Kategori: Övrigt

Förra året genomfördes en enkätundersökning i tidningen Åter som en del i det Formas-finansierade forskningsprojektet ”Gröna vågen vänder åter”. Projektet undersöker bland annat gröna vågens migration och självhushållningens livsvillkor och vardagspraktik i syfte att bidra med fördjupade diskussioner om hur den svenska landsbygden och livsmedelssystemet kan utvecklas i en mer hållbar riktning. I den här artikeln redovisar vi några av de resultat som framkom från enkätundersökningen.

Sommaren 2023 lämnade jag Landvetter för att bege mig till Mörhult i Småland. En resa både kroppsligt och mentalt. Rent faktiskt var jag på väg för att tillbringa två veckor på andelsjordbruket Gröönsgård för volontärarbete, men mitt mål var ett annat. Tillsammans med Mimmi, Nicklas, Balder, Idun och Sigge ville jag se om min dröm om ett framtida självhushåll var realistisk. Svaret skulle komma att bli ett ja, vilket födde tanken att försöka inspirera läsare av Åter till samma möjlighet – att få testa drömmen ”i verkligheten”.

Ända sedan jag först läste om biokolets positiva egenskaper i odling har jag experimenterat med att framställa denna resurs på ett enkelt sätt hemma. Efter många timmars efterforskning på nätet och praktisk pysslande med sotiga händer, svedda ögonbryn och gräsbrand som följd, har jag valt att skriva om tre metoder: eldgrop, TLUD (top lit updraft kiln) och kastrull i kamin.

Runt omkring oss finns namn på platser med mer eller mindre begripliga budskap från långt tillbaka i tiden. Med hjälp av nedtecknat material från inventeringar som går att hitta i Ortnamnsregistret kan vi, genom namnen, lära oss en hel del om hur människor har nyttjat naturtillgångar och betraktat sin omgivning. En lokal historieskrivning som förs vidare genom muntlig berättartradition.

Separationer bland människor som köpt gård eller renoveringsobjekt är ganska vanliga. I denna fjärde del av vårt utflyttarbrev vill vi beskriva våra försök att hålla ihop, särskilt då vi både lever och arbetar tillsammans på gården.

Jag flyttade till landet för att leva ett jordat liv. Med får i hagen, betor i jorden, ankor i dammen och hammaren i handen. Ett liv i behagligt tempo med gott om tid både för närkontakt med naturen och för familj och vänner. Det var sådant jag var inställd på. Det jag inte var inställd på var att ett sådant liv förutsätter en annan inställning till livet. Och att skaffa sig denna inställning är på många sätt den största utmaningen.

I detta magasin har nyligen publicerats en välskriven och omfattande artikel om volontärarbete. Då jag själv haft ett stort antal besökare från organisatio- nen Workaway läste jag denna artikel med stort intresse. Sakta gick det upp för mig att jag måste varit en av de absolut sämst förberedda volontär- värdarna i riket. Jag har i princip haft noll koll. Om inte recensionerna ändå varit hyggliga så hade jag sannolikt aldrig vågat skriva denna artikel. Läs därför detta främst som en reflektion och sammanfattning av erfarenheter.

Att ta emot en volontär är en utmärkt möjlighet att stödja sin verksamhet med en extra arbetskraft och få in en frisk fläkt i vardagen. Jag har arbetat med volontärförmedling, har själv varit volontär i flera olika projekt utomlands och har varit med om att välkomna volontärer i ett eget projekt. De erfarenheterna gav mig mycket och har till och med präglat hela mitt liv – annars skulle jag inte bo i Sverige just nu. Därför vill jag berätta i denna artikel om vad man kan göra för att det ska bli en lyckad upplevelse för både volontären och värden.

Pandemin har tvingat fram distansarbete över hela världen, men bland Åters läsare finns många som självmant väljer att jobba hemifrån och försöker balansera det med familjeliv, fritid och självhushållning. Då vi under många år drivit företag hemifrån i kombination med boende på en liten gård vill vi dela med oss av våra erfarenheter och bästa tips för att det ska fungera så bra som möjligt.

Alla Återartiklar sorterade efter ämne, med angivet tidningsnummer och sida för att snabbt hitta det man behöver.

-

På en gård kan man ibland behöva få bort en stor stenbumling eller en bit av berget som sticker upp. Istället för att då spränga och anlita en grävmaskin kan man använda sig av den gamla metoden tillmakning.

