Kategori: Drycker

Det bubblar där hemma i var och varannan stuga nuförtiden. Öl, mjöd, cider, kombucha och liknande produkter är åter på modet men vad är det egentligen man ska tänka på när det gäller att brygga och jäsa själv och vad behöver man för prylar?

Att brygga maskrosvin är en gammal fin tradition värd att återuppta. Det finns många metoder, själva använder vi ett småländskt recept där vinet jäses i öppet kärl. Så här går det till.

Kombucha är en asiatisk fermenterad te­dryck. I västvärlden har kombucha fått en helig livselexir-status. Man tilldelar den en hel rad mirakulösa hälsofördelar som evig ungdom, anticancer, anticandida, mental skärpa, och varför inte, rentav lycka. Det skadar inte att ta kombucha-myten, som påminner väldigt mycket om sprängticka-myten, med en stor nypa salt. Gott är det i alla fall, och lätt att göra.

Det finns en mängd örter att göra goda teer av och experimenterar man med blandningar blir möjligheterna ännu fler. Här är ett par av mina favoriter.

Att tillverka cider är ett urgammalt sätt att förädla en känslig råvara till en gudagåva som tål lagring. Här får du lära dig hur man kan göra.

Humle är en gröda som de flesta numera förbinder med varmare trakter än Sverige, men så har det inte alltid varit! På 1500-1700-talet var humle en mycket stor gröda i Sverige. En gröda som det till på köpet fanns lag på att bönderna måste odla. Många byar betalade faktiskt hela eller delar av sin skatt med humle!

-Öl bryggs av korn, humle, jäst och vatten. Men för att kornet ska duga till ölbryggning måste det först bli malt. Mältning innebär att kornfröna gror och väcker och nybildar de enzymer som i bryggningen ska omvandla kornet till öl.

I förra Åter berättade jag lite om mina egna erfarenheter av vintillverkning och gav lite tips rörande utrustning och ingredienser. Nu är det dags att göra vin.

Vad gör man med det vinterlagrade äpplena som blivit lite för skrumpna för att äta? Och alla fläderbär och de 50 kg plommon man fick av grannen? När man kokat in, torkat, syltat och saftat klart men ändå har frukt och bär över är vinbryggning är ett ypperligt sätt att ta vara på naturens gåvor, som lämnar stort utrymme för experimenterande. Jag kommer i två artiklar dela med mig av mina egna tips och erfarenheter av vinbryggning. Denna text handlar om grunderna, utrustning och ingredienser. I augustinumret av Åter tar jag upp olika metoder och recept.

I den här artikeln vill jag berätta hur vi på gården Backaberg i Linköping sedan tre år tillbaka pressar äppelmust och hur jag sedan hemma av 10-20 liter must jäser äppelcider.

Vad mjöd egentligen är råder det delade meningar om. Det finns en hel uppsjö olika recept på allt från honungsvin till honungskryddat öl. Helt klart är dock att det alltid ingår honung som en huvudingrediens.

Att bevara lite av sommarens smaker, dofter och färger i sprit för att sedan njuta dem i form av en god snaps är en tradition som många sätter stort värde på. Att börja krydda sitt brännvin med egna örter är lite som att öppna dörren till en ny värld av smaker, i och med att växtens egen smak framhävs så tydligt.

Bergtagen är ordet. Man kan bli bergtagen av örter. Jag vet, för jag är det. Förtrollad av deras färg, form, doft och smak, fängslad av deras mångfald och snillrika anpassningsförmåga, betagen av de möjligheter de erbjuder. Och så blir jag ofta som uppslukad av all den örtkunskap som finns, som jag vill ha del av för egen del och dela med mig av.

Mjöd är en naturlig dryck. Det är inte helt otänkbart att den under gynnsamma omständigheter kan uppstå i naturen. Råvaran är honung och så länge det har funnits bin kan det ha funnits mjöd. Honung med högt vatteninnehåll bringas förr eller senare i självjäsning och ibland kan mikroorganismerna som omvandlar socker till kolsyra och alkohol vara vänligt sinnade och då blir smaken på den jästa honungen angenäm. När människan konfronterades med den första mjöden är naturligtvis oklart men det måste ha varit för mycket länge sedan.

När jag var 15 år, våren 1977, hittade jag ett recept på maskrosvin i en tidning. Jag hade sedan en tid varit nyfiken på att göra eget vin, jag plockade maskrosblommor flitigt och gjorde en liten sats på kanske 3-4 liter. Det blev nog aldrig riktigt färdigt vin innan jag hade provsmakat och lockat andra att smaka av min jäsande maskrossaft. Det tog slut. Men mitt intresse var väckt att göra eget vin. Nästa vin blev ett äpplevin som jag gjorde tillsammans med min farfar. Han hade gjort fruktvin hemma sedan 1920-30-talet och jag minns fortfarande hur jag som 8-åring fick smaka russinvin, en god saft som jag blev varm och lite uppspelt av.

Det är inte svårt att brygga eget öl. Den utrustning som behövs har du förmodligen redan i ditt kök. Är du en smula händig kan du utan större problem tillverka enkla redskap som underlättar och förbättrar resultatet. Är du också intresserad av självförsörjning så kan du också både odla egen humle och mälta egen malt.

-

Förr under självhushållets tid gjorde man ständigt sin egen ”dricka” under året. Till råvaror var det mest naturligt att använda det som fanns till hands under respektive årstid. Drickan gjordes efter gamla recept som ibland kan ha gått i arv muntligen i generationer och naturligtvis också förändrats något genom åren. För att klara förvaringen (oftast i jordkällare där det var mörkt och svalt året om) behandlades drycken efter hur länge den behövde hålla sig fräsch. Många recept blev troligen därför anpassade så att ”drickan” inte blev klar förrän efter en tids lagring.

-