Kategori: Djur

Tänk att ge sig ut i skogen, sittande på den varma hästryggen hållande i ett par tageltyglar. Lite tunga, lite grova, så naturligt – så rätt. Hur mycket mer äkta kan det bli? Särskilt om du dessutom har gjort tyglarna av tagel från den egna hästen. Men, tagel, vad är det egentligen? Vad kan det användas till? Och hur gör man?

I förra numret var det vinter hos Linn och Rasmus på Tjörn. Det är nu bråda tider på Gammelgården i Hjälteby. Det blev en riktig rekordlamning den här våren och flera lamm behöver stödmatas med nappflaska. I välkomsthagen kryllar det av urgulliga små ullbollar till lammungar i olika färger, och det är så pass svårt att hålla reda på alla att Linn har fått sätta upp en fusklapp med namn och schema för matning ute i hagen.

Vaktlar är populära över hela världen och används främst till kött- och äggproduktion. Besöker du en saluhall så får du betala en hel del för lite vaktelkött eller några vaktelägg eftersom de båda är eftertraktade delikatesser.

I förra numret började jag berätta om duvor som självhushållardjur: hur man väljer ras och skaffar dem, samt hur deras bostad, duvslaget, bör utformas. Denna del handlar om övrigt man behöver veta för att hålla duvor till husbehov: utfodring, ungar, sjukdomar och slakt.

Det finns många olika sorters bikupor och biodlingssystem, mer eller mindre avancerade. Med ”biboet” har jag försökt göra en kupa som är så enkel och så lik binas naturliga bon som möjligt. Det blir mindre honung till odlaren men i gengäld minimalt med skötsel. Bina får klara sig själva i större utsträck­ ning. De vet hur, om de bara får.

Duvor är i dag inte något vanligt själv-hushållardjur men har varit det och kan kanske bli det igen. Även om det inte är mycket kött på varje är de tacksamma att hålla då de förökar sig friskt, kan vara friflygande på gården och hittar mycket av sin föda själva. Dessutom är de trevliga och vackra att se på.

Biodling utifrån sett framstår ofta som invecklat, ”pensionärigt” och lite nördigt för dem som inte sätter sig in i det, men faktum är att det inte behöver vara något av det. Jag tror att tiden är mogen för att förändra bilden av biodling till: inte så svårt, något för alla och modernt. Alla hade vunnit på att fler skaffade bin!

Att hässja ger inte bara ett förstklassigt hö, oavsett väder. Arbetet är en härlig upplevelse och de färdiga hässjorna en fröjd för ögat. För den som tar hö till husbehov är det en konst värd att lära sig. I Dalarna och på många andra ställen använder vi stånghässjor istället för de trådhässjor som är mer vanliga söderut. Denna text vill vara en hjälp att hålla liv i gammal, förut så helt självklar, kunskap genom att i detalj beskriva tillvägagångssättet vid höbärgning, så som den länge gjorts i Dalarnas län.

Jag har alltid älskat djur. Trots det så har just kalkoner skrämt mig med sina rödblå skinnflärpar i ansiktet, stora fötter och uppblåsta kropp. Jag har visserligen alltid vetat att de är goda att äta, det var utseendet och storleken som skrämde mig. Men när jag av en slump fick några kalkonägg i present, som jag lade i min äggkläckningsmaskin, föddes kärleken till dessa trevliga djur.

Som avslutning på den här artikelserien om smart bevattning kommer här en övergripande genomgång av dammar och pumpar. Genom att kombinera olika bäddar, dammar och pumpar kan man skapa ett hållbart och effektiv odlingssystem.

När ens betesmark mer liknar en gammal bangård eller en mindre skog än en vacker öppen hagmark - då är det dags att gå loss med sågen! Men vad ska man spara och vad ska man ta bort? Häng med så får du lite tips på hur man läser växtligheten i sin hage, och hur jag gjorde - i ett naturskyddsområde med områdesbestämmelser.

Varje gång jag fick besök på gården så häpnades besökarna över pärlhönsens vackra prickiga fjädrar kombinerat med deras inte allt för attraktiva nakna huvud.

När man nämner gäss är det många som får ett tveksamt ansiktsuttryck. Ofta beror det på att de eller bekanta har blivit jagade av gäss och sedan tycker att dessa stora fjäderfän är lite läskiga. Men förstår man sig på gässen kan man på sätt och vis bli en del av deras flock och lära känna gässen på ”djupet”. En fin relation med en gås är något speciellt och det är därför gässen alltid kommer att vara mina favoriter när det kommer till fjäderfän.

I förra numret tog jag upp hur man skaffar, håller och utfodrar ankor, samt beskrev olika raser och sjukdomar. Här är del 2, om ruvning, kläckning, ällingar samt lite annat.

I förra numret av Åter skrev jag om vinterbina, invintringen och vårfällan. Nu är det dags för de sista två av de fem huvudåtgärderna i mitt skötselsystem för bin: vårexpan- sionen och den svärmförebyggande avläggaren.

I förra numret av Åter skrev jag om vinterbina, invintringen och vårfällan. Nu är det dags för de sista två av de fem huvudåtgärderna i mitt skötselsystem för bin: vårexpansionen och den svärmförebyggande avläggaren.

