Ledare 1-20

-

Petter Bergström

–

Gudhem, 30 januari 2020

MOTVIKT

Jag är glad över att många nu av hälso-, djurskyddsoch framför allt klimatskäl minskat sin köttkonsumtion. Utan att vara vegetarian har jag själv börjat tänka i de banorna och tycker att det känns sunt, men det som får mig att jubla överraskat inombords är att folk faktiskt ifrågasatt sina vanor och ändrat sin livsstil lite grann. Viljan och tron på att vi kan påverka är inte död, de spirar osäkert och skulle kunna börja växa av sina egna framgångar. Från frustrerad vågar jag närma mig försiktigt hoppfull.

Däremot blev jag skogstokig av att läsa hur skattepengar används för att kväva engagemanget i sin linda. Då griskött blivit extra nobbat av unga skandinaver ger EU 26,9 miljoner till den dansksvenska grisindustrins treåriga marknadsföringskampanj ”Gilla gris”. Via lejda influencers och sociala medier ska det bli trendigt med fläsk igen. EU skriver att syftet är att öka efterfrågan på fläskkött, framför allt bland unga konsumenter i åldrarna 18–29 år, vilket ”… kommer att ha en positiv inverkan på den europeiska grisköttsindustrin”.

Även utan EU-stöd fabriceras redan en stor del av vår livsstil för att tillfredsställa starka ekonomiska intressen, det gör mig rädd. Vi tänker nog att vi är för skarpa för att låta oss påverkas av reklam, men de gigantiska summor företagen satsar lönar sig och visar att vi faktiskt låter oss styras. Vi märker knappt hur halvsjaskiga trick som att koppla en produkt till sådant vi värderar högt som gemenskap, uppskattning, kärlek, familjeliv, naturupplevelser etc kan förmå oss att köpa den där jackan, bilen, teknikprylen – eller fläskkotletten. Och i slutänden kanske en hel livsstil, all included, utom just det där högt värderade vi egentligen ville ha.

Den här tiden på året innan allt drar igång med ved, odlingar, byggen och aktiviteter får jag alltid en stark lust att se över mitt liv: vart är jag på väg och vad vill jag ha med mig? Men hur ska man efter ett sekel av reklam, trender och mode veta vad man själv innerst inne vill och behöver?

Då och då hittar man ändå ett guldkorn. En maträtt, en ny eller avskaffad vana, en praktisk lösning eller en insikt som känns rätt och bra ”på riktigt”. Kanske bara för oss själva och just nu, eller så är det vad andra också letat efter och behöver. Det är då så viktigt att dela med sig och göra sin röst hörd i bruset. Ditt lilla guldkorn kan vara en avgörande motvikt för någon som inte hittar rätt i sörjan av fabricerade ideal. Något som kan få den där osäkra viljan och tron att börja spira. Just självhushållning är inte den enda eller ens den bästa lösningen i alla lägen, men det skickar en pedagogiskt tydlig signal: jag tar ansvar och vill forma mitt liv efter en egen definition av ”hög standard”.

Vi har inga EU-miljoner för att påverka folks livsstil genom instagram och ingen reklambudget för att köpa sökträffar på google eller anlita marknadsföringsbyråer. Men vi kan bli våra egna influencers.

Begränsa dig inte till likasinnade utan tala med alla. Visa upp ditt morotsland och byxorna du lagat för grannen. Var en motvikt på sociala medier och bjud på tips för ett mer delaktigt liv. På jobbet, i skolan, på tåget eller Facebook: ifrågasätt givna normer och stimulera till engagemang för det som kanske är vår viktigaste utmaning: hur kan vi undvika att sabba för andra eller för kommande generationer men ändå leva ett gott liv på jorden?

Petter