Arkiv: Artiklar

Ibland läser vi att ett slott eller en större gård renoverar ett orangeri för typ 8 miljoner. För oss flesta är ett orangeri något väldigt exklusivt, en lyx som endast de besuttna och välbärgade kan unna sig. I denna lilla artikelserie får vi följa Anders Krasse när han ska bevisa motsatsen. Det kommer att handla om en cirka 80 kvadratmeter stor glasad byggnad med halva ytan i söderläge och andra halvan i västerläge. Det blir isolerglas, golvvärme, kullersten och tropiska växter i fet, frodig och frostfri matjord. Ett spektakulärt bygge med två femuddiga hörnor och en relaxsoffa av tolvhundra kilo granit. Och som vanligt när det gäller Anders så ska det inte kosta någonting.

Vad är målet med att leva självförsörjande? Eller rättare sagt, varför lever vi som vi gör? Varför ägnar vi ibland orimligt stor andel av vår tid på saker som ”inte lönar sig”? Varför väljer vi att slita med ogräs så långt ögat når, varför går vi upp en halvtimme tidigare för att i råkalla december­morgnar gå ut och ta hand om djuren innan vi åker till jobbet? Så här ser livet ut för oss på BörjeMånsgården.

Att ha hönor är kul och tacksamt. En hönsflock på några hönor förser lätt en familj med alla ägg som den behöver. Med lite fler hönor finns också möjligheten att sälja ägg. Det finns en enorm efterfrågan på ägg från hönsbesättningar som haft ett mer naturligt liv. De flesta ägg, även ekoäggen, idag produceras i stora anläggningar med tiotusentals höns så behövs det en motvikt. Det behövs fler som håller ägg i en rimligare skala. Skall vi börja bygga en ny ägg­produktion underifrån så räknas varje ägg, från hobbybesättningen till de som skaffar sig en bra sidoinkomst med ett par hundra hönor.

-

Stensöta (Polypódium vulgare) är nordens lakritsrot, medicinalväxt för människor och djur, men kanske främst använd som godis.

För sju år sedan hittade vi vårt paradis. Tidigare boenden hade mest varit hållplatser på väg till någonstans, var visste vi inte riktigt. Vad vi visste var i alla fall att vi skulle bo på landet, i ett äldre hus och gärna med någon möjlighet till att kunna ha djur. Till slut hittade vi alltså hem. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess, både gård och invånare har förändrats och kommer att fortsätta förändras. Men det vi har hittat under de här åren - känslan för ett ställe, intresset för odling, djur och natur - är något konstant och som jag är övertygad om inte kommer att rubbas. Just nu försöker jag komma underfund med hur man bäst kombinerar självhushållning och lönearbete, om man kan hitta en balans däremellan och hur mycket man kan lägga i vardera vågskål för att jämvikt ska nås.

Det jag lärt mig av mina försök att minska elräkningen är att det inte bara är en väg som leder mot målet utan flera. Det är vägarna mot solcellerna, den vattenmantlade braskaminen, ackumulatortanken och avstickare mot tidur och elpatroner och el-byråkraternas snåriga stigar mot förlustersättning, el-certifikat och ursprungsgaranti.

Vi får här följa byggnation av ett gästhus med våtutrymme samt bastu. När man bygger ut en liten sommarstuga som här var fallet så prioriterar man kanske inte extra sovrum för gäster och rejäla våtutrymmen. På en vecka kan man resa en stolpstomme av den här storleken med hjälp av någon byggkunnig. Sedan kan husägarna i egen takt spika ytterpanel, lägga taktäckningen av tegel eller plåt samt inreda huset.

Vi är inte vana att äta karp i Sverige, vilket är synd, då det är en tacksam fisk att odla. Till skillnad från den oftare odlade regnbågslaxen kan karpen själv föröka sig i odlingar och är bättre på att hitta sin föda, som bl a består av växter. Karpen är tålig, snabbväxande och trivs i småvatten och dammar vilket gör den till en passande fisk att odla för husbehov.

