar du eget smör.

Här uppe i norra Sverige är det relativt vanligt med gamla låga stenugnar på gårdarna. Antingen i en speciell bagarstuga på gården eller som i vårt fall i källaren till bostadshuset. Ofta är de gamla ugnarna dåligt skötta eller helt enkelt bortglömda för att det inte bakas i dem längre. Men har man tur så är ugnen i gott skick och kan börja bakas i med en gång.

Idén att själv föda upp snäckor fick jag för några år sedan då jag läste om snäckodling i Handbok för vardagsekologi på Alternativ.nu. Därefter har det gått upp och ner med framgångarna och det har tagit några år att fundera ut rätt uppfödningsmetod. Jag tänkte här dela med mig av mina erfarenheter, för att inspirera och hjälpa blivande snäckodlare ett steg på vägen.

-

Sommaren 2006 lämnade Elin och jag våra lägenheter och flyttade ihop på en liten gård i byn Backfors utanför Bjurholm i Västerbotten. Efter drygt fyra intensiva men härliga år kan vi nu försörja oss på gården och vårt råd till er som funderar på att flytta ut på landet är att verkligen våga göra det.

Det hela började väldigt annorlunda mot hur det var tänkt: det kom många oförutseddheter (bla ett hejdundrande åskväder precis innan), förberedelserna var mycket försenade och planeringen fick ändras mest hela tiden. Så det var ett hektiskt och svettigt göra att få ordning på det hela och det var sannerligen en prövning i improvisation.

I Åter nr 1/10 skrev jag om bygget av min jordkällare. Nu har det gått ett år sedan jag började använda den och jag skall berätta om mina erfarenheter så här långt.

Maja Malmgrens lerhus i Vekhyttan, Fjugesta, har blivit något av en följetong i Åter. I nummer 4/03 skrev Jenny Andersson en artikel om lerhusbygget. I 3/04 skrev jag själv om lerbygge i allmänhet, mest från Majas hus och i 1/05 skrev jag om bygget av massugnarna i Majas hus. Husbygget har av olika anledningar dragit ut på tiden, men i vintras flyttade Maja in och det är dags för en slutrapport.

Jag arbetar nu med att starta upp stadsodlingsprojektet i Norrköping. För att hitta inspiration och lära mig mer besöker jag liknande projekt runt om i Sverige. I slutet av sommaren begav jag mig norrut till Nils Tiberg och hans medarbetare i Luleå. Nils är en riktig eldsjäl som har startat upp en stadsnära odling tre kilometer utanför Luleå för att förse Luleborna med när - odlade färska ekologiska grönsaker.

Det finns alternativ för skogsägare som inte vill skapa ett kalhygge inpå husknuten och som vill värna de mossor, lavar, svampar och skalbaggar som hotas av det moderna skogsbruket. Kontinuitetsskogsbruk innebär att man hela tiden behåller ett trädskikt i den skötta skogen. Genom att bedöma och styra trädens inbördes förhållanden kan man använda skogens egna mekanismer till att med små medel få mycket virke till bra kvalitet ur sin skog -samtidigt som man har den kvar.

Att använda jeans till olika saker är bra, tyget är slitstarkt och mjukt. Ett par jeans är sällan nötta till slut, det finns många delar att använda. Här kommer två förslag på vad man kan göra:

Även om vintern ägnar jag mig åt att förädla sensommarens och höstens skörd, det som går att spara. Det känns bra att inte göra allt mitt i skörden. Det här är vad jag pysslar med i köket just nu.

Där stod som av en tillfällighet en gammal lada byggd i skiftesverk och höll på att brytas isär. Vi frågade ägaren om vi fick montera ner ladan och det fick vi, men vad i hela världen skulle vi nu ha allt detta virke till? Skärbrädor till tyska turister? Många år och niohundra halmbalar senare blev det fina handhuggna timret istället stommen i vårt självbyggda halmbalshus.

Många Återläsare går i tankar om att framställa lite mer av något än bara för husbehov, för att på sikt kanske bygga upp någon slags verksamhet på gården. Det här är den andra delen i vår serie om ”mathantverkare”, där vi får följa med Eldrimner på studiebesök till folk som börjat med småskalig livsmedelsförädling hemma på gården. I maj i år åkte en grupp intresserade runt och hälsade på fem små och stora ystare.

