Författare: Ingmar Andersson

I våras blev jag erbjuden att hyra ett gammalt hus vid en sjö, tackade ja och är nu mitt inne i ett utflyttaräventyr. Även om jag bott på landet tidigare tyckte Petter att jag nu uppfyller kriterierna för utflyttare och föreslog att jag skulle skriva ett utflyttarbrev om hur det är att flytta ut på landet ”på äldre dagar”... och eftersom jag nyss blev 70+ så kan jag väl försöka att beskriva mitt nya äventyr även om jag inte känner mig direkt gammal.

En vedklyv som är effektiv, men ändå handdriven, tyst och billig att tillverka, går det? Så här gjorde jag.

Jag vill visa hur jag använder knutar i några vanliga situationer: – att skarva ihop två rep, dels när de är lösa och dels när de ska vara spända efter knytningen. – att göra en fast eller löpande ögla på ett rep. – att binda fast ett rep t ex i en järnring så att det håller och är lätt att lösa igen, dels när repet är spänt och dels när det är slackat.

I Åter nr 1/10 skrev jag om bygget av min jordkällare. Nu har det gått ett år sedan jag började använda den och jag skall berätta om mina erfarenheter så här långt.

Maja Malmgrens lerhus i Vekhyttan, Fjugesta, har blivit något av en följetong i Åter. I nummer 4/03 skrev Jenny Andersson en artikel om lerhusbygget. I 3/04 skrev jag själv om lerbygge i allmänhet, mest från Majas hus och i 1/05 skrev jag om bygget av massugnarna i Majas hus. Husbygget har av olika anledningar dragit ut på tiden, men i vintras flyttade Maja in och det är dags för en slutrapport.

-Den gamla källaren som skymtar bakom lagårdsknuten har länge varit ett stort bekymmer. Den är av den enklare sorten med trätak och kallmur av natursten/jord till väggar. De låga dörrarna är helt slut och hela källaren är dåligt isolerad och släpper in möss och sorkar... Så när jag fick låna en traktorgrävare ett tag passade jag på att gräva ur ett utrymme så djupt som terräng och berg tillät och lade också ett extra förråd med jord vid sidan av gropen för att det skulle räcka till att täcka en ny jordkällare. En hel meter jord ville jag ha ovanpå valvtaket och inga mer bekymmer för att frosten skall gå in en kall vinter. Det är mitt första källarbygge och så här gick det till – lär av mina misstag...

Hans-Beat Süess från Schweiz och Claudia Süess-Sprenger från Lichtenstien bosatte sig för tretton år sedan i Edsviken utanför Bengtsfors i Dalsland. Där har de utvecklat en hög grad av självförsörjning och producerar grönsaker och kött för eget behov. Sågat virke från egen skog producerar de också och Hans-Beat sköter själv allt byggande på gården.

"Höjden av lyx", tycker en del när de tänker på skiffertak. "Bevare mig för gamla läckande skiffertak", säger andra...Båda har faktiskt rätt. Skiffer har lagts på många slott och herresäten, domkyrkor och andra förnäma hus där bara det allra bästa dög. I bygderna omkring skifferbrotten var transporterna korta och skiffern relativt billig och ansågs väl som en gudagåva. "Takspån av sten! Kommer att hålla i evighet..." Där lades skiffer på alla typer av hus på gården, från bostadshuset till enklaste uthuset. Spiken som användes kunde dock ofta vara av den tunnare sortens obehandlad järnspik. Många av dessa gamla skiffertak där spiken håller på att rosta bort är verkligen ett bekymmer! Med modern rostfri spik och prima skiffermaterial håller taket i minst tvåhundra år och jag ska berätta lite om material och metoder.

Lien är numera ett starkt undervärderat redskap! Kanske beroende på att det anses svårt att lära sig slå. Visst är det något av en konst, men inte svårare än att vem som helst kan lära sig. Man behöver inte ens vara stark, allt handlar om teknik och om att hålla skarpt.

Det är en fröjd att arbeta med vassa verktyg, men att slipa fram skärpa är ett bekymmer för många. Jag ska berätta hur jag gör mina knivar och yxor rakknivsvassa.

-

Får se vad ni säger om mina ämnesval den här gången. Allt är ju inte direkt relaterat till självhushåll men intressant ändå för många kan jag tänka mig.