Det finns en stereotyp, men inte helt ogrundad, bild av veganen som lever på importerade sojaprodukter och exotiska frukter och nötter medan självhushållaren sliter med sina djur och frossar i kött. I själva verket kan de två livsstilarna utgöra en utmärkt kombo, där veganen lär sig odla sin egen mat och självhushållaren kommer undan med färre djur, utan att behöva köpa kött- eller mjölkprodukter utifrån. Här är några tips på hur man får i sig det man behöver genom hemodlade vegetabiliska råvaror såväl som spännande veganska rätter att utöka din repertoar med.

Ull från olika djur är ett mångsidigt natur­material som vi kan använda till mycket i ett hushåll. Jag har främst an⁠vänt mig av ull från får till kläder, hat⁠tar, skor och leksaker, både kardad ull till tovning och spunnen ull till stick⁠ning och virkning. Nu har turen kommit till att prova att arbeta med un⁠derull från hund.

Den småländske man som får höra att han är en redig bock lär inte uppskatta komplimangen. Bockar, liksom många andra av lantbrukets handjur, dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Dags att börja ge bockarna det goda renommé de faktiskt förtjänar! Den nionde delen i Åters serie om getter handlar om bockar.

Garn och tyg kan få vackra och levande färger från vilda och odlade växter, liksom mat och hushållsavfall. Med rätt metod och lite tålamod kan man få en bra hållbarhet på färgen även utan betning med otäcka kemikalier.

En mycket intressant restaurering av en jordkällare gjordes på Ambjörntorp i Gudhem. Vi hade letat efter ett lämpligt objekt att restaurera för en kurs och hittade en riktigt dålig jordkällare hemma hos Petter och Camilla. Valvet hade stora skador och hela fronten var rasad. Eftersom det slumpade sig så att det blev hemma hos redaktören för tidningen Åter så tyckte jag att det vore kul att skriva lite om det. Men först lite om själva konstruktionen.

-

”Stoppa strumpor…? Det gör väl ingen numera höll jag på att säga”. Så brukar det ofta låta om frågan dyker upp. ­Således är jag väl Ingen, eftersom jag fortsätter med att lappa och laga såsom jag alltid gjort. Grunderna lärde jag mig i småskolans syslöjd. Det finns ­säkert andra sätt som är lika bra eller bättre. Det här är mitt sätt.

För snart sju år sedan fick det vara nog. Nog av stressande flängande, nog av månad-till-månadekorrhjul och nog av att veta att alltför många dagar per månad var fyllda av sådant som jag egentligen inte ville göra. Eller ännu värre, att sälja något som jag inte kunde stå för. Såren efter att ha haft rörliga bolån på 1990-talet var inte helt läkta ännu. Jag bodde själv, och ville inte någon mer gång hamna i en situation där min månadshyra var 30 000. Inte heller ville jag att den skulle vara 12000. Och faktiskt inte ens 8000 eller 6000. Nej, denna gången skulle min ­månadshyra vara noll kronor. “Att bo gratis” blev nästan ett mantra för mig, och jag visste att lösningen på detta fanns där ute. På något vis.

Vi behöver bli bättre på att ta tillvara hela djuret när vi slaktar. Av respekt för djuret och av resursskäl, för de näringsrika råvarorna och de goda smakerna. Jag har tillbringat tid med äldre per­soner­ som lärt mig traditionella sätt att ta tillvara annat än bara kött från djur, speciellt från får. Jag vill här berätta om de saker som jag fått uppleva tillsammans med dem, samt om de råvaror som min mamma ännu tar tillvara

Möjligheterna ett extra tak ger är obegränsade: utomhus­matlagning, vedhuggning, virkeslagring, regnskydd för djur, tillfällig verkstad, matplats etc. Behöver man i framtiden en riktig bod är det inte svårt att sätta väggar under taket. 

Att brygga maskrosvin är en gammal fin tradition värd att återuppta. Det finns många metoder, själva använder vi ett småländskt recept där vinet jäses i öppet kärl. Så här går det till.

Som självhushållningsintresserad känns det naturligt att få vara delaktig i sådant som rör våra liv. Det kan gälla maten vi äter, huset vi bor i, energin vi använder eller kläderna vi har på oss. Vissa saker väljer vi att överlåta till proffs eller storskaliga aktörer att sköta åt oss, medan annat både känns och blir bättre om vi gör det själva. När det ­gäller den ­politiska makten i vårt ­gemensamma samhälle har vi inte haft samma möjligheter att välja. Att få lägga en röst på ett parti som kanske får bestämma över oss de närmsta 4 åren ger oss i praktiken inget egentligt ­inflytande i sakfrågor. Numer finns dock tekniska möjligheter att låta medborgarna vara direkt ­delaktiga i de politiska frågorna och få sin andel av makten.

