Välkommen

Halmbacken är ett fritidshus med väggar av halmbalar. Det har en boyta på ca 80 kvm och är mestadels byggt av återanvänt material eller restprodukter från annan verksam- het. Största delen av byggmaterialet är lokalproducerat, stomvirket kommer t ex från träd på tomten.

Har du fyndat verktyg på loppis eller i något gammalt uthus? Det kan vara bättre än du anar. Gamla verktyg kan vara av mycket bättre kvalité än de du hittar i en järnaffär idag. Verktygen kan vara lite rostiga, dåligt slipade eller med trasiga handtag. Det behöver dock inte vara ett så stort problem. Med relativt enkla medel kan du rusta upp och laga dessa verktyg. I den här artikeln har vi valt ut några knivar och skölpar som vi lagar. Stämjärn och skölpar har likvärdiga handtag och således innefattar beskrivningen av skölpar även stämjärn.

Duvor är i dag inte något vanligt själv- hushållardjur men har varit det och kan kanske bli det igen. Även om det inte är mycket kött på varje är de tacksamma att hålla då de förökar sig friskt, kan vara friflygande på gården och hittar mycket av sin föda själva. Dessutom är de trevliga och vackra att se på.

Jag ville så gärna ha ett hus med en trädgård, där barnen kunde leka och jag kunde odla lite. Men jag hade inga pengar, och jag ville inte vara tvungen att arbeta heltid resten av livet för att betala av ett bolån. Vad skulle jag göra?

Att återanvända textilier av olika slag på ett effektivt sätt känns bra ur ett klimatperspektiv, samtidigt som det innebär att man slipper lägga ut pengar på att köpa nytt. Dessutom är det roligt att skapa unika saker och se det man redan har som en resurs – även när ursprungsfunktionen inte längre fungerar.

Biodling utifrån sett framstår ofta som invecklat, ”pensionärigt” och lite nördigt för dem som inte sätter sig in i det, men faktum är att det inte behöver vara något av det. Jag tror att tiden är mogen för att förändra bilden av biodling till: inte så svårt, något för alla och modernt. Alla hade vunnit på att fler skaffade bin!

Idag tillverkas det mesta som vi har i hushållet i en fabrik någonstans långt borta utav material som är allt annat än hållbara. Den här artikeln erbjuder ett alternativ till de massproducerade prylarna av plast och gör förhopp- ningsvis att självhushållaren kan öka sin grad av självförsörjning ytterligare.

När jag gick i gymnasiet var vi flera som drömde om livet som självförsörjande småbönder. Vissa kallade oss låtsas- bönder eftersom vi inte var födda med jord under naglarna och därmed inte visste vad vi pratade om – våra föräldrar var ju akademiker. Men hellre låtsasbonde än låtsasbörs- mäklare eller låtsaspolitiker kände jag. Det var ju så mycket som mina föräldrar inte var, så hur jag än gjorde blev det väl på låtsas om jag tänkte så där. Så redan där började min dröm om en egen gård. En dröm som efter många år tog mig till Långrådna i Östergötland.

Det finns många sätt att dela bil – och vi uppmuntrar alla former. Vi har samlat erfarenheter från bildelning mellan privatpersoner i stadsmiljö. Vi tror dessa kan vara till nytta även på landet.

I den första delen som handlade om hållbara transporter var fokus cykeln som transportlösning på landsbygden. I den här delen fokuserar vi mer på bilen, som frihetssymbol och möjliggörare. Men även som problem i samhället.

En bild av självhushållning är den att ”klara sig själv”. Under våren 2020 har coronakrisen satt världen i gungning, men många självhushållare har det lugnare ute på sina torp och gårdar. Vad säger de själva om att ”klara sig själv” – och vad längtar de egentligen efter?

