Arkiv: Artiklar

När jag gick i gymnasiet var vi flera som drömde om livet som självförsörjande småbönder. Vissa kallade oss låtsas-bönder eftersom vi inte var födda med jord under naglarna och därmed inte visste vad vi pratade om – våra föräldrar var ju akademiker. Men hellre låtsasbonde än låtsasbörs-mäklare eller låtsaspolitiker kände jag. Det var ju så mycket som mina föräldrar inte var, så hur jag än gjorde blev det väl på låtsas om jag tänkte så där. Så redan där började min dröm om en egen gård. En dröm som efter många år tog mig till Långrådna i Östergötland.

Det finns många sätt att dela bil – och vi uppmuntrar alla former. Vi har samlat erfarenheter från bildelning mellan privatpersoner i stadsmiljö. Vi tror dessa kan vara till nytta även på landet.

I den första delen som handlade om hållbara transporter var fokus cykeln som transportlösning på landsbygden. I den här delen fokuserar vi mer på bilen, som frihetssymbol och möjliggörare. Men även som problem i samhället.

En bild av självhushållning är den att ”klara sig själv”. Under våren 2020 har coronakrisen satt världen i gungning, men många självhushållare har det lugnare ute på sina torp och gårdar. Vad säger de själva om att ”klara sig själv” – och vad längtar de egentligen efter?

Nästan på dagen för fem år sedan, på alla hjärtans dag 2015, flyttade vi in i vårt gula hus på Oxhagen i Norra Sorunda, Södermanland. Här bor Gustav 30, Cecilia 28, Hjalmar 7, Folke 5, hunden Vidar, katten Lo, höns och vaktlar. Vi vill prioritera så att vi lyckas leva det liv vi vill. För oss är det ett liv på landet med mycket tid till familjen, olika projekt och små äventyr.

Hundkäx är en vanlig växt som förekommer i hela Sverige. Stjälkarna och bladen kan ätas på försommaren utan tillagning. Det första året, innan växten blommar, går även rötterna att äta. De är dock beska och behöver tillagas eller lakas ur för att få bättre smak. Observera att hundkäx kan förväxlas med flera giftiga växter, så se till att lära dig skillnaden innan du plockar den.

-

I den här artikelserien beskriver jag metoder för hur man kan odla mer med mindre arbete. Det jag skriver utgår ifrån vår småskaliga odling till försäljning, men likheterna med ett självhushåll är stora och jag är övertygad om att mycket av det som hjälpt oss att minska arbetet i våra odlingar också är användbart för husbehovsodlaren som trots tidsbrist vill mätta sig och sin familj med egenodlat året runt.

I början av artikelserien om bruksslöjd berättade vi om vår svenska hemslöjdstradition och hur den växte fram ur de behov som uppstod i hem och på gårdar. Vi har under artikelseriens gång arbetat med färskt virke, något som även var vanligt i andra hantverksskrån. Inom möbelsnickeriet användes kombinationen av torrt och färskt virke för att erhålla starka sammanfogningar, framför allt inom tillverkning av stolar, t ex pinnstolar. I den här artikeln tänker vi närma oss den delen av möbelsnickeriet genom att beskriva hur du kan tillverka en pall av torrt och färskt virke.

Med ett murat värmemagasin mellan kaminen och skorstenen sänker man rökgastemperaturen till skorstenen och tar vara på mer av värmen i rökgaserna. Dessutom ger värmemagasinet värme långt efter att man har slutat elda, ungefär som en kakelugn. Framför allt minskar man brandrisken.

Tiden vi lever i är en unik tid. För första gången i historien är människorna både vittnen och förövare till en massutrotning av arter, oss själva inkluderat. Samtidigt tuffar samhällsordningen på som vanligt. Det gör att den här tiden också kan kännas som en galen tid. Hur är det som självhushållare att befinna sig mitt i alla dessa verkligheter?

Socker och sirap är kanske inte det första man tänker sig att bli självförsörjande på. Det odlas storskaligt, raffineras i industriell skala, kostar nästan ingenting att köpa och dessutom är det ju inte särskilt nyttigt. För mig tog det över 25 år av självhushåll innan jag ens gav mig på ett försök. Det jag trodde var krångligt och kanske inte värt besväret visade sig vara riktigt enkelt och dessutom fick vi en helt makalöst god produkt som inte alls liknar de sockerprodukter som finns i affären.

Att hässja ger inte bara ett förstklassigt hö, oavsett väder. Arbetet är en härlig upplevelse och de färdiga hässjorna en fröjd för ögat. För den som tar hö till husbehov är det en konst värd att lära sig. I Dalarna och på många andra ställen använder vi stånghässjor istället för de trådhässjor som är mer vanliga söderut. Denna text vill vara en hjälp att hålla liv i gammal, förut så helt självklar, kunskap genom att i detalj beskriva tillvägagångssättet vid höbärgning, så som den länge gjorts i Dalarnas län.

Jag har alltid älskat djur. Trots det så har just kalkoner skrämt mig med sina rödblå skinnflärpar i ansiktet, stora fötter och uppblåsta kropp. Jag har visserligen alltid vetat att de är goda att äta, det var utseendet och storleken som skrämde mig. Men när jag av en slump fick några kalkonägg i present, som jag lade i min äggkläckningsmaskin, föddes kärleken till dessa trevliga djur.

Som avslutning på den här artikelserien om smart bevattning kommer här en övergripande genomgång av dammar och pumpar. Genom att kombinera olika bäddar, dammar och pumpar kan man skapa ett hållbart och effektiv odlingssystem.

