Kategori: Hemma-hos-reportage

Sommaren 2023 lämnade jag Landvetter för att bege mig till Mörhult i Småland. En resa både kroppsligt och mentalt. Rent faktiskt var jag på väg för att tillbringa två veckor på andelsjordbruket Gröönsgård för volontärarbete, men mitt mål var ett annat. Tillsammans med Mimmi, Nicklas, Balder, Idun och Sigge ville jag se om min dröm om ett framtida självhushåll var realistisk. Svaret skulle komma att bli ett ja, vilket födde tanken att försöka inspirera läsare av Åter till samma möjlighet – att få testa drömmen ”i verkligheten”.

I Salunda utanför Hökerum, Västra Götaland, ligger en vacker liten gård omgiven av långa rader prunkande odlingsbäddar. Det är Knaltens ekologiska grönsaksodling. Pierre och Sonia Katarincek Rochat, 51 och 43 år, har förvandlat giftfri betesmark till giftfria odlingsbäddar. Men hur hamnade en fransk småbarnsfamilj från storstaden Lyon i lilla Salunda?

Under tre år har vi nu fått följa tre familjer på Tjörn. Detta är den sista delen och det sista besöket hos Daniel och Johanna, som efter den varma sommaren står med ett stort växthus proppfullt av tomater.

Sommaren har anlänt med besked till den lilla gården Kolleröds Skafferi & Trädgård. Solens strålar värmer upp det drygt 230 kvadratmeter stora tunnelväxthuset som tornar upp sig längst uppe på fältet och som har byggts upp sedan vi besökte Daniel och Johanna förra gången.

Eva-Lena Månsson i torpet Någolunda i södra Småland blev självhushållare på egen gård när hon närmade sig de 60. Ensam tog hon sig an den igenväxta tomten och de renoveringstörstande uthusen. Med varsam hand skapade hon det paradis som kom att bli hennes livsverk.

Under ett års tid kommer vi att få följa livet på Kolleröds Skafferi & Trädgård i Klövedal. Här bor utflyttarfamiljen Johanna, Daniel och lilla dottern Leona, och de har stora planer för sin nya plats på jorden. Följ med på resan!

I några avsnitt har vi nu fått följa livet på en liten omställ­ ningsgård i Hjälteby. Här bor Linn och Rasmus tillsammans med två barn och många djur. Sommaren och början av hösten har inneburit tid för reflektion kring klimatångest och hur familjen vill spendera sina värdefulla timmar framöver.

Kursen Ekobruk var tidigt ute (kanske först?) som distanskurs med träffar inom det stora område som självhushållning kan vara. I den här artikeln får vi möta några olika röster som berättar om vad kursen har betytt för dem och om hur de lever självhushållning idag.

På sidan 20 i detta nummer kan vi läsa om när Linn och Rasmus på Tjörn välkomnade vårens lamm. Nu gör vi ett besök på gården precis när sommaren står för dörren och lyssnar på deras tankar kring omställning.

I förra numret var det vinter hos Linn och Rasmus på Tjörn. Det är nu bråda tider på Gammelgården i Hjälteby. Det blev en riktig rekordlamning den här våren och flera lamm behöver stödmatas med nappflaska. I välkomsthagen kryllar det av urgulliga små ullbollar till lammungar i olika färger, och det är så pass svårt att hålla reda på alla att Linn har fått sätta upp en fusklapp med namn och schema för matning ute i hagen.

Under ett års tid kommer vi att få följa lantlivet på en liten omställningsgård i Hjälteby på Tjörn. Här bor Linn och Rasmus tillsammans med två barn och många djur. Vintertiden på gården innebär förberedelser inför våren då alla djurungar föds och odlingarna ska börja anläggas. Häng med på resan!

I de två senaste numren av Åter har vi fått kika in på den lilla självhushållargården Råglyckans Trädgård i Klövedal. Här bor trädgårdsmästarparet Joakim och Anna med barnen Gunnar och Idun, katter, ankor och höns. I sista delen får vi ta del av familjens planer på att bygga ett ekologiskt hus och hur permakultur ska genomsyra allt på gården framöver.

Under ett års tid kommer vi att få kika in på den lilla självhushållargården Råglyckans Trädgård i Klövedal. Här bor trädgårdsmästarparet Joakim och Anna med barnen Gunnar och Idun, katter, ankor, höns. I förra numret var vårbruket i full gång på gården och nu är trädgårdslanden sprängfyllda med mogna, ekologiska grönsaker.

I denna långa reportageserie ska vi få följa några familjer på Tjörn och deras resa mot omställning och ökad självhushållning under ett helt år. Första året kommer vi att få kika in i Råglyckans Trädgård, ett självhushåll på norra Tjörn. Här bor trädgårdsmästarparet Joakim Wenner och Anna Sonesson med barnen Gunnar och Idun, katter, ankor, höns och just nu spirande plantor i mängder.

En bild av självhushållning är den att ”klara sig själv”. Under våren 2020 har coronakrisen satt världen i gungning, men många självhushållare har det lugnare ute på sina torp och gårdar. Vad säger de själva om att ”klara sig själv” – och vad längtar de egentligen efter?