Islandslav, Cetraria islandica, växer nästan överallt i Norden. Den kan använda till mat, medicin och att färga garn med.

Jag och min hustru köpte drygt ett tunnland mark för 25 år sedan. Där röjde vi marken och byggde vårt hus. Jag hade drömmar om en större gård där jag kunde ha mer och större djur. Nu är vi väldigt nöjda med det vi har och tycker det passar oss utmärkt. Alldeles lagom mycket, inga stora ­bekymmer, inga stora investeringar och lagom med arbete. Att inte behöva kliva upp i traktorn utan att kunna sköta det hela med lie och hacka. Det är perfekt om man vill ha en husbehovsodling. Lägsta sårbarhet om man tänker i banor av självhushållning och reseliens.

Kallmurning är att mura utan murbruk. Metoden har använts i tusentals år och är fortfarande aktuell. Om man använder natursten är det ett helt gratis sätt att bygga vackra, hållbara och stabila konstruktioner, lätta att underhålla och reparera. Här är lite tips för den som vill bygga nya eller se över sina befintliga gärdsgårdar eller grunder på gården.

En höjdpunkt i getägarens år är när killingarna föds, intet öga är torrt när du håller den första, ännu lite kladdiga killingen i famnen och den gör sin stämma hörd: ”Maaa-aaah!”. För att göra det mer tangentbordshalkigt för den som ska skriva om ämnet heter getens bebis killing, medan själva förlossningen heter killning. Den åttonde artikeln i Åters serie om getter handlar om avel och killning.

Allt som vi inte vill eller kan vara självförsörjande på kan skaffas på billigare, miljö­vänligare och trevligare sätt än att köpa nytillverkat. Reparation, återbruk och framförallt delning är alternativ som åter sprider sig och har blivit trendiga. Det finns ju redan åtskilligt med prylar, kläder, elektronik och bilar i samhället. Vi behöver bara hitta på smarta system för att de ska befinna sig där de behövs, när de behövs. Med eller utan hjälp av modern teknik växer det nu fram geniala lösningar för att hjälpas åt och dela med sig. Inte bara av prylar utan även tjänster, kunskap och idéer.

-

Sex år har gått sedan vårt första utflyttar­brev i Åter. På den tiden var vår lilla familj på jakt efter ett eget ställe där vi kunde börja bygga på det liv vi önskade oss. Vi fann gården Backgårds strax utanför Ljusdal, vilken kom att bli platsen där vår artikelserie i Åter de följande åren kom att utspela sig. Sedan dess har mycket hänt. Vi har flyttat igen och en tredje son har anslutit till vår numer rätt stora familj. Vi har renoverat, odlat, experimenterat, lönearbetat rätt lite för det mesta, lönearbetat mer ibland, och lärt oss massor – ibland den hårda vägen. Som exempelvis att en gård utan mark och uthus i längden kommer till korta för självhushållarfamiljen, hur trivsamt och vackert boningshuset än är.

Denna gång handlar det om kanel, kryddnejlika, anis, fänkål och kummin.

Skärmskydd, vindskydd, gapakoja, slogbod, busta – denna typ av enkla byggnader för slåtterfolk på avlägsna myrar eller ra⁠ningar längs vattendragen samt vid jakt och fisketurer i avlägsna ödemarker, har i alla tider skyddat mot väder och vind. I många fall bestod dessa skydd av en lutande risskärm, som uppfördes för tillfället. På platser där man återkom mer regelbundet uppförde man bättre skydd. Nu för tiden uppförs denna typ av mer utvecklade skydd vid landets olika vandringsleder och här i Lomsjö fiskevårdsområde har vi byggt 18 stycken av den modell som beskrivs i nedanstående text. Jag har även byggt ett antal skärmskydd hemma på tomten hos barn och vänner där de används som grillskydd för att kunna vara ute oberoende av hur vädret är.