Arkiv: Artiklar

-

Smeden har sedan järnet började användas alltid haft en viktig roll i det gamla samhället, det vill säga före industrialiseringen, eftersom han med sin typ av teknik kan forma järnet med sina speciella egenskaper till olika verktyg och redskap. Järnet saknar motstycke bland de material som står att finna i naturen. Detta kombinerat med att man tagit upp det nerifrån marken (från botten på en myr eller ur ett gruvhål) och att det sedan renats och formats med eldens hjälp har varit en utmärkt inspiration i skenet av folktro och religion till mängder av sägner och skrock runt järnet, stålet och smeden.

-

-

Jag vill här beskriva en enkel metod med vilken man kan bereda sina egna fällar: fettgarvning. Inga främmande ämnen behöver användas, allt som behövs går mycket enkelt att skaffa fram. Kom ihåg att det är med garvning som med allt praktiskt arbete, att det inte går att läsa sig till ett bra resultat. Det gäller att pröva på själv, vara med, samt att experimentera.

Träd finns överallt, det är bara att använda. Med respekt naturligtvis. När det gäller att ta tillvara vilda växter glöms träden ofta bort. Rötter, ved, bark, blad, blommor, frön, nötter; det mesta på ett träd kan användas om man har lite kunskap och fantasi. Även björk. Den kan ge oss betydligt mer än bara ved och sav.

Det känns välkommet att få som uppgift att presentera Föreningen Kärngårdar i Åter. Många av våra medlemmar läser säkert Åter med behållning och troligen delar Åters läsare kärngårdsföreningens grundsyn. Det är viktigt att alla vi gräsrötter som strävar efter att följa ekologiska lagar med deras många förgreningar, känner till att vi finns och hur vi arbetar. Alla är vi mer eller mindre olika, mer eller mindre lika; tillsammans ger vi mångfald och rikedom - om än icke alltid av ekonomiskt slag i denna krassa tid. Vi är länkar i en världsomspännande rörelse – den mjuka revolutionen. Det känns spännande, utmanande – det ger hopp.

I förra numret av Åter berättades hur vi vid slakt kan ”ta vara på mer”, något som i både bonde- och jägar/samlarsamhället har varit en självklarhet. I detta nummer fortsätter Håkan Strotz, anordnare av kurser i forntida teknik,på samma tema. Vi får här ett smakprov ur en framtida bok som Håkan arbetar med.

Odla utan att gräva, rensa eller vattna. Det låter väl som en dröm för en stressad trädgårdsägare. För visst kan det vara svårt att hinna med trädgårdsjobbet ibland, och nöjet med grönsaksodlingen försvinner lätt när det frodiga ogräset stirrar förebrående på en.

Nu är det lagom att skaffa ett par kultingar. För den som har möjlighet att hålla gris över sommaren finns det mycket jobb, nytta och glädje att se fram emot. Faktum är att en gris kan bli en mycket god vän; grisar är enormt sociala och lekfulla djur. När du väl blivit en del av flocken älskar de när du vill vara med och busa, kela eller spela fotboll.

-

Vi moderna människor har glömt mycket när det gäller att ta vara på naturens gåvor. Det är inte länge sedan det var skam om det blev mer än en näve avfall efter en slakt. Det handlar inte bara om att visa respekt för det liv man just släckt, utan även om att tillgodagöra sig mer näring och njuta av fantastiska delikatesser. Hans Deshayes berättar här om slakt och vad man kan göra av de delar av djuret som ofta betraktas som hund- eller kattmat.

Precis som med människor och djur, trivs vissa växter tillsammans medan somliga verkligen ogillar varandra. I naturen ser man att vissa växter oftare förekommer tillsammans.

Det har aldrig funnits vilda höns i vår del av världen. Tamhönsens vilda ursprungsart är den röda djungelhönan Gallus gallus, först tämjd i Indien för ca 5000 år sedan.

-

På andra sidan Lärjedalen står Rannebergens massvåningshus och stirrar hotfullt ner. Hundra meter åt andra hållet stressar Gråbovägen förbi och där tomtgränsen tar slut börjar soptippen. Som en gul klick mitt i allt detta gråsmutsiga tronar huset Smörkulan på en kulle. I Smörkulan bor sex unga människor som tillsammans försöke skapa ett socialt och ekologiskt alternativ.

-

Permakultur är en metod för att planera samhället på ett sådant sätt att förbrukning av energi och andra resurser blir så liten som möjligt. De resurser som förbrukas måste kunna förnyas av naturen. Politikerna talar om kretsloppssamhället eller ett uthålligt samhälle. Permakultur går längre, man strävar efter en permanent kultur, en kultur som byggs upp och berikas av den mänskliga aktiviteten.

-

Vad hindrar oss från att arbeta för varandras välfärd? Utbildning för alternativ samhällsutveckling börjar till våren på Holma i Skåne.

I S:t Jörgens park, ett f.d. Mentalsjukhusområde i Göteborgs ytterkant, byggs nu ett lerhus. Det är Grenkvistsskolan, en föräldradriven waldorfskola, som i samarbete med ekocentrum driver projektet. Tanken är att någon ska bo i huset och sköta om skolans djur och odlingar.

I förra numret av Åter efterlystes recept på hygienprodukter av olika slag. Många fina recept har kommit in. Och nedan även en undran om vi överhuvudtaget behöver hygienprodukter.

En solig dag i september var jag och en kamrat och hans ettåriga dotter på väg till Orust för att hälsa på en dam som driver en örtagård. Jag hade gett alla djur och mig själv ett rejält morgonmål och var precis på väg ut genom dörren när örtatanten ringde begärde återbud; hon hade hastigt insjuknat. Min kamrat hade gjort i ordning matsäck, solen sken och vi hade verkligen ställt in oss på Orust, så vi åkte ändå.

Jag har varit på Ragnarrök! Ragnarrök är en veckolång kurs om forntida hantverk, forntida matlagning, växtkunskap, jakt och fiske,skinngarvning och mycket mera.

Vår tamget härstammar från besoargeten, Capra aegagrus, en art som hör hemma i östra medelhavsområdet. Det är svårt att bestämma tiden för getens tämjning, eftersom det är svårt att skilja på getben och fårben vid utgrävningar, då de är mycket lika. I Sverige är geten dock ett gammalt husdjur. Troligtvis kom geten hit under yngre stenåldern, antagligen tillsammans med fåret.

Där Västmanland slutar och Närke tar vid ligger Lunger. Det är en utspridd by över slätten ner mot Hjälmarens ljumma vatten. Hos Annelies Schöneck, på gården Väster-ås, på den ås som delar slätten i två delar, är äppelträdens knotiga grenar tunga och gula av frukt och regnet faller lätt över blåklint och ringblommor, vallmo och sena prästkragar.

-

Att hinna ta hand om skörden på rätt sätt är minsann en underskattad svårighet. Plötsligt drunknar man i bönor, tomater, ärter, bär, kål och gurkor och ingenting får förfaras. För det är alltid längre än man tror till nästa skörd, och alltid är det några syltburkar som möglar, saft som börjar jäsa, rotfrukter som ruttnar. Skulle det bli över kan man ju alltid ge bort. Hur det nu är, hinner man inte så hinner man inte och då kan man låta vänner komma och plocka eller tillfälligt frysa in.

Om man räknar smör, ost, fil, glass samt olika mjölkprodukter som används i matlagning så dricker vi mycket mer mjölk än vi tror.

-