Tiden vi lever i är en unik tid. För första gången i historien är människorna både vittnen och förövare till en massutrotning av arter, oss själva inkluderat. Samtidigt tuffar samhällsordningen på som vanligt. Det gör att den här tiden också kan kännas som en galen tid. Hur är det som självhushållare att befinna sig mitt i alla dessa verkligheter?

Flera plötsliga kriser blir ett nytt normaltillstånd. Världen efter oljan kan innebära mycket, både ljus och mörker. Hur hanterar och förbereder sig självhushållare för en framtid där det enda som är säkert är att den inte innehåller mer av samma?

När vi tänker på vad vår nuvarande industriella civilisation gör med världen – orsakar klimatförändringar, får ekosystem att kollapsa och massutrotar arter med mera – kan det bubbla upp en mångfald av känslor. Inte minst när vi relaterar till de i vår omgivning som fortfarande inte verkar ha förstått. Hur hanterar vi allting? Kan det vara så att det praktiska som vi gör ute på våra gårdar – gör vi helt enkelt för att vi inte har något annat val?

Självhushållningens drivkrafter är många. Varför tar självhushållare från första början steget? Och vad gör att de fortsätter? Kan en drivkraft vara själva arbetet? Och vad är det som människor egentligen behöver för att vara lyckliga? Bland fåren hos Carolina Dahlberg i Ulvarp, Småland, börjar utforskandet.

Självhushållarlivet på landsbygden kan ofta bli en ensam historia. Den självvalda ensamheten är skön – men ensamheten kan också bli en tyngd. Och vad gör det med oss som människor om vi känner oss utanför normen i samhället? Söder om Tranås i Småland tar jag upp det vi sällan pratar om men som finns överallt – ensamhet.

I Mörhult träffar jag Mimmi Svensson och Nicklas Schenning och reflekterar över nöjdhet. När känner de sig nöjda som självhushållare? Bemästrar de konsten att skratta åt sina misstag? Finns det en typ av självhushållarmentalitet som behövs odlas och kultiveras, vid sidan av grönsakerna? Och vad ska en sådan innehålla i sådana fall?

Självhushållning och självförsörjning är två begrepp som används flitigt för att beskriva människor som bor på landsbygden och producerar egen mat. Men vad är egentligen en självhushållare? Finns det någon riktlinje för vad eller hur mycket människor behöver producera för att kunna kalla sig för självhushållare? Och vad menas egentligen med frågan: Men hur självförsörjande är ni då? Här försöker jag reda ut begreppen tillsammans med självhushållarna Daniel Larsson från Näshulta, Daniel Hägerby från Södra Skärshult och Isabelle Nilsson från Grytgöl, som jag besökte på min resa.

Petter Bergström I Åter 4/06 skulle familjen Solvarm precis flytta ut i det timmerhus de byggt inuti ett stort växthus. Det var ett unikt och spännande husprojekt. På sommarens varmaste dag åkte vi dit för att se hur det gått för dem.

Jag arbetar nu med att starta upp stadsodlingsprojektet i Norrköping. För att hitta inspiration och lära mig mer besöker jag liknande projekt runt om i Sverige. I slutet av sommaren begav jag mig norrut till Nils Tiberg och hans medarbetare i Luleå. Nils är en riktig eldsjäl som har startat upp en stadsnära odling tre kilometer utanför Luleå för att förse Luleborna med när - odlade färska ekologiska grönsaker.

I sex år rustade de upp den fallfärdiga ödegården i Skåne till ett fungerande hästdrivet småbruk med gårds-café och butik. Sedan blev de tvungna att flytta. Drygt ett år har nu gått på den nya gården i Västergötland och de är redan i ordning och i full fart.

Hans-Beat Süess från Schweiz och Claudia Süess-Sprenger från Lichtenstien bosatte sig för tretton år sedan i Edsviken utanför Bengtsfors i Dalsland. Där har de utvecklat en hög grad av självförsörjning och producerar grönsaker och kött för eget behov. Sågat virke från egen skog producerar de också och Hans-Beat sköter själv allt byggande på gården.

Ganska sent i livet tog Hjalmar och Rut steget ut på landet. Men de sprudlar av idéer och drömmar som de är i full fart att förverkliga. De har nu bott på sin gård i Ugglum i drygt två år och kommit en bra bit på väg med odlingar, torghandel, Bed & breakfast, café och bageri.

-

Det är alltid spännande att träffa andra Återläsande familjer. Sari och Urban från Åsarp har tittat förbi hos oss några gånger, pratat en stund, bytt lite plantor och avelsägg och hjälpt till att skaffa smågrisar och kaniner osv. Det är en glad och generös familj som vi gärna skulle lära känna lite mer, men tyvärr har det aldrig blivit av att vi har hälsat på hos dem. Förrän i går, då vi tog med oss kameran och stack över på en fika mellan skurarna.

Rödbetorna står i vackra mönster och squashens gula blommor lyser starkt mot det gröna runtomkring. Det är den första planteringen som möter när man klivit iland på Söderholms ångbåtsbrygga. Nyponbuskarna står i full blom. Det är i början av juli och för besökaren råder ett rofyllt lugn på ön.