Kategori: Djur

En annan betydelse av ordet ekonomi är resurshushållning och innefattar mer än pengar, det är bl a tid, mark, mjölk, kött och näringsämnen. Den tionde och sista delen i Åters serie om getter handlar om ekonomi.

I Åter 4/14 berättade jag om hur man håller bin i en horisontell topplistkupa. Metoden kräver inte mycket utrustning och i Åter 1/15 visade jag hur man bygger sin egen bikupa. Vilket nu många gjort och jag har fått en hel del frågor om hur man får in sina bin i topplist­kupan. Börjar man med en svärm eller paketbin är det enkelt, men vill man flytta över bina från sin befinliga traditionella ramkupa är det lite mer pyssel. Så här kan man göra.

Att ha hönor är kul och tacksamt. En hönsflock på några hönor förser lätt en familj med alla ägg som den behöver. Med lite fler hönor finns också möjligheten att sälja ägg. Det finns en enorm efterfrågan på ägg från hönsbesättningar som haft ett mer naturligt liv. De flesta ägg, även ekoäggen, idag produceras i stora anläggningar med tiotusentals höns så behövs det en motvikt. Det behövs fler som håller ägg i en rimligare skala. Skall vi börja bygga en ny ägg­produktion underifrån så räknas varje ägg, från hobbybesättningen till de som skaffar sig en bra sidoinkomst med ett par hundra hönor.

Vi är inte vana att äta karp i Sverige, vilket är synd, då det är en tacksam fisk att odla. Till skillnad från den oftare odlade regnbågslaxen kan karpen själv föröka sig i odlingar och är bättre på att hitta sin föda, som bl a består av växter. Karpen är tålig, snabbväxande och trivs i småvatten och dammar vilket gör den till en passande fisk att odla för husbehov.

Den småländske man som får höra att han är en redig bock lär inte uppskatta komplimangen. Bockar, liksom många andra av lantbrukets handjur, dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Dags att börja ge bockarna det goda renommé de faktiskt förtjänar! Den nionde delen i Åters serie om getter handlar om bockar.

En höjdpunkt i getägarens år är när killingarna föds, intet öga är torrt när du håller den första, ännu lite kladdiga killingen i famnen och den gör sin stämma hörd: ”Maaa-aaah!”. För att göra det mer tangentbordshalkigt för den som ska skriva om ämnet heter getens bebis killing, medan själva förlossningen heter killning. Den åttonde artikeln i Åters serie om getter handlar om avel och killning.

Dina getter är förhoppningsvis pigga och friska, och din målsättning är att de ska fortsätta vara det. För att det ska bli som du tänkt bör du känna till vad som kan hända, och hur du så långt det är möjligt kan skydda dina getter från smitta. Kunskap är makt, och i det här fallet kan kunskap även vara liv och hälsa för dina getter. Del 7 i Åters get­serie handlar om några av de bakterie- och virussjukdomar som kan drabba getter.

Trots förebyggande arbete blir våra getter skadade eller sjuka då och då. Den som är påläst och förberedd har ett bra läge för att själv kunna hjälpa sjuklingar eller vid behov tillkalla veterinär. Kunskap är makt, men också trygghet för dina getter och dig som getägare. Del 6 i Åters getserie handlar om skador och sjukdomar.

Många fårägare drömmer om att garva egna fårfällar av sina får. Att garva med fett ger en slitstark och framför allt kemikalie­fri fäll. Det är egentligen inte så svårt men det krävs en del kunskap om de kritiska skedena och arbetsgången, samt tid förstås.

Getter är mycket av allt, och de låter dig veta vad de vill och anser, tydligare än vad många andra djur gör. Och eftersom det ligger i deras natur, så kommer du att märka (om du inte redan har gjort det) att när du har gjort något galet med dina getter, då är det riktigt, riktigt illa. Men när du tar väl hand om dem och gör rätt, kommer du att bli rikligt belönad! Del 5 i Åters serie om getter handlar om hur du kan tänka kring dina getters friskvård, och praktiska tips om deras skötsel.

I Husdjurslära för de lägre lantbruks­läroverken, 1926, går att läsa: “Geten har störst betydelse som mjölkdjur, men även dess kött (särskilt efter unga djur), hud och ragg äro värdefulla produkter”. Mjölken och raggen har vi redan kunnat läsa om i tidigare nummer av Åter, men nu tar vi oss an köttet (och huden i viss mån). Det sägs att ungefär 75% av människorna på jorden är vana vid att äta getkött, så rent globalt sett är vi i gott sällskap. Här kommer den fjärde delen i Åters serie om getter.

Jag tänkte berätta lite kort om vår resa med Glädjehuset som är ett kretsloppshus av typen växthus-hönshus combo. Min introduktion till att ha höns i växthus kommer från när min svärfar köpte sig en polytunnel och flyttade in sina höns i den. Det tog några år innan jag var övertygad om att det var något jag själv ville prova på. Jag ställde ofta frågor och var ytterst tveksam “Ja, men på vintern då”? 

Alla har hört talas om raggsockor, men nästan ingen vet varför det heter ”ragg”-sockor. Förr gjorde man grova sockor mer hållbara genom att klippa sina getter och blanda in getraggen i ullen innan man spann sockgarnet.

Getter är bra att ha till mycket! I det gamla självhushållande bondesamhället, där getterna var mycket fler än vad de är idag, fick alla djur komma till maximal nytta. Även om geten i första hand var till för att ge mjölk, fick hon också komma till användning på många andra sätt, både som levande och sedan som död. Den här artikeln, den tredje i Åters serie, handlar om en del av den nytta och glädje du och din omgivning kan ha av getter.

