Åsa är KRAV-bonde i Sillerbo i Ljusdal, Hälsingland, och folkhögskollärare på kursen Regenerativt lantbruk & Holistic management på Bäckedals folkhögskola i Sveg. Tillsammans med maken Anders och barnen Marta och Einar har hon i många år ägnat sig åt jordbruk och djurhållning, även fäbodbruk med skogsbete och att återställa igenväxta betesmarker för att gynna den biologiska mångfalden.
Skribent: Åsa Vilhelmsson
Att göra en betesplan
I förra numret av Åter skrev vi om hur vi med hjälp av betesdjur kan stärka landskapets naturliga system, ekosystemprocesserna, i syfte att gynna jordhälsa, biodiversitet och produktivitet. Avgörande för ett gott resultat är att förstå några centrala biologiska principer och symbioser, och att undvika överbete av växter. Men minst lika viktigt för att nå önskat resultat är att även synliggöra sociala och ekonomiska aspekter för att få ett helhetsperspektiv på betesplaneringen.
Betesplanering för levande landskap
I förra numret av Åter skrev Leo Rehnfeldt och Åsa Vilhelmsson om vad som kännetecknar regenerativt lantbruk, om ekosystemprocesserna som ger förutsättningarna för liv och om de sex principerna för jordhälsa. Här kommer nu den andra delen, som handlar om betesplanering för levande landskap och för att skapa förutsättningar för allt mer liv.
Sex principer för jordhälsa
”Att möjliggöra högsta tänkbara vitalitet i ekosystemen genom att människans behov tillgodoses”. Genom att ...? I en tid då klimatlarmen haglar samtidigt som anslagen till omställningsarbetet minskar kan det låta snudd på utopiskt. Men så lyder en nordisk definition av regenerativt lantbruk. Det handlar om att verka för friska ekosystem och samarbeta med naturen för att producera det vi behöver, samtidigt som vi faktiskt stärker landskapet och ger förutsättningar för mer liv.