I takt med att det småskaliga lantbruket slogs ut i Sverige blev allt fler gårdar stående tomma och övergivna. Marker styckades av och köptes upp av större gårdar. En halvsekel- lång era av ödehus och ödegårdar inleddes. Kanske är ma- joriteten av denna tidnings läsarskara liksom jag övertygad om att småskaligheten är på väg tillbaka. Varje ödegård kan sjuda av liv igen, och de framtida verksamheterna behöver inte alltid inkludera djurhållning. Denna artikel handlar om hur jag förvandlade ett gammalt stall till festlokal med scen, bar och casino. För rätt person kan det bli ett café eller t o m restaurang.

Det är inte helt enkelt att få en bärkraftig verksamhet på en liten gård. Här får ni ett exempel på hur man kan lyckas genom att vara flera och att jobba solidariskt med sin omgivning.

Hur gör man egentligen om man vill odla på en större yta, men inte har varken tiden eller orken att göra det ensam? Vi löste det genom att gå ihop och odla tillsammans. Målet var att kunna odla vår egen mat med ett bättre resultat än i våra egna trädgårdar och byta erfarenheter och odlingstekniker med varandra. Det här är berättelsen om hur vi gick från brukad vall till 600 kvm grönsaker på 1,5 år trots att vi bara odlar på vår fritid.

Har du någon gång råkat ut för att du har frön över när du sått färdigt? Om inte så har du antingen extremt mycket mark till ditt förfogande, en synnerligen välplanerad odling eller så har du sått på tok för mycket och för tätt. Så vad göra med dessa överblivna fröer? Här kommer några förslag.

Har man skog vill man gärna kunna ta ut träd för eget behov av ved eller virke, eller kanske för att sälja. Men hur, och hur mycket, kan man avverka för att inte förstöra sin skog? Vi kommer här att gå igenom vilka träd man bör skörda för att kunna utveckla och behålla en vacker och naturlig skog.

Röda stugor, stora arealer och komposttoalett – måste man verkligen flytta till sitt eget ställe på landet för att leva mer självförsörjande? Här berättar jag om hur jag gjort motsatsen: stannat kvar i staden och låtit den bli platsen för min resa mot en självhushållande tillvaro.

I Sverige är trådslöjd mest känd som luffarslöjd. Exempel på trådarbete är fiskkrokar, nålar, korgar, nät, fällor och burar, men också rent guld- och silversmide. Här nedan kommer en introduktion till ämnet och framöver kommer vi berätta mer om saker man kan göra.

Det finns en mängd olika arter av fleråriga ätbara bladväxter med många olika utseenden och smaker. I denna artikel tar jag upp några av mina favoriter.

I den här artikeln berättar jag om hur jag gick från fix idé till egen brunn. Det finns två sätt att göra det på: ta reda på allt du kan i förväg och gör en detaljerad plan – eller bara göra det. För mig ligger det en tjusning i det senare, även om resultatet blir mer osäkert. Den här gången gick det över förväntan och det är roligt att här få berätta om mina erfarenheter.

När man tänker sig spannmålsodling så är det oftast bilder av stora fält och stora maskiner som man ser framför sig. Men att odla lite spannmål till husbehov för att baka bröd kan man göra med väldigt enkla metoder, och det behövs inga stora arealer för att det ska räcka till ganska mycket bröd eller müsli. I den här artikeln beskriver jag det allra enklaste sättet att odla spannmål, med så enkla redskap som möjligt.

Vår resa mot att bo på en gård kommer inte ur en längtan att bli självförsörjande eller ens ur en längtan efter att bo på en gård. Nu bor vi, Ylva och Jonas, ändå här och ångrar oss inte, trots att våra drömmar för några år sedan var helt andra.

Vaktlar är populära över hela världen och används främst till kött- och äggproduktion. Besöker du en saluhall så får du betala en hel del för lite vaktelkött eller några vaktelägg eftersom de båda är eftertraktade delikatesser.

