Kategori: Biodling

Det finns många olika sorters bikupor och biodlingssystem, mer eller mindre avancerade. Med ”biboet” har jag försökt göra en kupa som är så enkel och så lik binas naturliga bon som möjligt. Det blir mindre honung till odlaren men i gengäld minimalt med skötsel. Bina får klara sig själva i större utsträck­ ning. De vet hur, om de bara får.

Biodling utifrån sett framstår ofta som invecklat, ”pensionärigt” och lite nördigt för dem som inte sätter sig in i det, men faktum är att det inte behöver vara något av det. Jag tror att tiden är mogen för att förändra bilden av biodling till: inte så svårt, något för alla och modernt. Alla hade vunnit på att fler skaffade bin!

I förra numret av Åter skrev jag om vinterbina, invintringen och vårfällan. Nu är det dags för de sista två av de fem huvudåtgärderna i mitt skötselsystem för bin: vårexpansionen och den svärmförebyggande avläggaren.

För en lyckad biodling behövs ett bra system med skötselmetoder som fungerar tillsammans med binas egen årsrytm. I två artiklar beskriver jag det skötselsystem som jag använder och lär ut. Jag börjar med vinterbin, invintring och vårfälla för att i nästa nummer av Åter beskriva expansions- perioden och den svärmförebyggande avläggaren.

Biodling är nästintill den optimala hobbyn. På ett bräde bidrar den till den biologiska mångfalden, gynnar den livsviktiga pollineringen, ger en rikare blomstring och producerar flera supernyttiga produkter. Och inte minst är det otroligt intressant att umgås med dessa kollektivt intelli­genta individer!

I Åter 4/14 berättade jag om hur man håller bin i en horisontell topplistkupa. Metoden kräver inte mycket utrustning och i Åter 1/15 visade jag hur man bygger sin egen bikupa. Vilket nu många gjort och jag har fått en hel del frågor om hur man får in sina bin i topplist­kupan. Börjar man med en svärm eller paketbin är det enkelt, men vill man flytta över bina från sin befinliga traditionella ramkupa är det lite mer pyssel. Så här kan man göra.

I förra Åter berättade jag hur man med horisonella topplistkupor kan komma igång med en biodling som är enkel och naturlig, samtidigt som den kräver små insatser i form av skötsel och utrustning. Nu vill jag visa hur man enkelt bygger kupan. Börja nu så kan du låta bina flytta in redan i vår!

“Biodling är en hel vetenskap” -det är sant, men hanteringen kan ändå vara mindre krånglig än många tror. Många Återläsare är intresserade av enkla och mer naturliga biodlingsmetoder än den konventionella, så jag vill här berätta om hur jag odlar bin i hemmabyggda horisontella topplistkupor, med minimalt med utrustning.

Inom biodlingen måste vi lära oss att åter arbeta med svärmning, dvs binas egna naturliga sätt att föröka sig. Här nedan beskrivs varför och lite om hur man kan göra själv i liten skala.

Det kommer att behövas många nya småskaliga biodlare framöver, för att få lokalt anpassade bin med en bredare genetisk bas. Har du så bara snuddat vid tanken att skaffa bin – så sätt igång och hjälp till! Jag vill här berätta om ett nygammalt sätt att hålla bin. Metoden utvecklades under början av 1900-talet och ger kanske inte samma höga avkastning som konventionell biodling, men är enklare och ger bina ett lite mer naturligt liv.

I en stor biodling är man tvungen att sköta sina bin på ett rationellt sätt om verksamheten ska gå ihop. Husbehovsodlare har inte samma effektivitetskrav på sig, men kan ändå dra nyttig lärdom av en yrkesbiodlares erfarenheter. I förra numret berättade Lars Hedlund hur det kan gå till i hans biodling under mars, april och maj. Vi fortsätter här med resten av biåret.

I Åter 1-3/07 fick vi följa med ett år i en husbehovs-biodling. I denna nya serie berättar Lars Hedlund hur det kan gå till i en stor och mer rationell biodling och hur man kan sköta sina bin på ett enklare och effektivare sätt.

Jag fann en gång en stor bisvärm som landat på ett fält och satt där som ett litet svartbrunt berg. Det var eftermiddag en midsommarafton och jag var på väg till fest. Men jag tyckte det var synd att inte ta vara på svärmen, så jag sopade försiktigt upp den i en kartong jag hade i bilen. Under detta arbete var det flera bin som fastnade i mina ulliga frottéstrumpor, och därför fick jag rätt många stick, säkert fler än tio, i anklarna. Jag hade haft bin i många år och fäste mig inte vid sticken. Det hände inte någonting på festen förrän jag började dansa. Efter en fyra, fem danser började vristerna svullna, och efter ytterligare någon halvtimme var fötterna som fotbollar och jag tvingades avbryta hamboskuttandet och valsandet. När jag sedan suttit stilla i ett par timmar hade svullnaden lagt sig och nästa dag var fötterna som vanligt. Jag hade inget som helst besvär av smärta, endast av att fötterna blev oformliga. Bisvärmen klarade festnatten fint i sin kartong och fick nästa dag en egen kupa. Den gav mig sedan under flera år goda honungsskördar.

Hej igen du Åter-läsare! Här kommer nu sista delen av serien om biodling. Vi kommer huvudsakligen att behandla förberedelserna av bisamhället för vinterns strapatser.Det är min förhoppning att du på något sätt funnit det intressant att ta närmare del av bisamhällets fantastiska organisation och funktion i det stora biologiska samspelet. Har någon av er läsare kanske till och med börjat en nybörjarcirkel i biodling gläder det mig ännu mer. Är du redan aktiv biodlare hoppas jag att artiklarna kunnat inspirerar dig i ditt fortsatta biodlarliv.

Sköna maj välkommen. Ja, det är verkligen vad man som biodlare känner inför denna månad. Åter finns det möjlighet för bina att livnära sig av vad naturen ger och börja samla in ett överskott av honung.

Vi biodlare gör varje säsong saker, som är uppåt väggarna galet sett ur binas synvinkel. Men för det allra mesta brukar dem kunna fixa till våra tokigheter. I vissa lägen måste binas situation påminna en hel del om Magnus Härenstams monolog: ”Verkmästaren i magen.” Har du hört den förstår du säkert vad jag menar!

Så nyss som för 50 år sedan var det nordiska biet i Sverige den dominerande birasen. Det hade då funnits här bortåt tiotusen år. När isen smält och tundran tinat upp och träd och nektargivande växter vandrat in följde också humlor, bin och en mängd andra insektarter med.

Biodlingen i Sverige har minskat till ungefär hälften på 15 år. Det är beklagligt av flera skäl: - Bina spelar för det första en mycket viktig roll för pollinering av viktiga växter och grödor. - Honung är nyttigt och gott och vi får en honung av mycket fin kvalitet. - Biodling är fascinerande och spännande. - Honungspriset har stigit och ”bi”inkomster är väl alltid välkomna. 10 samhällen får man ha skattefritt.