Ledare 2-10

-

Petter Bergström

–

Gudhem 2:a maj 2010

Såsom i huvudet så ock på jorden

Det är en riktigt vacker vårmorgon. Jag brukar inte ställa väckarklockan på söndagar, men nu vaknade jag ändå tidigt, kände mig utvilad och gick upp. Det är lite kyligt i luften men solen värmer redan lite försiktigt och jag stannar en stund och lyssnar på morgonens ljud; fåglar, tuppar, gäss. Det känns som det ska bli en bra dag, trots att jag egentligen är rätt pressad: tidningen ska lämnas till tryck i kväll och drivor med arbete väntar på gården. Ibland kan något göra att jag tar det lugnt fast det är jättemycket att göra, medan jag andra gånger stressar upp mig för ingenting. Som om det inte fanns någon koppling mellan press och stress.

När jag var liten kunde jag fantisera om att man skapar världen i huvudet. Att verkligheten bara var en dröm eller en bioföreställning där ens hjärna var filmprojektorn. Jag tänkte att om jag bara kunde tränga tillräckligt långt in i min egen hjärna så borde jag kunna påverka verkligheten. Trolla alltså.

Den tankeleken hade jag inte tid för särskilt länge; verkligheten var ju som den var och ville jag ha den på ett visst sätt så var det bara att hugga i och börja jobba på det. Och det har jag gjort sedan dess, praktiskt så det knakat om det. Jag älskar att gräva, snickra, bygga upp och göra om. Fixa med mat, boende, hantverk, forma tillvaron som jag vill ha den. Jag tror det ligger i vår natur. Men ibland går det förstås bättre eller sämre. Och ibland känns det bättre eller sämre. Det märkliga är att hur det går och hur det känns inte alltid hänger ihop som man tror. Jag har märkt att det ofta går att välja hur man vill uppleva saker.

Det får mig att tänka på biografen igen. Det är ju inte så att man kan trolla med verkligheten, men man kan trolla ganska mycket med sin upplevelse av den. Tankar är kraftiga saker och oroade stressade sådana kan lätt få en dag tråkig. En dag i livet som lika gärna kunde varit spännande och intressant om man tänkt på ett annat sätt. Jag har börjat försöka tänka på vad jag tänker på, och om det behövs tömma huvudet och bara ta in omgivningen en stund. Lyssna på ljuden, titta på detaljerna, dra in lukterna. Jag försöker pausa filmprojektorn och se världen som den är, utan tankar. Sedan brukar det gå att plocka in de tankar jag vill ha, även om det inte är helt lätt.

Plötsligt låser sig datorn, dokumentet verkar trasigt och jag stampar på samma ställe i timmar. Tiden går, det närmar sig deadline. Jag börjar bli svettig och vill helst bara ut och harva i odlingarna. Jag känner paniken växa och min dotter kommer in och pratar om de nya kaninungarna. Jag skulle ju satt upp kaninhagen idag. Och just ja, fårhagen måste ses över innan vi släpper på fåren i morgon. Och faktiskt är det ganska bråttom att få upp nya grishagen, innan grisarna kommer. Måste flytta fåroch grishusen också, förbannat också. Det är nu jag behöver kunna trolla. Det är bara ett att göra: jag sätter datorn i vila en stund och följer med ut till kaninerna. I dag kom det fram några kaninungar, inte ur en hatt, men ur sitt bo för första gången och för barnen är det väldigt stort. Jag brukar inte lägga så stor vikt vid det, men nu behöver jag nog följa med ut och riktigt insupa de nya små liven. Det här kommer att ordna sig. Det är viktigt hur den praktiska verkligheten ser ut och man ska sträva mot det rätta. Men lyckan finns inte där eller ens vid målet, den får man plocka längs vägen.

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!