Skribent: Leif Häggström

För åtta år sedan skrev jag om vildsvin här i Åter (nr 2/2013), nu känner jag att det är dags igen eftersom förutsättningarna har förändrats. Lampor och kameror har blivit tillåtna att använda och trikintester är för närvarande subventionerade för att öka avskjutningen. Dessutom har vildsvinens utbredningsområde ökat, vilket innebär att allt fler av Åters läsare kommer i kontakt med de 300 000 vildsvin som beräknas finnas i Sverige.

I alla jaktliga sammanhang måste man sätta säkerhet i första rummet. Ett sätt att underlätta säkrare skott är att skjuta från ett högre läge än kringliggande terräng. Kulan kan då inte ta vägen någon annan stans än ner i backen om man skulle missa eller om kulan skulle passera genom djuret. I denna artikel beskrivs hur man kan bygga en enkel och flyttbar skjutstege.

“Först sätter man upp lägret. Sedan sätter man ut bulvanerna. De där fuskmodellerna av duvor som man har för att locka dit duvor så man kan skjuta dem. Sedan väntar man. Tills det kommer en duva. Sedan siktar man och skjuter duvan. Sedan släpper man hunden så den kan hämta duvan. Sedan väntar man ännu längre tills det kommer en till duva och så fortsätter man så. Sedan hänger man fast duvorna i ryggsäcken. Och plockar ner lägret och stoppar in allt i bilen och åker hem. “   Så beskrev min 9-åriga son hur duvjakt går till. Man kan jaga duva på flera sätt. Mina första duvor har jag skjutit mest av en slump, men sensommaren 2015 bestämde jag mig för att jaga duva lite mer systematiskt. Jag läste på och provade. Denna artikel är en sammanfattning av mina erfarenheter såhär långt.

Den gångna sommaren lade vi om vårt ladugårdstak. Vi lade plåt som vi fick väl förpackat från fabriken. När taket låg på plats fanns det stora mängder förpackningsmaterial kvar, det mesta 3” eller 4” reglar. Reglarna kändes inte tillräckligt fräscha att använda till någon konstruktion i någon av våra byggnader. Istället valde jag att bygga ytterligare en rävfälla. Denna gång den klassiska småländska rävfällan, som har beteckning L058 i Naturvårdsverkets förteckning över godkända fällor.

Det finns många anledningar att jaga mink och andra småvesslor. Det kan behövas som skyddsjakt, det kan vara motiverat ur viltvårdshänseende eller så är man intresserad av skinnen. I denna artikel beskriver jag hur man bygger en enkel dödande mink- (och iller-) fälla. Beroende på hur den byggs och placeras så kan den även användas till mård.

Det finns många sätt att gynna de vilda djuren. Ett som intresserar mig är att plantera in bärande träd på markytor som inte används till något vettigt. En sådan som finns på vår mark är den gamla ledningsgatan, som inte längre används då kablarna grävts ner. Marken är inte produktiv men görs successivt om till en bärande biotop genom att utvalda trädslag planteras in. Jag har tidigare beskrivit hur vi planterat in ek (se Åter 3/13), i denna artikel är det körsbär som gäller. 

För ungefär 20 år sedan, i ett annat liv, köpte jag en havskajak. Jag paddlade en hel del året om men när jag flyttade från västkusten blev det successivt allt färre tillfällen. Först på senare år har det blivit möjligt att paddla lite mer. Den gångna sommaren började jag att lägga nät från kajak och framåt sensommaren allt eftersom sjöfågeln blev lovlig började jag jaga. Att jaga från kajak var att få en gammal pojkdröm att gå i uppfyllelse. Denna artikel tar upp mina erfarenheter av detta, i Sverige, ovanliga bruk av kajak. Och det är fiske och jakt inomskärs i västerhavet det handlar om.

En viktig sak med min jakt är att vi får gott, ekologiskt och etiskt kött som inte behandlats med mediciner eller transporterats i onödan. Men för att köttet verkligen skall komma till sin rätt krävs att det behandlas rätt. Inte minst i början av jaktsäsongen då det finns mycket bakterier och andra mikroorganismer i omlopp. Denna artikel handlar primärt om hur jag försöker hålla min kötthantering på en så hög nivå som möjligt. Den tar även upp ett par recept att inspireras av.

