Åter 2/17

En mycket intressant restaurering av en jordkällare gjordes på Ambjörntorp i Gudhem. Vi hade letat efter ett lämpligt objekt att restaurera för en kurs och hittade en riktigt dålig jordkällare hemma hos Petter och Camilla. Valvet hade stora skador och hela fronten var rasad. Eftersom det slumpade sig så att det blev hemma hos redaktören för tidningen Åter så tyckte jag att det vore kul att skriva lite om det. Men först lite om själva konstruktionen.

Den småländske man som får höra att han är en redig bock lär inte uppskatta komplimangen. Bockar, liksom många andra av lantbrukets handjur, dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Dags att börja ge bockarna det goda renommé de faktiskt förtjänar! Den nionde delen i Åters serie om getter handlar om bockar.

Det finns en stereotyp, men inte helt ogrundad, bild av veganen som lever på importerade sojaprodukter och exotiska frukter och nötter medan självhushållaren sliter med sina djur och frossar i kött. I själva verket kan de två livsstilarna utgöra en utmärkt kombo, där veganen lär sig odla sin egen mat och självhushållaren kommer undan med färre djur, utan att behöva köpa kött- eller mjölkprodukter utifrån. Här är några tips på hur man får i sig det man behöver genom hemodlade vegetabiliska råvaror såväl som spännande veganska rätter att utöka din repertoar med.

Vi får här följa byggnation av ett gästhus med våtutrymme samt bastu. När man bygger ut en liten sommarstuga som här var fallet så prioriterar man kanske inte extra sovrum för gäster och rejäla våtutrymmen. På en vecka kan man resa en stolpstomme av den här storleken med hjälp av någon byggkunnig. Sedan kan husägarna i egen takt spika ytterpanel, lägga taktäckningen av tegel eller plåt samt inreda huset.

För sju år sedan hittade vi vårt paradis. Tidigare boenden hade mest varit hållplatser på väg till någonstans, var visste vi inte riktigt. Vad vi visste var i alla fall att vi skulle bo på landet, i ett äldre hus och gärna med någon möjlighet till att kunna ha djur. Till slut hittade vi alltså hem. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess, både gård och invånare har förändrats och kommer att fortsätta förändras. Men det vi har hittat under de här åren - känslan för ett ställe, intresset för odling, djur och natur - är något konstant och som jag är övertygad om inte kommer att rubbas. Just nu försöker jag komma underfund med hur man bäst kombinerar självhushållning och lönearbete, om man kan hitta en balans däremellan och hur mycket man kan lägga i vardera vågskål för att jämvikt ska nås.