Jag står på balkongen i vårt sovrum och ser ner mot skogsbrynet. Där står bastuboden och badtunnan med lock. Jag fylls av en glädje och stolthet över att jag själv har lyckats förvandla någons gamla skeva vedbod till en svart pärla som skänker glädje. Mina tankar handlar även om att råvarorna till detta bygge uteslutande består av material som varit på väg till soptippen. Och att detta uppenbara slöseri pågår än idag när vi skriver 2020 och världen står i brand.

När ens betesmark mer liknar en gammal bangård eller en mindre skog än en vacker öppen hagmark - då är det dags att gå loss med sågen! Men vad ska man spara och vad ska man ta bort? Häng med så får du lite tips på hur man läser växtligheten i sin hage, och hur jag gjorde - i ett naturskyddsområde med områdesbestämmelser.

För att lära mig mer om lufttorkat kött och köttpålägg åkte jag till Norge för att gå en kurs på Lizas småbruk, en charmig självförsörjande gård med kurser i bl a mathantverk. Jag tänkte här berätta om resan och dela med mig av några recept och goda råd.

En av svårigheterna för den som vill skapa sig en ekologisk livsstil på landsbygden är bilberoendet. Detta är första delen i en serie där vi undersöker alternativ för att slippa – eller åtminstone minska – sitt bilåkande. Vi börjar med det enklaste och kanske mest självklara transportmedlet: cykeln. Hur kan man lättare få det att fungera rent praktiskt med cykling, även om man bor på landet en bra bit från jobb och samhällsservice?

-

Kan man bygga sitt eget hus? Nej, man kan förstås inte bygga sitt eget hus. Så tänkte jag innan jag försökte. Jag minns hur jag för inte så länge sedan fick be en snickare komma och bygga ett kaffebord åt mig. I utbyte fixade jag hans dator. Jag har jobbat med mitt eget it-företag sedan jag var 13 år gammal. Men efter en tid i Berlin ändrades allt av ett telefonsamtal från min bror.

Att samla in regn- och markvatten på sin egen tomt eller balkong är ett utmärkt sätt att bättre hushålla med det rena vattnet. Kan vi sedan på olika sätt optimera användandet av vattnet innan det försvinner ut i naturen igen är mycket vunnet.

Drömmen om att skapa en hållbar by och bygemenskap förutsätter att vi lär känna varandra och blir viktiga för varandra i en samverkan där vi lånar, byter och hjälps åt att lösa vardagsproblem. Men hur skapar vi samverkan som håller för påfrestningar? Hur kan vi lösa gamla trätoämnen i byn som hindrar samverkan? Hur hanterar vi utmaningar som hotar byns fortsatta utveckling?

I somras tog vi bort sly som vi hade tillverkat olika växtstöd av. Då blev det kvar en del krokiga grenar och lite grövre stammar. Det blev luftigare på vissa ställen i trädgården, men det uppstod också oönskade ingångar som vi ville stänga för. Därför bestämde vi oss för att tillverka en grind av det material som blev över. Vi har sett fina grindar i sommar, då vi bland annat besökt några fäbodar. De är tillverkade av krokiga grenar som monterats ihop. Vi inspirerades av den typen av grindar som är vildare i sin utformning med ett uttryck som känns naturnära.

Alla är vi konsumenter. Men många har idag ett mer medvetet förhållningssätt till exakt hur vi konsumerar. Det känns inte längre okej att slösa med varken jordens resurser eller de i plånboken. Men det finns alternativ till det inpräntade ”äga-själv”. Många saker kan vi faktiskt dela. Fenomenet samägande är gammalt som gatan, och det är smart och hållbart. Så här gör du för att lyckas!

Notiser och kortare texter från självhushållningsvärlden. Läsare skickar in nyheter, info om aktiviteter, nyttiga tips, roliga händelser eller goda recept. I dettta nr: Återanvänd kapsyler, Småbrukarlinjen i Tolarp blir film, Veganyoghurt. Huskur mot kalkben, Solvin, Fina instagramkonton att följa, Sälj och köp ull digitalt, Koka om frusen rödfärg, Lär dig bygga specialcyklar, Torkade körsbärstomater.

När detta skrivs är det september och bastuboden är fortfarande inte klar invändigt. Det som främst är kvar är lite elinstallationer och VVS-arbete. Den tid som jag trodde att jag kunde disponera för detta återbruksbygge var gravt överskattad och det visade sig även gälla min kompetens, min verktygsarsenal och mitt förväntade materialflöde. Således håller vi oss mest utomhus i detta avsnitt.

Lerbygge i kombination med naturliga byggnadsmaterial som t.ex. trä, sten, tegel, kalk och glas kan fungera mycket bra i våtrumsmiljöer. Särskilt om försiktighetsåtgärder vidtas och bygget sker med varsamhet och med rätt metod på rätt plats. Visst finns det problemområden med de naturliga materialen, men de konventionella våtrumslösningarna, med allehanda plaster som bas, är inte heller alltid felfria.

Vi som bor på Forsnäs Hemman är en familj som består av tre generationer. Det är jag, husbonden Per och tre barn. Två är vuxna och bor hemma lite till och från numera, och vår yngste son går sista året på högstadiet. Dessutom bor morfar här. Vi bor på ett litet gammaldags nybyggarhemman i södra Lappland med två bostadshus och 35 hektar mark varav ca 3 hektar inägor, 10 hektar skog och resten myr och impediment.

Varje gång jag fick besök på gården så häpnades besökarna över pärlhönsens vackra prickiga fjädrar kombinerat med deras inte allt för attraktiva nakna huvud.