Arkiv: Artiklar

-

På grund av sina hälsosamma frukter borde nyponen få större uppmärksamhet i hemträdgårdarna. Det är först på senare tid som man börjat första hur hälsosamma nyponen egentligen är. Att de innehåller mycket C-vitamin har länge varit klart, men att de dessutom innehåller så många andra hälsosamma ingredienser har slagit forskarna med häpnad. Vresrosen Rosa rugosa är så pass lättodlad att den kunde finnas i varje hemträdgård, både till nytta och nöje.

En helg i mitten av augusti 2008 hölls i Halland en kurs i att bygga tjocka lerväggar utan form. Tekniken kallas mackelering och innebär att man med grep lyfter en stabbig lerblandning på plats och formar väggmassan med spadar och klubbslag allteftersom man arbetar sig högre upp.

Humle är en gröda som de flesta numera förbinder med varmare trakter än Sverige, men så har det inte alltid varit! På 1500-1700-talet var humle en mycket stor gröda i Sverige. En gröda som det till på köpet fanns lag på att bönderna måste odla. Många byar betalade faktiskt hela eller delar av sin skatt med humle!

Jag bor i en liten by som heter Bellvik i Dorotea kommun, på gränsen mellan Västerbottens och Jämtlands län. Här är det långt in i inlandet, det är mycket skog, tystnad och svängrum, natur är det mest överallt. Jag har upptäckt att det inte alls är så mörkt här som jag trodde innan jag flyttade upp till Norrland eftersom snön ligger hela vintern och lyser upp väldigt mycket och på sommaren är det så ljust att man lätt kan jobba dygnet runt: sömnbristen är en riskfaktor...

Skissen här intill är på min vedeldade keramikugn. Den är byggd på principen "downdraft"och är på cirka 160 liter. Jag har så små ugnar för att om något går snett så blir inte så mycket förstört. Det går också fort att dreja fram en ny omgång krukor. Jag bränner min keramik i stengodstemperatur och saltglaserar den.

Kili Siimes bor i ett torp i Västra götaland och gör mer keramik än bara till husbehov. Hon bränner sitt stengods i en 3,5 meter lång ”Anagama-ugn”. En gång om året fyller hon den med hela sin årsproduktion och eldar sedan i tre dygn i sträck.

Jag bränner min keramik som svartbränning. Det är en metod som använts av keramiker sedan stenåldern men blev vanligare under järnåldern. Man svartbrände då i gropar. Jag använder mig av lergodslera, det är järnet i leran som ger den svarta färgen. Så här går jag till väga när jag gör en svartbränning.

Raku är en rätt våldsam bränningsmetod då man hettar upp och kyler ner godset snabbt. Det gör att man kan få en karaktäristisk och snygg sprickbildning i glasyren. Det är förstås lätt hänt att även keramiken spricker så det är säkrast att skröj­bränna en gång först, om man inte bara har små och tunnväggiga saker.

Lera är ett lättillgängligt material som öppnar stora möjligheter för den innovative och stimulerar all sorts kreativitet. Som alla andra hantverk är även detta kringgärdat av en rad spelregler som inte kan kringgås. Jag skall här, på ett ganska ovetenskapligt sätt, försöka lotsa den nyfikne fram till ett lyckat resultat, med material som kan hittas i naturen och som kan bearbetas med egna enkla hjälpmedel. Jag går heller inte in på estetik eller avancerad teknik, som väl kan anses tillhöra nästa steg för den som vill gå vidare.

I varje sammanhang där flera människor ska samarbeta behövs en form för att fatta beslut. Det kan gälla lokala kooperativ, intresseföreningar, bygde grupper, olika slags kollektiv o s v. Den här artikeln ska handla om att fatta beslut med konsensus. Konsensus betyder samstämmighet och innebär att beslutet fattas i enighet, det vill säga att alla är överens. Det finns olika traditioner av konsensus. De beslutsformer som jag ska beskriva här bygger på att alla diskussioner förs i smågrupper och att beslut kan stoppas genom vetorätt.

Torkat kött har vi människor gjort sedan urminnes tider. Det är en konserveringsmetod som också ger fantastiska smaker. Här får du recept på lufttorkad skinka och lufttorkad salami. Recepten är hämtade från Bjärhus Gårdsbutik och Chark i Skåne.

Klockan är snart 18, på gårdsplanen rullar bilarna in en efter en. Det ska bli savkväll med ogräsplock. Det är för fjärde året i rad. Kvinnorna som kommer är förväntansfulla, ja för det är förutom en man just den här gången mest kvinnor som lockas att vara med. Det är väl en uråldrig samlarkraft som slår an sin välbe kanta ton i de kvinnliga generna.

Att man gjort i ordning ett grishus innan man skaffar grisen är förstås en självklarhet. Men innan man börjar snickra och greja är det bra om man funderat igenom bygget både en och två gånger. Ett väl genomtänkt grishus kan spara mycket arbete och vara vackert att se på, men framför allt vara mer trivsamt för dess inneboende. Och glada grisar vill vi ju ha!

-

Efter flera års letande fann vi försommaren 2005 en annons på vårt Skumme i Falköpings kommun, efter att nästan gett upp hoppet om drömgården. Även om man väl ibland haft sina mörka stunder av tvivel så har det under dessa snart fem år ännu inte en endaste dag funnits en önskan att ge upp detta slitsamma men underbara liv som vi båda älskar.