Bor man på landet och vill börja lite med självhushållning brukar det vara en självklarhet att skaffa höns för ägg och kött, men varför inte samtidigt skaffa ett gäng ankor som ger underbara ägg att baka på och otroligt gott kött? Visserligen kräver de lite mer än höns, som exempelvis badvatten och bra lösningar för utfodring, men en liten flock ankor som kvackar på gårdsplanen är väl mysigt?

För en lyckad biodling behövs ett bra system med skötselmetoder som fungerar tillsammans med binas egen årsrytm. I två artiklar beskriver jag det skötselsystem som jag använder och lär ut. Jag börjar med vinterbin, invintring och vårfälla för att i nästa nummer av Åter beskriva expansions- perioden och den svärmförebyggande avläggaren.

Kanin har på kort tid seglat upp som ett av de mer populära köttslagen för självhushållare. Kaninen är en mycket bra foderomvandlare och kan äta sånt på gården som du själv inte kan äta. Den producerar förhållandevis mycket kött på liten yta vilket gör att den passar utmärkt som självhushållardjur.

Biodling är nästintill den optimala hobbyn. På ett bräde bidrar den till den biologiska mångfalden, gynnar den livsviktiga pollineringen, ger en rikare blomstring och producerar flera supernyttiga produkter. Och inte minst är det otroligt intressant att umgås med dessa kollektivt intelli­genta individer!

Mangalitza eller ungerskt ullsvin har på kort tid seglat upp som krögarnas favorit. Med dess mycket marmorerade kött och delikata fett är den utan tvekan den bästa charkgrisen i världen. Men dessa fantastiskt underliga ”frisar” med ull som får är även värdefulla i självhushållningen.

För några år sedan tog jag tillvara några raka fina grenar från en nyfälld ek. Så inleddes de första trevande försöken att klyva ek till stolpar. Inför den här artikeln har jag sökt svar på egna frågor kring ”ekstolpens magi”. Hur klyver man? Vad gör ekstolpen så beständig? Varför ekstolpar?

Jag heter Urban Bolin och jag är 53 år. Jag har haft kor sedan jag var 15 år och vill dela med mig lite om mina erfarenheter om mjölkning och mjölkhantering. Det här lämpar sig bäst för självhushåll eller småskalig ost- och smörtillverkning med mera.

Det går att få en bra sidoinkomst även från en liten hönsbesättning förutsatt att man hanterar det rätt. I förra numret av Åter beskrev jag hur vi har löst själva hönshållningen för att göra arbetet rationellt, vilket är en förutsättning för att få en rimlig ersättning för sitt arbete. I del 2 beskriver jag andra saker som man också måste ha koll på för att kunna tjäna pengar på sina höns, så som ekonomi och regelverket kring försäljning.

En annan betydelse av ordet ekonomi är resurshushållning och innefattar mer än pengar, det är bl a tid, mark, mjölk, kött och näringsämnen. Den tionde och sista delen i Åters serie om getter handlar om ekonomi.

I Åter 4/14 berättade jag om hur man håller bin i en horisontell topplistkupa. Metoden kräver inte mycket utrustning och i Åter 1/15 visade jag hur man bygger sin egen bikupa. Vilket nu många gjort och jag har fått en hel del frågor om hur man får in sina bin i topplist­kupan. Börjar man med en svärm eller paketbin är det enkelt, men vill man flytta över bina från sin befinliga traditionella ramkupa är det lite mer pyssel. Så här kan man göra.

Att ha hönor är kul och tacksamt. En hönsflock på några hönor förser lätt en familj med alla ägg som den behöver. Med lite fler hönor finns också möjligheten att sälja ägg. Det finns en enorm efterfrågan på ägg från hönsbesättningar som haft ett mer naturligt liv. De flesta ägg, även ekoäggen, idag produceras i stora anläggningar med tiotusentals höns så behövs det en motvikt. Det behövs fler som håller ägg i en rimligare skala. Skall vi börja bygga en ny ägg­produktion underifrån så räknas varje ägg, från hobbybesättningen till de som skaffar sig en bra sidoinkomst med ett par hundra hönor.

Vi är inte vana att äta karp i Sverige, vilket är synd, då det är en tacksam fisk att odla. Till skillnad från den oftare odlade regnbågslaxen kan karpen själv föröka sig i odlingar och är bättre på att hitta sin föda, som bl a består av växter. Karpen är tålig, snabbväxande och trivs i småvatten och dammar vilket gör den till en passande fisk att odla för husbehov.

Den småländske man som får höra att han är en redig bock lär inte uppskatta komplimangen. Bockar, liksom många andra av lantbrukets handjur, dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Dags att börja ge bockarna det goda renommé de faktiskt förtjänar! Den nionde delen i Åters serie om getter handlar om bockar.

En höjdpunkt i getägarens år är när killingarna föds, intet öga är torrt när du håller den första, ännu lite kladdiga killingen i famnen och den gör sin stämma hörd: ”Maaa-aaah!”. För att göra det mer tangentbordshalkigt för den som ska skriva om ämnet heter getens bebis killing, medan själva förlossningen heter killning. Den åttonde artikeln i Åters serie om getter handlar om avel och killning.