Åter 3/20

Jag tänkte berätta lite om grunderna i slipning och bryning av eggverktyg. Jag slipar mycket verktyg till både privatpersoner och företag. Köks­ knivar, täljknivar, yxor, sekatörer, saxar med mera, det mesta som har en skärande egg helt enkelt.

För 20 år sedan började jag bygga mig ett hus av lerhalm med en del fiffiga ekologiska lösningar. Jag bor och trivs fortfarande i huset och tänkte berätta lite om hur det är gjort, vad som gått bra och vad som fungerat sämre. Förhoppningsvis kan det inspirera till nya självbyggen – det är en fantastisk känsla att ha byggt sitt eget hus med enkla metoder och sunda material.

Det finns många olika sorters bikupor och biodlingssystem, mer eller mindre avancerade. Med ”biboet” har jag försökt göra en kupa som är så enkel och så lik binas naturliga bon som möjligt. Det blir mindre honung till odlaren men i gengäld minimalt med skötsel. Bina får klara sig själva i större utsträck­ ning. De vet hur, om de bara får.

I förra numret började jag berätta om duvor som självhushållardjur: hur man väljer ras och skaffar dem, samt hur deras bostad, duvslaget, bör utformas. Denna del handlar om övrigt man behöver veta för att hålla duvor till husbehov: utfodring, ungar, sjukdomar och slakt.

För exakt tio år sedan beslöt vi oss för att med hull och hår gå in för att bli självhushållare. Åren gick och så även livet. Detta utflyttarbrev kommer att handla om hur självhus­ hållningen förändrade vårt liv – utan att vi idag egentligen titulerar oss självhushållare.

Bivaxduk är helt enkelt tyg som man impregnerat med bivax. Allt som du skulle slå in i plastfolie kan ersättas med detta klimatsmarta alternativ. Det går till och med att frysa in saker i dessa dukar eller påsar. Nedan kommer jag att beskriva hur du enkelt gör dina egna bivaxdukar hemma. När du lärt dig det så kommer du aldrig mer att behöva köpa plastfolie.

Under hösten 2019 intervjuade jag åtta personer från olika delar av landet som underlag till mitt examensarbete. De ägnar sig alla åt självhushållning i olika grad och de har varit verksamma mellan ett och tio år. Vad som knyter dem samman är att de aktivt har valt att lämna en stad för att flytta in på landsbygden. Jag är nyfiken på den norm­ brytande viljan att leva sitt liv utan stadens bekvämligheter för att producera sin egen mat. Vilka är deras drivkrafter och vad upplever de som viktiga faktorer för att fortsätta vara självhushållare? Om sanningen ska fram vill jag ta reda på hur jag och andra kan dra nytta av deras erfarenhe­ ter för att i framtiden själva göra samma sak.

Mitt i skogen någon mil söder om Örebro, intill naturreservatet Hjärtasjöns skärgård, ligger vår skogsgård Åfallet. Gården är ett litet torpställe på strax under 5 hektar, och här har vi sedan några år tillbaka börjat bygga upp ett livsprojekt med en rik mångfald av både arter och holistiska idéer. Här lever vi våra liv med strävan att göra detta på ett sätt som i bästa fall kan inspirera andra, och som både ger oss glädje, kunskaper, mat och inkomster.

I den här artikeln ska vi titta närmare på hur du kan laga och fixa de vanli­ gaste hyvlarna, som kanske erövrats på loppis eller hittats i snickarboden på torpet du övertagit.

Elden har spelat en central roll i en stor del av människans historia, och även om vi numera inte är så beroende av elden kan den fortfarande vara till nytta och glädje när vi vill laga mat, mysa eller värma oss inomhus, ute på gården eller i skogen. Här ska jag därför ge lite bakgrundsfakta om eld samt tips på hur man får fyr och håller igång sin eld.

Vi är många som ser vitlök, gul lök och rödlök som en självklarhet i matlagning och självhushållning. Det kan vara mysigt att varje år stoppa ner små lökar i grönsakslandet för att se dem växa sig stora. Det är dock skönt att alltid ha löksorter i trädgården som är fleråriga och kommer upp år efter år utan att man behöver göra något avsevärt. Du planterar dem en gång och sedan finns de där och sprider sig på egen hand. Vissa av sorterna tittar fram ur jorden mycket tidigare än vår vanliga matlök på våren och är därför perfekta för vilket grönsaksland som helst!

Knappt hade jag hunnit sätta mig ner och pusta ut efter det senaste projektet med bastu och bad innan det var dags för ett nytt ”svartbygge” på samma tomt. Egentligen hade jag svurit en helig ed att ta en paus från fler byggprojekt, men kärlek kan som bekant få en människa att ompröva beslut. Jag måste erkänna att det nu främst är utmaningen att bygga med kasserat och återbrukat material som är min viktigaste drivkraft, snarare än det som annars kan kallas snickarglädje. Denna gång ska det byggas ett hönshus som en lillebror till bastun i Åter nr 3 och 4/2019 samt nr 1/2020. Det måste bli lättskött, smälta in i miljön och det får helst inte kosta någonting.