Vi spenderar mycket tid i köket med bakning, matlagning, syltning och saftning. Genom åren har vi samlat på oss diverse redskap, nya och gamla, inköpta och ärvda. Några har kommit att bli favoriter och dessa vill vi gärna underhålla och bevara för att kunna fortsätta att använda även i framtiden. I den här artikeln tittar vi på några vanliga verktyg i köket och hur vi kan laga och renovera dem.

För 20 år sedan började jag bygga mig ett hus av lerhalm med en del fiffiga ekologiska lösningar. Jag bor och trivs fortfarande i huset och tänkte berätta lite om hur det är gjort, vad som gått bra och vad som fungerat sämre. Förhoppningsvis kan det inspirera till nya självbyggen – det är en fantastisk känsla att ha byggt sitt eget hus med enkla metoder och sunda material.

Det finns många olika sorters bikupor och biodlingssystem, mer eller mindre avancerade. Med ”biboet” har jag försökt göra en kupa som är så enkel och så lik binas naturliga bon som möjligt. Det blir mindre honung till odlaren men i gengäld minimalt med skötsel. Bina får klara sig själva i större utsträck­ ning. De vet hur, om de bara får.

I förra numret började jag berätta om duvor som självhushållardjur: hur man väljer ras och skaffar dem, samt hur deras bostad, duvslaget, bör utformas. Denna del handlar om övrigt man behöver veta för att hålla duvor till husbehov: utfodring, ungar, sjukdomar och slakt.

För exakt tio år sedan beslöt vi oss för att med hull och hår gå in för att bli självhushållare. Åren gick och så även livet. Detta utflyttarbrev kommer att handla om hur självhus­ hållningen förändrade vårt liv – utan att vi idag egentligen titulerar oss självhushållare.

Bivaxduk är helt enkelt tyg som man impregnerat med bivax. Allt som du skulle slå in i plastfolie kan ersättas med detta klimatsmarta alternativ. Det går till och med att frysa in saker i dessa dukar eller påsar. Nedan kommer jag att beskriva hur du enkelt gör dina egna bivaxdukar hemma. När du lärt dig det så kommer du aldrig mer att behöva köpa plastfolie.

Under hösten 2019 intervjuade jag åtta personer från olika delar av landet som underlag till mitt examensarbete. De ägnar sig alla åt självhushållning i olika grad och de har varit verksamma mellan ett och tio år. Vad som knyter dem samman är att de aktivt har valt att lämna en stad för att flytta in på landsbygden. Jag är nyfiken på den norm­ brytande viljan att leva sitt liv utan stadens bekvämligheter för att producera sin egen mat. Vilka är deras drivkrafter och vad upplever de som viktiga faktorer för att fortsätta vara självhushållare? Om sanningen ska fram vill jag ta reda på hur jag och andra kan dra nytta av deras erfarenhe­ ter för att i framtiden själva göra samma sak.

Mitt i skogen någon mil söder om Örebro, intill naturreservatet Hjärtasjöns skärgård, ligger vår skogsgård Åfallet. Gården är ett litet torpställe på strax under 5 hektar, och här har vi sedan några år tillbaka börjat bygga upp ett livsprojekt med en rik mångfald av både arter och holistiska idéer. Här lever vi våra liv med strävan att göra detta på ett sätt som i bästa fall kan inspirera andra, och som både ger oss glädje, kunskaper, mat och inkomster.

I den här artikeln ska vi titta närmare på hur du kan laga och fixa de vanli­ gaste hyvlarna, som kanske erövrats på loppis eller hittats i snickarboden på torpet du övertagit.

Elden har spelat en central roll i en stor del av människans historia, och även om vi numera inte är så beroende av elden kan den fortfarande vara till nytta och glädje när vi vill laga mat, mysa eller värma oss inomhus, ute på gården eller i skogen. Här ska jag därför ge lite bakgrundsfakta om eld samt tips på hur man får fyr och håller igång sin eld.

