Kategori: Utlandsreportage

Ett ”gröna vågen”-tänk har börjat sprida sig hos den ryska befolkningen. De senaste femton åren har 370–400 ekobyar byggts med 15–200 hushåll i vardera. Människor förvärvar mark och bygger upp sina egna gårdar för att skapa sig en plats där de kan leva kreativt, andas frisk luft, odla och äta rena och näringsrika produkter. Precis som här i Sverige handlar det för många även om att hitta en inre och yttre tillfredsställelse med livet, men det finns skillnader ...

Majsen sträcker sig högt mot himlen och vid en första anblick verkar det som att det är det enda som växer här. Men kommer man närmare kan man se något annat. Under de flera meter höga majsstjälkarna frodas både bondbönor, pumpor och klätterbönor

Jag hade fått beskrivet att det skulle vara som att resa tillbaka till medel­tiden. Det jag möts av är ett odlings­system och en livsstil helt anpassat till platsens förutsättningar. Stora likheter med vårt svenska samhälle på självhushållningens tid, men kombinerat med solceller som laddar mobiltelefoner och små biogasanläggningar där kornas gödsel blir gas till gasspisen.

Eftersom vi Åter-läsare emellanåt får veta lite om organiska odlingsprojekt som helt eller delvis haft Kubas organiska stadsodlingar som förebild, kanske någon är intresserad av att veta lite mer om just dem. Under min senaste vistelse på den karibiska ön nu i årsskiftet passade jag på att uppdatera mina egna kunskaper.

Tillsammans med min dotter Hjördis åkte jag till Nya Zeeland där vi arbetade som volontärer på olika gårdar. Vi åkte genom organisationen Wwoof, där man arbetar cirka 30 timmar i veckan mot mat och husrum. Ett bra sätt att lära sig något nytt i ett spännande land och få kontakt med lokalbefolkningen. Samtidigt har man möjlighet att resa runt lite och ta del av natur och kultur. Här följer en del ur vår dagbok:

Jag skriver det här brevet från Vermont, en liten stat i New England i USA. Min familj har under de senaste 10 åren lyckatsbli mer självförsörjande på mat för varje år. I år är det dags att motstå frestelsen att hela tiden ”göra mer” och istället försökautvärdera hur de olika delarna på vår gård underlättar respektive försvårar i vårt strävande att leva ett enkelt liv.

År 2004 blev vår dröm sann. Äntligen hade vi hittat vår gård. Under åren som följde fick vi många positiva erfarenheter, men också uppleva livets bistra realiteter. Vi stötte på en hel del motstånd och problem som vi inte hade räknat med. Att påbörja ett stort idealistiskt projekt som att renovera en gammal gård på egen hand, delvis driva gården på det gamla sättet och bilda familj, allt på en gång, kräver sitt.

-Sedan oktober är jag praktikant på en organisation i södra Indien, Tamil Nadu, som arbetar med landsbygdsutveckling. Jag vistas under fem månader på en kursgård där man arbetar med ekologisk odling och resurssparande odlingstekniker. Jag vill här berätta lite om gården och organisationen, om hur böndernas situation ser ut och ge lite exempel på hur ekologisk odling kan gå till i Indien. Kanske finns något vi kan lära av våra ekologiska odlingsvänner i syd?

I Namibia är fortfarande majoriteten av befolkningen på något sätt beroende av självhushållning. Många bor kvar på sina ”gårdar”, så kallade ”homesteads” och lever mer eller mindre i självhushållning. Många bor också i städer där de har deltidsjobb eller är arbetslösa och så åker de hem till familjens eller släktens ”gård” och hjälper till med att så och skörda. Genom sin arbetsinsats får de del i det som skördas på gården.