Ledare
-
Petter Bergström
–
Att känna sig delaktig i sitt eget liv
Ja, tidningen går fortfarande framåt kan jag meddela. Jag vet att jag tjatat om det förr, men hur kommer det sig egentligen att intresset för ett enkelt, jordnära leverne ökat så mycket? Visst har den ökade miljömedvetenheten påverkat, men jag tror att det även finns en annan bakgrund. Maktlöshet. Varje människa behöver känna att hon kan påverka sin situation och att hon är delaktig i sitt eget liv och de processer som håller henne vid liv. Vad menar jag egentligen med det? Jo, jag tror att vi för att känna oss riktigt tillfredsställda med en process måste ha möjlighet att delta i dess olika faser:
Planering och beslutsfattande.
Arbetet, själva utförandet.
Målet. Att skörda frukten av mödan.
Det vore lögn att säga att vi som individer i vårt storskaliga samhälle har möjlighet att delta i alla dessa tre faser. Om man hårdrar det lite kan man säga att en grupp beslutar, an annan arbetar och en tredje skördar det mesta av frukten. Och ingen blir väl egentligen riktigt tillfredsställd.
Nu behöver man inte dra på så stora växlar som samhällsteori för att detta resonemang ska vara relevant. Det viktiga är ju det lilla, till att börja med. Jag tror många har ett behov av att i de enklaste vardagliga ting få planera, arbeta med och till sist njuta av ett projekt. Många tillfredsställer detta behov genom hobbies, men jag undrar om det i många fall inte är ett substitut för att vara mer delaktig i tillfredsställandet av sina egna basbehov, såsom mat, värme, boende, mm. Visst ger det en tillfredsställelse i att själv planera en maträtt, laga den och sedan äta. Ännu större blir kicken om man själv odlat och skördat råvarorna, gärna tillsammans med ett gäng goda vänner. Jag tror det är detta många människor idag saknar. Var finns den sköna överblickbarheten i att jobba på ett företag för att få pengar på ett konto så att man kan köpa mat som, efter en oändlig kedja av mellanhänder och förädlingsprocesser hamnat i en mataffär?
Tro inte att jag är fanatisk, visst måste det finnas mataffärer och yrkesspecialisering. Men allvarligt talat, är det inte i för många fall som samhället för stort, kedjorna för långa och besluten för långt borta för att vi ska kunna känna oss delaktiga i våra egna liv?
Petter
Tidningsversionen Klicka här för att läsa!
Fler artiklar av Petter Bergström
