Kategori: Läsarbrev & Reportage

Hur kommer det sig att två klassiska pianister valt att bosätta sig just här i Finnsjön, utanför lilla Torsby? Jag värdesätter ärlighet högt, men på just den frågan, som jag får oftare än jag är bekväm med, brukar jag inte svara helt ärligt.

När det mesta oförklarligt skaver och känns fel, fast allting var "perfekt". När kroppen själv till slut säger ifrån. En fysisk flytt till ett enklare boende på landsbygden men också en förändring och en omställning till en helt annan typ av liv. Nu med betydligt mindre pengar i omlopp men istället med oändligt mycket mer glädje och tillfredsställelse i tillvaron.

Efter ett yrkesliv i utlandet och Sydsverige bor jag sedan 1986 åter i södra Lappland, i föräldrahemmet i byn jag växte upp i. Jag är nu 84 år och har hunnit anlägga en relativt stor trädgård, gjort små och större byggen och lösningar som kanske andra läsare kan ha glädje av att läsa om.

Sommaren 2023 lämnade jag Landvetter för att bege mig till Mörhult i Småland. En resa både kroppsligt och mentalt. Rent faktiskt var jag på väg för att tillbringa två veckor på andelsjordbruket Gröönsgård för volontärarbete, men mitt mål var ett annat. Tillsammans med Mimmi, Nicklas, Balder, Idun och Sigge ville jag se om min dröm om ett framtida självhushåll var realistisk. Svaret skulle komma att bli ett ja, vilket födde tanken att försöka inspirera läsare av Åter till samma möjlighet – att få testa drömmen ”i verkligheten”.

Efter de första åren på Gammelgård med renovering och etablering av en skogsträdgård har vi verkligen kommit att uppskatta en underlättande infrastruktur som gör att vi orkar fortsätta utan att slitas ner.

-

I Salunda utanför Hökerum, Västra Götaland, ligger en vacker liten gård omgiven av långa rader prunkande odlingsbäddar. Det är Knaltens ekologiska grönsaksodling. Pierre och Sonia Katarincek Rochat, 51 och 43 år, har förvandlat giftfri betesmark till giftfria odlingsbäddar. Men hur hamnade en fransk småbarnsfamilj från storstaden Lyon i lilla Salunda?

Under tre år har vi nu fått följa tre familjer på Tjörn. Detta är den sista delen och det sista besöket hos Daniel och Johanna, som efter den varma sommaren står med ett stort växthus proppfullt av tomater.

Ett utflyttarbrev, fast vi bor kvar. Om vad det innebär att göra slut med staden, när man fortfarande bor i den. Om hur vi skapat en självhushållande livsstil, när vi bor i en hyrestvåa i stan, utan att äga en enda kvadratmeter mark och med begränsat antal kvadratmeter att verka på.

Kan man vara självhushållare fast man bor i stan? Så klart man kan! I den här artikeln välkomnar jag dig hem till mig. Jag bor tillsammans med min man Andreas och våra två barn i ett vanligt kedjehusområde i Västerås, men istället för studsmatta har vi hönsgård och istället för gräsmatta en liten åker fylld med rödbetor, potatis, selleri, bondbönor, pumpor med mera. På mindre än 100 kvadrat producerar vi varje år ett kvarts ton mat – samtidigt som vi hoppas bidra till en mer hållbar framtid.

-

Sommaren har anlänt med besked till den lilla gården Kolleröds Skafferi & Trädgård. Solens strålar värmer upp det drygt 230 kvadratmeter stora tunnelväxthuset som tornar upp sig längst uppe på fältet och som har byggts upp sedan vi besökte Daniel och Johanna förra gången.

-

Efter ett par decennier i Göteborg flyttade vi till en liten gård på landet i Torsby i norra Värmland. I förra Åter berättade vi hur vi tänkt kring energihushållningen. Här delar vi med oss hur det har gått för oss det första året, med ett särskilt fokus på krisberedskap.

När platsen väljer sin människa, då är det bara för människan att hänga med. Det var så det var när det begav sig hösten 2018 och vi köpte oss ett hus i Kubbe, Örnsköldsvik. Ett ”skithus”, som mest bara var just ett skitigt hus, men på en plats som klamrade sig fast i våra hjärtan och blev vårt hem.