Är det inte dags att ta eget ansvar för den mjölk du dricker? Ett par mjölkgetter är ett steg i rätt riktning; mot djur som du behandlar schysst, vet namnet på och som ger dig helt färsk, obehandlad mjölk som tack. Och ja, det smakar gettegott! Här är andra delen i Åters artikelserie om getter.

Människans och getens gemensamma svenska historia är lång, ungefär 6000 år. Ett husdjur som varit med oss sedan stenåldern har fortfarande mycket att ge den självhushållningssträvande 2000-talsmänniskan. Det märks även genom att antalet getter ökar i Sverige, i december 2014 fanns nästan 11 000! Det här är den första artikeln i en serie om getter.

I förra Åter berättade jag hur man med horisonella topplistkupor kan komma igång med en biodling som är enkel och naturlig, samtidigt som den kräver små insatser i form av skötsel och utrustning. Nu vill jag visa hur man enkelt bygger kupan. Börja nu så kan du låta bina flytta in redan i vår!

Ja, då står man strax där med två slaktade grisar på drygt 100 kg vardera. Vad ska man göra med allt? Olika delar ska ju användas till olika saker och vad ska man egentligen mala, salta eller frysa in direkt? Hur hinner man? Efter allt arbete man lagt ner under året för att ge grisen ett bra liv och det svåra ställningstagandet att avsluta det för att själv få kött, vill man ju så gärna att det ska bli bra.

Våra älskvärda japanska vaktlar. Vi har haft dem i 15 år nu och är väldigt förtjusta i dem. De är enkla att ha hemma, växer fort, lägger massor av läckra ägg i lagom storlek för ett litet barn att äta opp och de producerar gödsel för grönsakslandet. Grannarna märker heller inte att man har tuppar: de låter som björktrastar!

“Biodling är en hel vetenskap” -det är sant, men hanteringen kan ändå vara mindre krånglig än många tror. Många Återläsare är intresserade av enkla och mer naturliga biodlingsmetoder än den konventionella, så jag vill här berätta om hur jag odlar bin i hemmabyggda horisontella topplistkupor, med minimalt med utrustning.

Inom biodlingen måste vi lära oss att åter arbeta med svärmning, dvs binas egna naturliga sätt att föröka sig. Här nedan beskrivs varför och lite om hur man kan göra själv i liten skala.

Ännu finns små rester i vårt landskap som har kvar en osannolik artrikedom som ett minne av ängsbondens slit under århundraden. Men bara för 30 år sedan var de mångdubbelt fler. Även de ängar som sköts idag har oftast förlorat de allra känsligaste arterna och de allra mest hävdberonde vegetationstyperna. Så det är nästan svårt att förstå att det funnits en så rik flora precis runt hörnet från oss alla. Det går att vända utvecklingen igen, om man jobbar uthålligt och noggrant under många år. Satsa hellre tid och möda på att vara väldigt noggrann på en liten men artrik yta, än att hålla en större äng halvbra skött. I denna artikel beskrivs hur du kan göra.

De svenska betesmarkerna är en resurs som använts under hundratals, ibland tusentals år. Vårt landskap har genomgått stora förändringar. Men det är framförallt de senaste hundra åren som samhällsutvecklingen gått fort och förändringen är så påtaglig att många arter är hotade idag. I denna artikel ska vi försöka beskriva hur du på bästa sätt sköter din betesmark så att artrikedomen bevaras och förhoppningsvis ökar.

95% av all ull i landet kastas. Vi har inte tid eller behov av att sitta och spinna för hand i stugorna, och det finns ingen infrastruktur för att lämna in ullen för beredning. Vad kan då småskaliga fårägare hitta på med sin ull, som både är användbart och inte tar för mycket tid? Tova fårfällar!

Det kommer att behövas många nya småskaliga biodlare framöver, för att få lokalt anpassade bin med en bredare genetisk bas. Har du så bara snuddat vid tanken att skaffa bin – så sätt igång och hjälp till! Jag vill här berätta om ett nygammalt sätt att hålla bin. Metoden utvecklades under början av 1900-talet och ger kanske inte samma höga avkastning som konventionell biodling, men är enklare och ger bina ett lite mer naturligt liv.

Landets tidigare artrika och varierade landskap av naturbetesmarker och slåtterängar har till stor del ersatts av skog, medan djuren ofta betar åkermark. Genom att återskapa naturbetesmarker av olika slag får vi miljöer som gynnar mångfalden av både växt- och djurarter. Samtidigt skapar vi ett vackert och levande landskap av produktiva beten och kan använda åkrarna till mat och biobränsle.

Självhushållning är ett pussel som kan sättas ihop på så många sätt. Här är några tips och förslag för den som har begränsat med tid eller ork men ändå vill få lite egen mat på bordet.

När man odlar fisk håller man fisken i tätare bestånd än vad som förekommer naturligt i hav och sjöar. Det innebär att man måste mata den och kanske även rena vattnet. Här ska vi ta en titt på vad det finns för olika alternativ för att göra detta på ett vettigt och småskaligt sätt.

I en stor biodling är man tvungen att sköta sina bin på ett rationellt sätt om verksamheten ska gå ihop. Husbehovsodlare har inte samma effektivitetskrav på sig, men kan ändå dra nyttig lärdom av en yrkesbiodlares erfarenheter. I förra numret berättade Lars Hedlund hur det kan gå till i hans biodling under mars, april och maj. Vi fortsätter här med resten av biåret.

Våra svenska lantraser är raser som under lång tid anpassats till vårt klimat och de behov och förutsättningar som funnits i ett samhälle baserat på självhushållning. De är därför synnerligen intressanta för dagens självhushållare och väl värda att bevara. Under åren har jag lärt känna många raser närmare och tänkte här delge er några av mina personliga favoriter!