Det hela började strax innan förra nyår med att vi var några Återläsare i trakten som läste i en annan Återläsares blogg om en massa roliga kurser inom självhushållning. Tydligen var de ett gäng som träffades med jämna mellanrum för att i studiecirkelform lära sig mer om intressanta ämnen. -Nog borde man kunna starta något liknande här, tänkte vi och körde igång. Tanken var att när man ändå är nyfiken på att förkovra sig inom självhushållningens oändliga kunskapsområde kan man likaväl göra det tillsammans.

Hur lever man ett hållbart liv tillsammans med andra? Runt om i Europa finns ekobyar där man experimenterar med alternativa, ekologiska livsstilar. Federationen Damanhur och stiftelsen Findhorn var två av de ekobyar som var representerade när Mundekulla kursgård arrangerade sin första internationella konferens om hållbar utveckling (1st International Sustainability Conference). Här samlades närmare 150 konferensdeltagare en helg i mitten av juli.

I förra Åter berättade jag om ”Trädblåbär” och nu är det dags för trädgårds - blåbär, som är något helt annat. Som vanligt i denna serie om udda grödor så är inriktningen både hushovsodling och odling i lite större skala, för som den funderar på att skaffa sig en inkomst från gården.

-Sedan oktober är jag praktikant på en organisation i södra Indien, Tamil Nadu, som arbetar med landsbygdsutveckling. Jag vistas under fem månader på en kursgård där man arbetar med ekologisk odling och resurssparande odlingstekniker. Jag vill här berätta lite om gården och organisationen, om hur böndernas situation ser ut och ge lite exempel på hur ekologisk odling kan gå till i Indien. Kanske finns något vi kan lära av våra ekologiska odlingsvänner i syd?

-Den gamla källaren som skymtar bakom lagårdsknuten har länge varit ett stort bekymmer. Den är av den enklare sorten med trätak och kallmur av natursten/jord till väggar. De låga dörrarna är helt slut och hela källaren är dåligt isolerad och släpper in möss och sorkar... Så när jag fick låna en traktorgrävare ett tag passade jag på att gräva ur ett utrymme så djupt som terräng och berg tillät och lade också ett extra förråd med jord vid sidan av gropen för att det skulle räcka till att täcka en ny jordkällare. En hel meter jord ville jag ha ovanpå valvtaket och inga mer bekymmer för att frosten skall gå in en kall vinter. Det är mitt första källarbygge och så här gick det till – lär av mina misstag...

-Jag har länge velat ha en bastu, helst timrad och vedeldad och efter att ha sett Hofors kolareförenings rökbastu har jag äntligen kommit till skott. Fördelar med just rökbastu är att man kan röka kött medan man eldar upp den och att den blir naturligt decinficerad. I Finland och Norrland anses rökbastu vara den mest äkta och ursprungligaste formen av bastu.

-Öl bryggs av korn, humle, jäst och vatten. Men för att kornet ska duga till ölbryggning måste det först bli malt. Mältning innebär att kornfröna gror och väcker och nybildar de enzymer som i bryggningen ska omvandla kornet till öl.

-Du sitter vid köksbordet och drömmer om en skock lyckliga, fria hönor som rumsterar om i din komposthög. Du ser dem sprätta ivrigt, småprata med varandra och kivas lite om de bästa godbitarna. Tuppen övervakar arbetet, fjäskar för damerna och avbryter ideligen sina markstudier för att söka av omgivningarna, kockelikocklar till ibland så att alla hönorna höjer huvudena och vänder och vrider på sig för att se vad han upptäckt för eventuell fara. Sedan fortsätter de ivrigt sprättande att genomsöka komposten.

I oktober 2008 ringde Anders Johansson från Vånga Veterantraktorklubb och berättade att de skulle ha en studiecirkel i gengaskunskap. ”Gengas, det hade man ju under kriget” tänkte jag. Hur går det till att köra med det? ämnet känns spännande och en vecka senare står jag i verkstaden hemma hos Anders där kursen hålls.

-

Det köps väldigt mycket onödigt skräp i form av julklappar, till stor belastning för miljön. Dumt, när det dessutom ofta känns så mycket mer värdefullt med presenter man gjort själv, både för givaren och tagaren. Men det gäller ju att komma på vad man ska göra också... Här är lite tips från medlemmar på Alternativ.nu:

Hans-Beat Süess från Schweiz och Claudia Süess-Sprenger från Lichtenstien bosatte sig för tretton år sedan i Edsviken utanför Bengtsfors i Dalsland. Där har de utvecklat en hög grad av självförsörjning och producerar grönsaker och kött för eget behov. Sågat virke från egen skog producerar de också och Hans-Beat sköter själv allt byggande på gården.

För husbehovsfiskaren eller den som kan köpa 30-40 kilo fisk åt gången av en lokal fiskare kan det vara bra att känna till fler metoder än frysning för att ta vara på fångsten. Mina tips baseras på en lång rad intervjuer med fiskare, studier av äldre litteratur och egna experiment. Alla metoder kan användas med alla fiskarter och dessutom kombineras. Möjligheterna är därför nästan oändliga och bjuder dessutom på många smakupplevelser.

Saskatoonbär kallas även för trädblåbär eller blåbärsmispel och är en form av häggmispel (Amelanchier alnifolia), men har inte den vanliga häggmispelns beskhet i bären. Buskarna växer naturligt på prärien i norra USA och Kanada, vars indianstammar i hundratals år använt bären som delikatess, vitamin- och mineraltillskott och som naturläkemedel.