Kategori: Getter

En annan betydelse av ordet ekonomi är resurshushållning och innefattar mer än pengar, det är bl a tid, mark, mjölk, kött och näringsämnen. Den tionde och sista delen i Åters serie om getter handlar om ekonomi.

Den småländske man som får höra att han är en redig bock lär inte uppskatta komplimangen. Bockar, liksom många andra av lantbrukets handjur, dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Dags att börja ge bockarna det goda renommé de faktiskt förtjänar! Den nionde delen i Åters serie om getter handlar om bockar.

En höjdpunkt i getägarens år är när killingarna föds, intet öga är torrt när du håller den första, ännu lite kladdiga killingen i famnen och den gör sin stämma hörd: ”Maaa-aaah!”. För att göra det mer tangentbordshalkigt för den som ska skriva om ämnet heter getens bebis killing, medan själva förlossningen heter killning. Den åttonde artikeln i Åters serie om getter handlar om avel och killning.

Dina getter är förhoppningsvis pigga och friska, och din målsättning är att de ska fortsätta vara det. För att det ska bli som du tänkt bör du känna till vad som kan hända, och hur du så långt det är möjligt kan skydda dina getter från smitta. Kunskap är makt, och i det här fallet kan kunskap även vara liv och hälsa för dina getter. Del 7 i Åters get­serie handlar om några av de bakterie- och virussjukdomar som kan drabba getter.

Trots förebyggande arbete blir våra getter skadade eller sjuka då och då. Den som är påläst och förberedd har ett bra läge för att själv kunna hjälpa sjuklingar eller vid behov tillkalla veterinär. Kunskap är makt, men också trygghet för dina getter och dig som getägare. Del 6 i Åters getserie handlar om skador och sjukdomar.

Getter är mycket av allt, och de låter dig veta vad de vill och anser, tydligare än vad många andra djur gör. Och eftersom det ligger i deras natur, så kommer du att märka (om du inte redan har gjort det) att när du har gjort något galet med dina getter, då är det riktigt, riktigt illa. Men när du tar väl hand om dem och gör rätt, kommer du att bli rikligt belönad! Del 5 i Åters serie om getter handlar om hur du kan tänka kring dina getters friskvård, och praktiska tips om deras skötsel.

I Husdjurslära för de lägre lantbruks­läroverken, 1926, går att läsa: “Geten har störst betydelse som mjölkdjur, men även dess kött (särskilt efter unga djur), hud och ragg äro värdefulla produkter”. Mjölken och raggen har vi redan kunnat läsa om i tidigare nummer av Åter, men nu tar vi oss an köttet (och huden i viss mån). Det sägs att ungefär 75% av människorna på jorden är vana vid att äta getkött, så rent globalt sett är vi i gott sällskap. Här kommer den fjärde delen i Åters serie om getter.

Alla har hört talas om raggsockor, men nästan ingen vet varför det heter ”ragg”-sockor. Förr gjorde man grova sockor mer hållbara genom att klippa sina getter och blanda in getraggen i ullen innan man spann sockgarnet.

Getter är bra att ha till mycket! I det gamla självhushållande bondesamhället, där getterna var mycket fler än vad de är idag, fick alla djur komma till maximal nytta. Även om geten i första hand var till för att ge mjölk, fick hon också komma till användning på många andra sätt, både som levande och sedan som död. Den här artikeln, den tredje i Åters serie, handlar om en del av den nytta och glädje du och din omgivning kan ha av getter.

Är det inte dags att ta eget ansvar för den mjölk du dricker? Ett par mjölkgetter är ett steg i rätt riktning; mot djur som du behandlar schysst, vet namnet på och som ger dig helt färsk, obehandlad mjölk som tack. Och ja, det smakar gettegott! Här är andra delen i Åters artikelserie om getter.

Människans och getens gemensamma svenska historia är lång, ungefär 6000 år. Ett husdjur som varit med oss sedan stenåldern har fortfarande mycket att ge den självhushållningssträvande 2000-talsmänniskan. Det märks även genom att antalet getter ökar i Sverige, i december 2014 fanns nästan 11 000! Det här är den första artikeln i en serie om getter.

En av de stora fördelarna med att ha djur är att man kommer i närmare kontakt med sina grannar. Många gånger hade våra grannar passat våra djur, när vi rest bort. När de därför en gång själva skulle iväg var det med glädje som jag åtog mig att passa deras djur och vattna deras krukväxter. En morgon var min då femåriga pojke med. Jag hade släppt ut geten, som var mycket tillgänglig och följde människor som en hund, och skulle börja fodra hönsen. Medan jag förberedde fodret bad jag grabben gå ner till brevlådan för att som pappas duktiga hjälpreda hämta posten. Glädjestrålande över det betydelsefulla uppdraget rusade han i väg. Geten såg detta som ett lyckat skämt och skuttade glatt efter. Plöstligt hörde jag vilda hojtanden, och gallskrikande kallade pojken på min uppmärksamhet. När jag skyndade till fick jag se en märklig syn som faktiskt var så komisk att jag inte kunde låta bli att gapskratta. Pojken stod gråtande och höll posten i ena handen så högt över huvudet kan kunde. Framför honom stod geten med framklövarna på hans axlar. Med den andra knutna handen fäktade han desperat mot geten, som utan att bekommas av knytnäven eller skriken förnöjt mumsade på vad den kunde roffa åt sig av räkningar, tidningar och brev...

Getter är trevliga och personliga djur, som passar bra att ha för mjölk till husbehov. Det behövs inte så stor areal, men det går inte att ha getter på en vanlig villatomt. De har ofta kallats fattigmansko för att de mindre besuttna kunde föda en get och få den nyttiga mjölken.

Vår tamget härstammar från besoargeten, Capra aegagrus, en art som hör hemma i östra medelhavsområdet. Det är svårt att bestämma tiden för getens tämjning, eftersom det är svårt att skilja på getben och fårben vid utgrävningar, då de är mycket lika. I Sverige är geten dock ett gammalt husdjur. Troligtvis kom geten hit under yngre stenåldern, antagligen tillsammans med fåret.