Vi är många som ser vitlök, gul lök och rödlök som en självklarhet i matlagning och självhushållning. Det kan vara mysigt att varje år stoppa ner små lökar i grönsakslandet för att se dem växa sig stora. Det är dock skönt att alltid ha löksorter i trädgården som är fleråriga och kommer upp år efter år utan att man behöver göra något avsevärt. Du planterar dem en gång och sedan finns de där och sprider sig på egen hand. Vissa av sorterna tittar fram ur jorden mycket tidigare än vår vanliga matlök på våren och är därför perfekta för vilket grönsaksland som helst!

Knappt hade jag hunnit sätta mig ner och pusta ut efter det senaste projektet med bastu och bad innan det var dags för ett nytt ”svartbygge” på samma tomt. Egentligen hade jag svurit en helig ed att ta en paus från fler byggprojekt, men kärlek kan som bekant få en människa att ompröva beslut. Jag måste erkänna att det nu främst är utmaningen att bygga med kasserat och återbrukat material som är min viktigaste drivkraft, snarare än det som annars kan kallas snickarglädje. Denna gång ska det byggas ett hönshus som en lillebror till bastun i Åter nr 3 och 4/2019 samt nr 1/2020. Det måste bli lättskött, smälta in i miljön och det får helst inte kosta någonting.

Jag tänkte berätta lite om grunderna i slipning och bryning av eggverktyg. Jag slipar mycket verktyg till både privatpersoner och företag. Köks­ knivar, täljknivar, yxor, sekatörer, saxar med mera, det mesta som har en skärande egg helt enkelt.

Garn och tyg kan få vackra och levande färger från vilda och odlade växter, liksom mat och hushållsavfall. Med rätt metod och lite tålamod kan man få en bra hållbarhet på färgen även utan betning med otäcka kemikalier.

Den småländske man som får höra att han är en redig bock lär inte uppskatta komplimangen. Bockar, liksom många andra av lantbrukets handjur, dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Dags att börja ge bockarna det goda renommé de faktiskt förtjänar! Den nionde delen i Åters serie om getter handlar om bockar.

Att ha hönor är kul och tacksamt. En hönsflock på några hönor förser lätt en familj med alla ägg som den behöver. Med lite fler hönor finns också möjligheten att sälja ägg. Det finns en enorm efterfrågan på ägg från hönsbesättningar som haft ett mer naturligt liv. De flesta ägg, även ekoäggen, idag produceras i stora anläggningar med tiotusentals höns så behövs det en motvikt. Det behövs fler som håller ägg i en rimligare skala. Skall vi börja bygga en ny ägg­produktion underifrån så räknas varje ägg, från hobbybesättningen till de som skaffar sig en bra sidoinkomst med ett par hundra hönor.

Vad är målet med att leva självförsörjande? Eller rättare sagt, varför lever vi som vi gör? Varför ägnar vi ibland orimligt stor andel av vår tid på saker som ”inte lönar sig”? Varför väljer vi att slita med ogräs så långt ögat når, varför går vi upp en halvtimme tidigare för att i råkalla december­morgnar gå ut och ta hand om djuren innan vi åker till jobbet? Så här ser livet ut för oss på BörjeMånsgården.

Ibland läser vi att ett slott eller en större gård renoverar ett orangeri för typ 8 miljoner. För oss flesta är ett orangeri något väldigt exklusivt, en lyx som endast de besuttna och välbärgade kan unna sig. I denna lilla artikelserie får vi följa Anders Krasse när han ska bevisa motsatsen. Det kommer att handla om en cirka 80 kvadratmeter stor glasad byggnad med halva ytan i söderläge och andra halvan i västerläge. Det blir isolerglas, golvvärme, kullersten och tropiska växter i fet, frodig och frostfri matjord. Ett spektakulärt bygge med två femuddiga hörnor och en relaxsoffa av tolvhundra kilo granit. Och som vanligt när det gäller Anders så ska det inte kosta någonting.