Kråkfåglarna gynnas av vårt moderna samhälle. De är fler i modern tid än någon­sin tidigare. I många fall kan kråkfåglar orsaka problem på gårdar och i samhällen. Men även i fågelskyddsområden kan dessa fenomenala boplundrare orsaka stor skada. Denna artikel kommer att handla om hur man kan jaga kråkfågel genom att använda en uvbulvan!

Jakt innehåller många delar. Mycket tid läggs på planering och förberedelser, inte minst åtgärder som gynnar djurens trivsel och födosök men även röjning och placering av pass. Själva jakten tar ofta många timmar i anspråk för varje fällt vilt. Men jakten kan bli såväl effektivare som säkrare beroende på hur man väljer att placera ut jägarna i markerna, vilka pass man väljer. I denna artikel kommer valet av pass samt säkerhet att tas upp. Avslutningsvis beskrivs hur märgben tas om hand på vår gård.

Mycket har hänt under de år jag skrivit om jakt för Åter, här summerar jag upp och blickar framåt. Dessutom ger jag ett tips på hur man kan torka kött så det blir perfekt turmat eller kanske snacks.

Eken är ett träd som är viktigt för den biologiska mångfalden. Genom att gynna eken kan man gynna såväl jaktbart vilt som vilda djur i allmänhet. I artikeln beskrivs hur och varför jag medvetet planterade en frigjord yta med ek för att gynna floran samt högre och lägre djur på såväl kort som mycket lång sikt.

Vildsvinen är idag en djurart på stor frammarsch. Stammen är nu antagligen lika stor som älgstammen och ökar stadigt. Detta gör att allt fler människor råkar ut för vildsvin i sin närhet för varje år som går. I den här artikeln tänkte jag berätta lite kort om vildsvinsjakt och resonera lite kring vad man kan göra för att slippa allt för mycket skador men samtidigt ha möjlighet att utnyttja detta förnämliga vilt.

Saltstenar är viktiga för alla växtätare, såväl tama som vilda. I denna artikel beskrivs hur man på ett bra sätt monterar en saltsten. Den tar också upp fällning av lövträd som viltfoder, behovet av att lära sin hund att inte jaga tamdjur samt hur man kan göra en enkel släpögla.

Ofta är det enklaste sättet att få undan en problematisk räv eller grävling att fånga den i en fälla. I denna artikel beskrivs hur en enkel och godkänd fälla för räv och grävling tillverkas. Som bonus tillverkar vi en rakborste av den fångade grävlingens nackhår!

De flesta av oss har till eller från upplevt kråkfåglar som problem på våra gårdar. De tar ägg, rotar runt bland sopor, skräpar ner, väsnas och så vidare. Ibland har de varit lätta att skrämma bort men ibland känns det som om man inte har mycket annat val än att döda dem. Denna artikel beskriver hur man bygger en enkel fälla att fånga dem i, därmed inte sagt att de är lätta att få att gå i fällan… Jag beskriver också hur man kan ålders bestämma dem och återger ett gammalt väl beprövat recept på kråkgryta.

Som jägare har man ett ansvar att inte orsaka de djur man skjuter mer lidande än nödvändigt. Genom att använda sig av skjutstöd förbättrar man effektivt sitt skytte. Här beskrivs hur man enkelt kan tillverka två olika typer av skjutstöd.

För många jägare med självhushåll är rådjursjakten högt prioriterad. Här ges en beskrivning av rådjur och hur man jagar dem, samt hur man tar till vara på kött, skinn och horn.

Som sin hönsflocks beskyddare kanske man en dag har ett avlivat litet rovdjur att ta vara på. Inget att äta, men det vackra skinnet kan flås av och torkas för senare beredning.

Di gamle säger att grävlingfettet det bästa är när det skall kokas lädersmorning. Självklart ville jag prova om detta stämde. Men då måste man först ha en grävling, de fetaste är de som fälls om hösten innan de går i vinteride.

