Ledare 2-17

-

Petter Bergström

–

Gudhem, 30:e april

Första maj: solidaritet lantisar emellan

I dag är det valborgsmässoafton, exakt på dagen 20 år sedan den första Åter gavs ut. Med cykel och buss for jag in till Göteborg och kopierade upp 190 ex som jag packade i en vandringsryggsäck. Jag köpte frimärken på postkontoret på Linnégatan, ställde mig i ett bås och skrev adresser på hälften av tidningarna, resten fick följa med tillbaks till mitt lilla torp i skogen.

Det känns som en evighet sedan, vad har egentligen hänt sedan dess? Postkontoren är borta, men vi har fått internet och smartphones och med det tycks omvärlden ha kommit närmre. Den storskaliga konsumtionsapparaten är sig lik, men ändå verkar vi bli alltmer medvetna om att vi själva till stor del kan forma våra liv. Livsmallar börjar lösas upp och det finns inga spikraka stigar att följa i val av utbildning och yrke. Många har nog tänkt ”vad vill jag egentligen?” när det visat sig att det som av hävd hållits högt lämnar tomrum. Hetsigt storstadsliv, karriärklättring och statusprylar imponerar mindre. Istället lockar nu äkta mat, lokalproducerat och enkelhet. Intresset för självhushållning har ökat fantastiskt och många har börjat bygga på livet utanför ekorrhjulet. Man snickrar, pysslar, odlar, lagar och gör fint och upptäcker att lite kreativt utomhusarbete, varvat med vila och god mat, i sin enkelhet är en lyx som räcker långt.

I går fick vi traditionsenlig hjälp av en familj i grannbyn att köra ut årets gödsel, avrundat med mat och vin. Det är just gödselskottning och fårklippning som är tufft för min rygg, så i förrgår hade vi även en fårklippande Återläsare och hans vänner här på lunch. Vi pratade om nyttan och trevligheten i samarbeten och lokala kontakter. Att folk träffas och hjälps åt alldeles för sällan. De berättade om ett samarbetsnätverk de börjat bygga upp i sin by. Hittills ingick 10 familjer som varje år ska förbereda varsin arbetsdag då de andra dyker upp och jobbar och får mat. De lär känna varandras gårdar/hem och kan t ex rycka in som djurvakt vid behov. Nu var de även på gång att bygga ett mobilt äppelmusteri.

Det fick mig att tänka på det naturliga nät av samarbeten som måste funnits på landsbygden förr i tiden när nästan alla bodde här. Föreningar, byalag, maskinringar och samfälligheter. Vi behöver bygga upp det igen. Fast utifrån dagens förutsättningar, med ny teknik och fräscha idéer. Gärna med tillhörande fester. När det nu är 1:a maj i morgon skulle jag vilja slå ett slag för ökad gemenskap, broderskap och solidaritet oss lantisar och blivande lantisar emellan. Vi skulle kunna underlätta för oss själva, varandra och för alla de nya vi vill ska leva och verka på landsbygden. I 20 år har nu hundratals skribenter inspirerat och lärt ut hur vi var och en kan praktisera lantliv på olika områden. Nu är vi så pass många att det finns underlag för att prova att göra saker tillsammans. Så be om hjälp och hjälp till, låna och låna ut, låt ditt självhushåll växa och innefatta fler. På sikt kan strukturer förändras och om ytterligare 20 år har vi åter en levande blomstrande landsbygd full av folk, liv och aktivitet!

Valborgsmässoafton och första Åter till ära avslutar jag med andra versen i vårhälsningen ”Nu grönskar det”:
Långt bort från stadens gråa hus vi glatt vår kosa styr
Och följer vårens vita band mot ljusa äventyr
Med öppna ögon låt oss se på livets rikedom
Som gror och sjuder över allt där våren går i blom!

/Petter