Ledare 4-10

-

Petter Bergström

–

Gudhem 31:a oktober 2010

Söndag

Det är en lite blåsig höstdag, som gjord för tidningsarbete, och jag varvar med att springa ut och passa röken. Det är dels lammlår på kallrökning, dels ett experiment med några fläskbogar som ska få lite röksmak innan de ska strimlas, varvas med späcktärningar och konserveras på glasburk. Antingen blir det fattigmansbacon eller någon slags korv på burk. Det låter inte så spännande hör jag, men jag är väldigt nyfiken på resultatet. Jag har aldrig rökt fläsk och lamm samtidigt förut men i år fick vi ta grisarna två månader tidigare, de var helt enkelt så enomt stora…

Jag bävar alltid för grisslakten och det är skönt att det är gjort. Den brukar vara höstens sista stora projekt och markerar att året är slut och vinterns vila inledd. Jag pratade om det med en granne häromdagen och han berättade hur hans far också alltid upplevde grisslakten som ett målsnöre: ”när fläsket är i salttunna och petätera i källarn vet en att en klarar vintern”. Jag har faktiskt haft den meningen i bakhuvudet sedan dess. Det känns ju som det där hände i en annan värld, fast det bara var för 50-60 år sedan och på granngården. Alla vi som flyttar ut på landet med lite odlingar och egna djur, vi är ju inte pionjärer på något sätt, vi tar bara över en mångtusenårig tradition och livsstil som av någon anledning gjorde ett uppehåll. Det är väl inget unikt med oss. Eller?

Jag tittar förbi i växthuset där Camilla och Maja gör i ordning höstens sista grönsakslådor åt några bybor. Låren i röken har fått fin färg och jag tar med ett in och hänger över kaminen bland dem som bara ska torkas. Annars brukar vi alltid kallröka en vecka, men nu ska jag prova att röka några lite kortare tid för att få en lite mildare produkt. Jag tänker på det där med att klara vintern på saltfläsk och petäter; var det torftigare på den tiden eller experimenterade de också med olika smaker och tyckte att det var spännande?

Vad är skillnaden mellan forna och moderna självhushållare, det som gör att det känns som en annan värld? Jag har tänkt att det för dem handlade om livhanken, i ett liv de föddes till. Att det för oss handlar om lyx, något vi väljer: att återvända till landet för att få bra mat, spännande utmaningar, kickar av naturupplevelser och en känsla av äkthet. Men man var väl på den tiden lika mån om sin livskvalitet som nu, fast resurserna stundom var lite mer begränsade? De var innovativa och utvecklade för ett bättre liv, en bättre värld. De var pionjärer i sin tid. Här och där har det sedan gått lite snett eller för långt, men sånt händer och nu är det vår tur att vara pionjärer.

Grönsakslådorna är klara. Det ser trevligt ut när det inte bara är potatis och de vanliga grönsakerna. De har stoppat i kronärtskockor, kålrabbi, ett par buketter blommor och kryddor och ett par äppelmust. Nytt för i år är morötter och mangold i olika färger. En annan ung familj i närheten säljer grönsakslådor via SMS och jag tänker igen på hur varje generation är den första i sin situation. De som nu flyttar ut på landet traskar upp nya stigar mellan gamla vägar. Vi har tillgång till de gamlas kunskap och vi har med oss russinen från det moderna samhällets kaka. Vi har egna idéer om hur livet ska levas och har nu möjlighet att vara delaktiga i vad som ska bli av den här världen. Chanserna är stora att det kan bli riktigt bra.

/Petter