Åter 1/17

Allt som vi inte vill eller kan vara självförsörjande på kan skaffas på billigare, miljö­vänligare och trevligare sätt än att köpa nytillverkat. Reparation, återbruk och framförallt delning är alternativ som åter sprider sig och har blivit trendiga. Det finns ju redan åtskilligt med prylar, kläder, elektronik och bilar i samhället. Vi behöver bara hitta på smarta system för att de ska befinna sig där de behövs, när de behövs. Med eller utan hjälp av modern teknik växer det nu fram geniala lösningar för att hjälpas åt och dela med sig. Inte bara av prylar utan även tjänster, kunskap och idéer.

En höjdpunkt i getägarens år är när killingarna föds, intet öga är torrt när du håller den första, ännu lite kladdiga killingen i famnen och den gör sin stämma hörd: ”Maaa-aaah!”. För att göra det mer tangentbordshalkigt för den som ska skriva om ämnet heter getens bebis killing, medan själva förlossningen heter killning. Den åttonde artikeln i Åters serie om getter handlar om avel och killning.

Kallmurning är att mura utan murbruk. Metoden har använts i tusentals år och är fortfarande aktuell. Om man använder natursten är det ett helt gratis sätt att bygga vackra, hållbara och stabila konstruktioner, lätta att underhålla och reparera. Här är lite tips för den som vill bygga nya eller se över sina befintliga gärdsgårdar eller grunder på gården.

Jag och min hustru köpte drygt ett tunnland mark för 25 år sedan. Där röjde vi marken och byggde vårt hus. Jag hade drömmar om en större gård där jag kunde ha mer och större djur. Nu är vi väldigt nöjda med det vi har och tycker det passar oss utmärkt. Alldeles lagom mycket, inga stora ­bekymmer, inga stora investeringar och lagom med arbete. Att inte behöva kliva upp i traktorn utan att kunna sköta det hela med lie och hacka. Det är perfekt om man vill ha en husbehovsodling. Lägsta sårbarhet om man tänker i banor av självhushållning och reseliens.

Islandslav, Cetraria islandica, växer nästan överallt i Norden. Den kan använda till mat, medicin och att färga garn med.

Som självhushållningsintresserad känns det naturligt att få vara delaktig i sådant som rör våra liv. Det kan gälla maten vi äter, huset vi bor i, energin vi använder eller kläderna vi har på oss. Vissa saker väljer vi att överlåta till proffs eller storskaliga aktörer att sköta åt oss, medan annat både känns och blir bättre om vi gör det själva. När det ­gäller den ­politiska makten i vårt ­gemensamma samhälle har vi inte haft samma möjligheter att välja. Att få lägga en röst på ett parti som kanske får bestämma över oss de närmsta 4 åren ger oss i praktiken inget egentligt ­inflytande i sakfrågor. Numer finns dock tekniska möjligheter att låta medborgarna vara direkt ­delaktiga i de politiska frågorna och få sin andel av makten.

Att brygga maskrosvin är en gammal fin tradition värd att återuppta. Det finns många metoder, själva använder vi ett småländskt recept där vinet jäses i öppet kärl. Så här går det till.

Möjligheterna ett extra tak ger är obegränsade: utomhus­matlagning, vedhuggning, virkeslagring, regnskydd för djur, tillfällig verkstad, matplats etc. Behöver man i framtiden en riktig bod är det inte svårt att sätta väggar under taket. 

Vi behöver bli bättre på att ta tillvara hela djuret när vi slaktar. Av respekt för djuret och av resursskäl, för de näringsrika råvarorna och de goda smakerna. Jag har tillbringat tid med äldre per­soner­ som lärt mig traditionella sätt att ta tillvara annat än bara kött från djur, speciellt från får. Jag vill här berätta om de saker som jag fått uppleva tillsammans med dem, samt om de råvaror som min mamma ännu tar tillvara

För snart sju år sedan fick det vara nog. Nog av stressande flängande, nog av månad-till-månadekorrhjul och nog av att veta att alltför många dagar per månad var fyllda av sådant som jag egentligen inte ville göra. Eller ännu värre, att sälja något som jag inte kunde stå för. Såren efter att ha haft rörliga bolån på 1990-talet var inte helt läkta ännu. Jag bodde själv, och ville inte någon mer gång hamna i en situation där min månadshyra var 30 000. Inte heller ville jag att den skulle vara 12000. Och faktiskt inte ens 8000 eller 6000. Nej, denna gången skulle min ­månadshyra vara noll kronor. “Att bo gratis” blev nästan ett mantra för mig, och jag visste att lösningen på detta fanns där ute. På något vis.

”Stoppa strumpor…? Det gör väl ingen numera höll jag på att säga”. Så brukar det ofta låta om frågan dyker upp. ­Således är jag väl Ingen, eftersom jag fortsätter med att lappa och laga såsom jag alltid gjort. Grunderna lärde jag mig i småskolans syslöjd. Det finns ­säkert andra sätt som är lika bra eller bättre. Det här är mitt sätt.