-
Petter Bergström
–
Gudhem 1:a februari 2010
Såsom i hemmet, så ock på jorden
Jag älskar långa kalla och snöiga vintrar men nu räcker det. Det har gått åt mängder med ved och mycket potatis har frusit i ett hörn av jordkällaren som jag tydligen slarvat med att jordtäcka. I vinter har vi nästan känt oss insnöade här på gården och det har varit riktigt skönt, men nu vill jag dra igång igen. Vi har förstås fortfarande arbetet med veden kvar innan den riktiga våren kan börja, men oj vad jag längtar efter det här året. Det är så mycket jag vill göra: fortsätta med växthusbygget, bygga om i snickarverkstaden, röja i hagarna, utöka dammen och sätta i ny fisk, spika ihop riktiga grindar till alla hagar, göra en stenläggning till rotzonen, kanske hinna börja renovera lite på det gamla stallet…
Men kanske först en översyn av det dagliga; är det något som behöver ändras där? Ja, färre gäss, men i övrigt är väl djurstammen rätt lagom. Grisarna kan vi skaffa lite senare på våren. Vi skulle kunna minska en tredjedel på avsalupotatisen och testa pumpa på den biten i stället. När vi nu dragit ner på jordgubbarna får vi nog öka på vinbär och hallon, i fall det inte blir bra körsbärs- och plommonår. Mer torkad frukt. Mycket mer chili och tomater. Skippa morötter till höns och gäss och ge dem foderbetor istället. Annars är det nog rätt vältrimmat, det är bara att sätta igång. Om nu bara snön kunde smälta undan…
I tolv år har jag nu haft kontakt med Återläsare runt om i landet och vet att det börjar koka i mångas grytor vid den här tiden på året. Nu har vi ett nytt år framför oss: nya tag i formandet av våra liv. Vi funderar, planerar och förbereder. På alla gårdar, i alla torp och stugor ser det olika ut: olika grader av självhushållning, inom olika områden och på olika sätt. Vissa har långsiktiga drömmar och tar ett litet steg i taget medan andra handlar mer på instinkt och slår på stort direkt. Men alla har vi det nog gemensamt att vi vill mer.
Så nu bläddras det ivrigt i frökataloger runt om i landet och på Alternativ.nu letar man tips inför årets odlingar och byggprojekt, köper avelsdjur och redskap av varandra och kommer överens om samarbeten.
Det är mycket möda men sysslan kär. Vi brinner och strävar och rätt vad det är har vi bara våra egna liv för ögonen, våra små lantliga idyller där vi kan odla våra egon och njuta av förstklasssiga råvaror och roliga hobbies. Och då kan motgångar plötsligt kännas tunga, som att man sliter hårt i onödan, utan högre syfte än sitt eget välbefinnande.
Men det vi gör påverkar ju inte bara oss själva. Vi får inte glömma att varje frukt, bär, grönsak, ört eller svamp som vi lyckas skörda själva istället för att köpa, kanske innebär att bekämpningsmedel inte används, att resurser inte slösas bort på transporter och förpackningar, att människor och natur inte missbrukas för att pressa priser. De motgångar vi stöter på ger oss kunskap att lyckas bättre och vi kan dela med oss av kunskapen så den gör ännu större nytta.
På samma sätt kan vi inte heller bara ha världsförbättring för ögonen. Då känns motgångarna istället som om man bara uppoffrar sig. Vi måste älska att leva som vi tror är bäst för världen. Gandhi uttryckte detta mycket enklare: ”You must be the change you want to see in the world.”
Det ska jag ha i bakhuvudet när jag med glöd och glädje ger mig i kast med årets arbeten, motgångar och misstag!
/Petter

Tidningsversionen Klicka här för att läsa!
Fler artiklar av Petter Bergström