År 2015 köpte vi en gammal gård och flyttade från livet i storstaden nära Köpenhamn till en liten by mitt i skogen i Småland. Vi längtade efter tystnad, ett lugnare tempo, att vara nära – eller mitt i – naturen och att kunna experimentera med en mer hållbar livsstil med bland annat en större produktion av egen mat. Vi var nyfikna på skogsträdgårdsodling och ville gärna testa om det faktiskt går att producera riktig mat i en skogsträdgård.

-

Eva-Lena Månsson i torpet Någolunda i södra Småland blev självhushållare på egen gård när hon närmade sig de 60. Ensam tog hon sig an den igenväxta tomten och de renoveringstörstande uthusen. Med varsam hand skapade hon det paradis som kom att bli hennes livsverk.

Under ett års tid kommer vi att få följa livet på Kolleröds Skafferi & Trädgård i Klövedal. Här bor utflyttarfamiljen Johanna, Daniel och lilla dottern Leona, och de har stora planer för sin nya plats på jorden. Följ med på resan!

Det kryllar av utflyttarbrev i Åter, alla är spännande att läsa. Jag bodde länge i ett stort hus på landet men när barnen flyttat ut ekade det tomt. Jag klarade inte att fylla alla de rummen med liv. Mitt språng blev kort, det slutade i förstaden till Värmlands huvudstad, med gångavstånd till Vänern, och grannarna tätt inpå. Jag bor alena i mitt lilla hus och självhushåller på mitt eget sätt på ca 370 kvm trädgård. Här är mitt utflyttarbrev som kanske egentligen mer är ett ”inflyttarbrev”.

-

I några avsnitt har vi nu fått följa livet på en liten omställ­ ningsgård i Hjälteby. Här bor Linn och Rasmus tillsammans med två barn och många djur. Sommaren och början av hösten har inneburit tid för reflektion kring klimatångest och hur familjen vill spendera sina värdefulla timmar framöver.

Vi får ofta frågan varför vi flyttade ut på landet och började med självhushåll. Det finns många svar och de handlar bl a om naturlängtan, autencitet, barn och att göra rätt genom att göra själv.

Jag heter Sofia och är 21 år. Jag bor själv med hunden Alex, katten Gösta och några hönor på en liten gård mitt i skogen utanför Katrineholm i Södermanland. Det är min familjs lantställe, och mina föräldrar samt systrar bor här när de har tid och lust. Jag är på autismspektrat och har i princip flytt staden till förmån för landsbygden på grund av hur mycket bättre jag mår här. Jag pluggar musikproduktion och ljud­ design på distans på halvtid, samtidigt som jag och min familj arbetar för att bygga upp en gårdsverksamhet med småskalig grönsaksodling, snittblomsodling samt i en snar framtid även äppelodling och odling av andra frukter och bär.

-

Kursen Ekobruk var tidigt ute (kanske först?) som distanskurs med träffar inom det stora område som självhushållning kan vara. I den här artikeln får vi möta några olika röster som berättar om vad kursen har betytt för dem och om hur de lever självhushållning idag.

Här kommer lite tankar från en som nog skulle kunna kalla sig själv både utflyttare och avhoppare med självhushållarideal, men den titeln jag vågar använda i dag är lågkonsumist. Oavsett vilket av orden det gäller handlar det om ett sätt att leva som ligger stick i stäv med samhällsnormen, och jag har erfarit att det krävs ett gäng förutsättningar för att detta ska gå lyckosamt. Med mitt liv som exempel vill jag visa på dessa nödvändiga faktorer: envishet, kunskap, praktiska förutsättningar, stöd, pengar och ork.

På sidan 20 i detta nummer kan vi läsa om när Linn och Rasmus på Tjörn välkomnade vårens lamm. Nu gör vi ett besök på gården precis när sommaren står för dörren och lyssnar på deras tankar kring omställning.

I förra numret var det vinter hos Linn och Rasmus på Tjörn. Det är nu bråda tider på Gammelgården i Hjälteby. Det blev en riktig rekordlamning den här våren och flera lamm behöver stödmatas med nappflaska. I välkomsthagen kryllar det av urgulliga små ullbollar till lammungar i olika färger, och det är så pass svårt att hålla reda på alla att Linn har fått sätta upp en fusklapp med namn och schema för matning ute i hagen.

Hur kom det sig att vi blev utflyttare? Och är vi utflyttare? Det var inget stort avgörande steg vid en viss tidpunkt utan förändringen växte fram under många års tid. Från stadsmiljö och färdigmat till att göra mat själv, senare gå över till mera ekologisk mat, komma på idén att odla en del av maten själv – till varför inte bo där vi odlar vår mat och skaffa djur också?