Det började när jag var på väg hem efter en teknikhistorisk konferens i Kanada. I en amerikansk bok råkade jag se en liten teckning av ett hus byggt av ved och kände att jag bara måste bygga ett sådant hus.

-

I sex år rustade de upp den fallfärdiga ödegården i Skåne till ett fungerande hästdrivet småbruk med gårds-café och butik. Sedan blev de tvungna att flytta. Drygt ett år har nu gått på den nya gården i Västergötland och de är redan i ordning och i full fart.

Jag har ritat ett hus som jag kallar Skogshuset. Det är en enkel koja på 15 m2 med kretsloppskvalité och utan moderna be kvämligheter. Huset är lätt att spika ihop själv och byggs av enkla och naturliga material. Är man intresserad av ett lugnt liv närmare naturen men ändå vill eller måste bo kvar i stan, kan min lilla skogskoja vara en välbehövlig tillflyktsort. Ett litet hus att dra sig tillbaka till i tysthet och utan några pockande krav.

Oj då. Hur kan man ta på sig att skriva ett utflyttarbrev i midsommartid, frågar jag mig själv. Jag är ju biodlare, detta är ju den mest hektiska tiden när man har bin. Jag kan i alla fall meddela att den första honungen hann bli slungad, dagarna innan midsommar, så som det ska vara. Nyslungad försommarhonung ringlad på de egenodlade jordgubbarna, det är midsommar det.

Grädde, ägg, mjölk, socker och bär, frukt, nötter eller kryddor. Det är de enda ingredienser som behövs för att du ska kunna göra fantastiskt god glass.

Det finns många småbrukare och alternativare som saknar bakgrund och tidigare erfarenhet av gårdsarbete och de risker som är förknippat med att driva en gård. Jag, som utflyttat asfaltbarn och akademiker, är en av dessa. Jag vet självklart, rent intellektuellt, att det finns risker på gårdar men jag hade egentligen aldrig formulerat dem eller systematiskt arbetat med att förebygga dem förrän jag själv drabbades. Och detta trots att jag har en bakgrund som borde fått mig att vara mer alert, dels har jag varit lokalt skyddsombud på olika projekt men jag har även verkat som centralt skyddsombud på en arbetsplats med ett 80-tal anställda. Jag ventilerade efter mitt olyckstillbud frågan lite med Petter och han förslog att vi skulle lägga upp en tråd på Alternativ.nu kring detta, en tråd som sedan kunde bearbetas och skrivas om i artikelform.

Att starta ett eget garveri är en dröm som tyvärr oftast rinner ut i sanden. Då gäller det att inte bara ge upp utan att istället se sig omkring och använda sig av vad man har. Jag har gått en del kurser på Bäckedal och garvar numera hemma för husbehov. Nu vill jag inspirera andra som har fastnat för skinngarvning och beskriva hur man faktiskt kan fortsätta utan särskilda lokaler.

Jag har länge inspirerats av inuiter och olika nomadfolk. Deras kvinnor har varit duktiga på att sy vackra kläder i skinn och päls till sina män, jägarna, men också till sig själva och sin familj. Jag bestämde mig för att börja sy jaktkläder till min man. Det skulle vara fina kläder som skulle bringa god jaktlycka. Kläderna skulle passa för jakt och fiske i södra Finland under höst, vinter och vår. De skulle passa till de mest varierade väderförhållanden och skydda mot fukt, kyla och vind. Och dessutom skulle kläderna passa till just min man.

För många Återläsare och självhushållningsintresserade har maten en central roll i livet. Man bakar, saftar, styckar, brygger, syltar och ystar. Man experimenterar och lär sig allt möjligt, men ofta blir det ett visst mathantverk man blir extra förälskad i. Den spännande tanken dyker upp: -Hur skulle det vara att producera lite mer än för bara det egna hushållet? Kan man göra sig en inkomst av det man tycker är så roligt?

Rabarber är en lättodlad gröda som ger stor skörd. Den är god ensam i sylt, marmelad, chutney, kräm, paj och som vin, men passar också bra att dryga ut andra frukter och bär med, särskilt sådana som inte har så mycket egen syra. Några rabarberstånd hör hemma i varje självhushåll, men grödan kan också vara intressant för den som har planer på att börja sälja produkter från gården. Den här artikeln behandlar rabarberodling både till husbehov och i lite större skala.

-