Här ska jag sätta skaft på en gammal rostig yxa från en skrotlåda på en auktion. Skaftet är ett gammalt yxskaft av hickory som jag hittade här på gården. Det har legat inne i köket ett tag för att bli torrare än ute så att det sväller en aning efter att jag har satt på det. Egentligen är skaftet lite för långt för den lilla yxan men jag har tänkt använda yxan till lite av varje så det kan vara bra med ett långt skaft. Till grövre arbeten är det ju bra med ett långt skaft för att få mer kraft i yxhuggen. Jag har ritat streck på yxan så att jag kan se hålets dimension och jämföra med skaftet.

Kanske är jag ovanlig på det sättet att jag tycker om att gräva i jorden. Jag tycker det är intressant att studera hur jorden ser ut, se vad den innehåller och fundera på hur den har bildats. Med handarbete gör man mindre ingrepp och spår än med en grävmaskin och man är känsligare än maskinen när man formar ytan med handredskap. Man kan gräva ett dike genom en gräsmatta utan att det syns efteråt om man bara packar till jorden lagom och lägger tillbaka grästorvorna på sin gamla plats. Bara en dålig rygg hindrar mig att gräva mer än jag gör. Jag ska beskriva mina grävredskap och berätta lite om hur jag använder dem, men först lite om material och skötsel.

-

I vedboden har man ju oftast utetemperatur och utefuktighet och det är alltid en fördel om veden lagras inomhus en tid innan den ska eldas. Ju torrare ved desto bättre verkningsgrad och desto mindre problem med sot och tjära i skorsten. Jag har tillverkat ett antal stapelbara ”vedhämtare” så att jag kan ha ett stort vedlager inne och alltid använda det torraste.

Kanske kommer du till ett hus med vedspis och du har aldrig eldat förut. Här följer några råd till nybörjare.

När jag läser om knopar och stek i böckerna om sådant blir jag lätt förvirrad av alla vackra och invecklade konstruktioner som sjömän har hittat på under tiderna. På sjön utvecklades en sorts knopkultur... knopar användes ju på många sätt i yrket och det blev en intressant hobby att utöva på fritiden.Jag vill visa lite hur jag använder rep och knutar i det dagliga livet. De krav som jag ställer på en knut är att den ska vara säker, lätt att lära sig och minnas, lätt att göra, lätt att lösa upp...om den sedan är klumpig och inte så vacker spelar ingen roll för mig, praktisk är huvudsaken. Ett väl fungerande redskap (knut, teknik, osv) är för mig vackrare än den mest konstnärliga skapelse...

Största delen av köttet jag äter består av fisk från en insjö och jag ska berätta om några sätt jag använder för att fånga den. Jag skriver inget om sportfiske här, men visst kan man kalla det ett nöje att fånga sin egen mat. Det jag beskriver från sjön gäller förstås även för stilla och djupa partier i åar.

-

När det gäller husreparationer är det ofta ett problem att kunna ha en bra och stadig arbetsplats. Ofta lönar det sig att bygga en enkel ställning i stället för att arbeta med en arm från en vinglig stege... Ställningens utförande blir ju olika för varje arbetsplats, men några enkla grundprinciper kan jag kanske ge:

Hos Maja Malmgren i Vekhyttan finns nu två massugnar färdiga och ytterligare en är planerad att byggas ovanpå bakugnen, där den ska bli värmeugn i övervåningen av lerhuset. Vävstugans värmeugn byggdes hösten 2003. Vi använde den nu i november 2004 när det var vintrigt med snö och minusgrader och jag blev frälst på massugnen som uppvärmningssystem. Jag kommer säkert att bygga en när/om jag blir med hus igen!

Några enkla snickartips. De är säkert kända av många, men kanske inte av riktigt alla....

I nr 4/03 av Åter fanns en inspirerande artikel av arkitekten Jenny Andersson om Maja Malmgrens lerhus som är under byggnad i Vekhyttan, Fjugesta. Jag har varit med vid det bygget en del och kommer just hem från en lerputskurs hos Maja. Kursen leddes av Johannes Riesterer, erfaren yrkesman inom lerbygge och Ulf Henningsson som är sekreterare i Lerbyggeföreningen i Sverige och erfaren lerbyggare även han. Jag har intervjuat Johannes, Ulf och Maja och ska nu skriva lite mer ingående om leran som material och om putsning och lerklining av väggar.

Att elda med ved är utan tivel det enklaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att värma sitt hus vintertid. Och även om vedhanteringen är ett arbete som både ger fysisk styrka och mental avkoppling, har det genom tiderna utvecklats massor av fiffiga redskap som gör jobbet lite smidigare.