Nästan på dagen för fem år sedan, på alla hjärtans dag 2015, flyttade vi in i vårt gula hus på Oxhagen i Norra Sorunda, Södermanland. Här bor Gustav 30, Cecilia 28, Hjalmar 7, Folke 5, hunden Vidar, katten Lo, höns och vaktlar. Vi vill prioritera så att vi lyckas leva det liv vi vill. För oss är det ett liv på landet med mycket tid till familjen, olika projekt och små äventyr.

Hundkäx är en vanlig växt som förekommer i hela Sverige. Stjälkarna och bladen kan ätas på försommaren utan tillagning. Det första året, innan växten blommar, går även rötterna att äta. De är dock beska och behöver tillagas eller lakas ur för att få bättre smak. Observera att hundkäx kan förväxlas med flera giftiga växter, så se till att lära dig skillnaden innan du plockar den.

I den här artikelserien beskriver jag metoder för hur man kan odla mer med mindre arbete. Det jag skriver utgår ifrån vår småskaliga odling till försäljning, men likheterna med ett självhushåll är stora och jag är övertygad om att mycket av det som hjälpt oss att minska arbetet i våra odlingar också är användbart för husbehovsodlaren som trots tidsbrist vill mätta sig och sin familj med egenodlat året runt.

I början av artikelserien om bruks- slöjd berättade vi om vår svenska hemslöjdstradition och hur den växte fram ur de behov som uppstod i hem och på gårdar. Vi har under artikelse- riens gång arbetat med färskt virke, något som även var vanligt i andra hantverksskrån. Inom möbelsnick- eriet användes kombinationen av torrt och färskt virke för att erhålla starka sammanfogningar, framför allt inom tillverkning av stolar, t ex pinnstolar. I den här artikeln tänker vi närma oss den delen av möbelsnickeriet genom att beskriva hur du kan tillverka en pall av torrt och färskt virke.

Med ett murat värmemagasin mellan kaminen och skorstenen sänker man rökgastemperaturen till skorstenen och tar vara på mer av värmen i rökgaserna. Dessutom ger värmemagasinet värme långt efter att man har slutat elda, ungefär som en kakelugn. Framför allt minskar man brandrisken.

Tiden vi lever i är en unik tid. För första gången i historien är människorna både vittnen och förövare till en mass- utrotning av arter, oss själva inkluderat. Samtidigt tuffar samhällsordningen på som vanligt. Det gör att den här tiden också kan kännas som en galen tid. Hur är det som självhushållare att befinna sig mitt i alla dessa verkligheter?

Socker och sirap är kanske inte det första man tänker sig att bli självförsörjande på. Det odlas storskaligt, raffineras i industriell skala, kostar nästan ingenting att köpa och dessutom är det ju inte särskilt nyttigt. För mig tog det över 25 år av självhushåll innan jag ens gav mig på ett försök. Det jag trodde var krångligt och kanske inte värt besväret visade sig vara riktigt enkelt och dessutom fick vi en helt makalöst god produkt som inte alls liknar de sockerproduk- ter som finns i affären.

Att hässja ger inte bara ett förstklas- sigt hö, oavsett väder. Arbetet är en härlig upplevelse och de färdiga hässjorna en fröjd för ögat. För den som tar hö till husbehov är det en konst värd att lära sig. I Dalarna och på många andra ställen använder vi stånghässjor istället för de trådhässjor som är mer vanliga söderut. Denna text vill vara en hjälp att hålla liv i gammal, förut så helt självklar, kunskap genom att i detalj beskriva tillvägagångssättet vid höbärgning, så som den länge gjorts i Dalarnas län.

Jag har alltid älskat djur. Trots det så har just kalkoner skrämt mig med sina rödblå skinnflärpar i ansiktet, stora fötter och uppblåsta kropp. Jag har visserligen alltid vetat att de är goda att äta, det var utseendet och storleken som skrämde mig. Men när jag av en slump fick några kalkonägg i present, som jag lade i min äggkläck- ningsmaskin, föddes kärleken till dessa trevliga djur.