Hemskänkt Hej! Jag har varit en trogen Åter-prenumerant de senaste åren sex-sju åren, men det är först nu som jag skaffat mig huset, trädgården och en ny större familj. Något som jag har tänkt på är att det varit glest med reportage om konsumtionskritiska projekt. Och eftersom det inte dykt upp något såndant vill vi säga: Hej vi finns! Vi är en familj på två vuxna och fyra barn (7-11 år gamla) som bor hos oss växelvis. Vi bor i en stor villa strax norr om Karlstad. Sedan januari i år har vi ett köpfritt projekt, som innebär att vi bara handlar det absolut nödvändigaste. Därför har vi slopat alla uteluncher, börjat veckohandla efter meny, äta helt vegetariskt, bytt ut maten till KRAVmärkt, ekologiskt och Fairtrade där sådana alternativ finns. Vi har också lokaliserat andra ekonomiskt och miljömässigt ohållbara inslag och därför tagit kontakt med energi- och klimatrådgivaren i kommunen för att se över uppvärmningen av huset, lagt ut en av hushållets två bilar till försäljning och försökt att byta, låna eller köpa begagnat istället för att köpa något nytt. Jämte den köpfria perioden har vi lanserat familjeprojektet Hemskänkt. Hemskänkt är en idé som går ut på att du tar

Jag vill visa hur jag använder knutar i några vanliga situationer: – att skarva ihop två rep, dels när de är lösa och dels när de ska vara spända efter knytningen. – att göra en fast eller löpande ögla på ett rep. – att binda fast ett rep t ex i en järnring så att det håller och är lätt att lösa igen, dels när repet är spänt och dels när det är slackat.

Det köps väldigt mycket onödigt skräp i form av julklappar, till stor belastning för miljön. Dumt, när det dessutom ofta känns så mycket mer värdefullt med presenter man gjort själv, både för givaren och tagaren. Men det gäller ju att komma på vad man ska göra också... Här är lite tips från medlemmar på Alternativ.nu:

-

-

Vi hade den fantastiska förmånen att få samla våra släktingar och vänner här hemma på gården och fira kärleken med dom. Vi ville fira vår kärlek till varandra inför människor som man kanske kan kalla för vår församling, människor som kunde bevittna vår kärlek och som i framtiden kan hjälpa oss att orka leva tillsammans i nöd och lust. Att vi kunde göra det här hemma, på vårt eget sätt, gav en stark känsla av samhörighet också med platsen, vår fridfulla och vackra plats på jorden. Här lägger vi ner massor med energi och kärlek på att bygga, bo och odla och här lever vi tillsammans, det här är vårt centrum i universum. Det kändes självklart att vi skulle gifta oss här!

Få hantverk har så lång tradition som gärdsgårdsbygge. Det är fascinerande att skapa något med metoder använda under mer än två tusen år. Att bygga en stabil hägnad utan spik och järntråd.

-

Kanske barnsligt med ett korsord i en så här pass seriös tidning, men det är ju ändå jul snart. Vinter; långa mörka kvällar, tidiga mornar och stillhet. Kängorna knarrar i snön och det fryser lite i ögonvrån. Hönsen sover och man stampar av sig snön innan man går in och ställer vedkorgen vid spisen. Det är nu man dricker något varmt och har tid för sig själv. Det är nu man plockar fram ett... självhushållarkryss!

Vi gör ett prov med en insändarsida, men Åters anda trogen tas bara insändare av praktisk karaktär in. Alltså ingen politisk eller filosofisk debatt, det finns det så mycket av i andra tidningar. I nästa nummer provar vi med en Frågor & Svar-spalt, så är det något ni undrar överså skicka in en fråga till vår superkunniga expertpanel!

Döden är ju en del av kretsloppet så förr eller senare kommer vi alla i kontakt med den. För min del hände det en mörk novembernatt. Då kom döden och tog min man Petter. Eftersom vi var gifta föll ansvaret på mig att ordna med begravning, mm.

Det började på min skolas anslagstavla. En lapp där fångade mitt intresse. Några veckor senare, i mitten av maj, befann jag mig i en scoutstuga utanför Hyssna, Västergötland, och undrade vad jag gett mig in i. Jag brukar vara skeptisk mot kurser. Hade inte en klasskamrat jag litar på intygat att det var seriöst så... En nattlig promenad övertygar mig än mer att jag är i gott sällskap bland öppna och engagerade personer.

Det känns välkommet att få som uppgift att presentera Föreningen Kärngårdar i Åter. Många av våra medlemmar läser säkert Åter med behållning och troligen delar Åters läsare kärngårdsföreningens grundsyn. Det är viktigt att alla vi gräsrötter som strävar efter att följa ekologiska lagar med deras många förgreningar, känner till att vi finns och hur vi arbetar. Alla är vi mer eller mindre olika, mer eller mindre lika; tillsammans ger vi mångfald och rikedom - om än icke alltid av ekonomiskt slag i denna krassa tid. Vi är länkar i en världsomspännande rörelse – den mjuka revolutionen. Det känns spännande, utmanande – det ger hopp.

När jag väl kommit till Orsa fick jag ringa taxi, som körde vissa turer subventionerat till Skattungbyn. -Ska du börja på kursen, undrade taxichauffören. -Nej, jag ska skriva ett reportage, svarade jag. -Jaha, du ska ut och lukta lök? -Vadå, odlar de mycket lök? -Det vet jag inte, men de äter mycket lök. Förutom på klädseln känner man igen dem på att de luktar lök och rök. -Rök? sade jag frågande. -Ja, de eldar väl med ved.