För den som är intresserad kan jakt vara ett sätt att öka bredden i självhushållningen. Genom jakten får man en möjlighet att skörda ytterligare ekologiska produkter ur naturens skafferi. Man skapar även fler möjligheter att freda sina djur

Det finns många småbrukare och alternativare som saknar bakgrund och tidigare erfarenhet av gårdsarbete och de risker som är förknippat med att driva en gård. Jag, som utflyttat asfaltbarn och akademiker, är en av dessa. Jag vet självklart, rent intellektuellt, att det finns risker på gårdar men jag hade egentligen aldrig formulerat dem eller systematiskt arbetat med att förebygga dem förrän jag själv drabbades. Och detta trots att jag har en bakgrund som borde fått mig att vara mer alert, dels har jag varit lokalt skyddsombud på olika projekt men jag har även verkat som centralt skyddsombud på en arbetsplats med ett 80-tal anställda. Jag ventilerade efter mitt olyckstillbud frågan lite med Petter och han förslog att vi skulle lägga upp en tråd på Alternativ.nu kring detta, en tråd som sedan kunde bearbetas och skrivas om i artikelform.

Bortåt hälften av allt kött som säljs i Sverige säljs i form av färs och vår personliga köttkonsumtion faller in i detta mönster. Det är nämligen lätt att laga mat anpassad till barn med köttfärs som bas. I många fall kan man ersätta nöt- eller svinfärsen med lammfärs (eller kaninfärs om man håller sig med kaniner), resultatet blir sällan sämre utan oftast smakrikare och mer nyanserat. I det här kapitlet kommer ett antal färsrätter baserade på lammfärs att presenteras.

Veikko Hourvinen skrev en gång en bok som heter Fårätarna. Det är en skröna om två män fixerade vid att äta fårkött. En sommar ger de sig ut i en bil på finska småvägar för att livnära sig på får. Vid ett tillfälle skjuter de ett får och slänger in det i bagaget och kör iväg. Sedan tar de ut inkråmet och fyller buken med ris och grönsaker. Medan skinnet fortfarande sitter kvar syr de ihop djurets buk. I en sandstrand har de grävt en grop som de eldat och lagt stenar i. När de bedömer att den alstrade värmen i stenarna är stor nog slänger de ner fårkroppen i gropen och täcker den med varma stenar. Under ett par timmar filosoferar de och dricker sprit. Sedan plockar de upp djuret som de förtär. Maträtten kallar de för mongolisk rövarstek. Det receptet finns inte med här men det finns en beskrivning av hur man tillagar lammstek i kokgrop och det är något som man gjort så länge man haft tillgång till lamm och får.

I det förra numret av Åter skrev jag kort om kött för att sedan komma in på lite av det man kanske inte tänker på att man kan tillaga. I detta nummer kommer jag in på lammets rygg.

Jag har själv mycket svårt att följa ecept. En gång läste jag ett isdomsord som föll mig i smaken. Det var ord som på pricken beskrev mitt förhållningssätt till mat. Visdomsordet finns nu inklistrat i min ena indiska kokbok och det lyder: ”Laga aldrig mat efter kokbok, en läs recepten, förstå dem och handla sedan efter eget skön. Mat skall skapas, inte kopieras.”

På gott och på ont har jag lärt mig att slakta och ta hand om kött helt på egen hand. Nja inte helt, jag har tagit hjälp av böcker men aldrig av andra människor. Nackdelen är givetvis att det varit svårare och krävt mer tid av mig för att jag skall förstå det hela, fördelen har varit att jag förutsättningslöst kunnat söka upp de senaste rönen kring kötthantering och inte fastnat i gamla sedvänjor som av en eller annan anledning är olämpliga. I denna artikel ger jag ett par handfasta tips på hur man enkelt kan förbättra hanteringen av slaktkroppen för att få ett så bra kött som möjligt.

Ett drygt halvår efter att vi köpt vår gård (Hjalmars) hade vi beslutat att det var dags att utöka gården med en flock får. Detta hade två syften, dels för att hålla marken öppen och dels för att kunna äta egenproducerat kött.

I en rapport från SLU beskrivs hur man kan göra utegångsdrift med betesdjur till en lönsam affär. Metoderna påminner om hur man periodvis agerade fordomtida. Sättet är enkelt och baseras på att djur är tåliga, håller sig friskare och växer bättre till en lägre arbetsinsats om man håller dem ute jämfört med konventionell djurhållning med vinterstallning.

Fåret är ett av våra allra tidigaste tamdjur. Det allra första djur som domesticerades (tämjdes) var hunden, några tusen år senare tämjdes fåret. Dagens tamfår härstammar alla från mufflonfår i Turkiets och Irans oländiga bergstrakter. I Skandinavien infördes de tillsammans med jordbruket för ungefär 6000 år sedan.