Ledare 2-99

-

Petter Bergström

–

Sätt potatis på 1:a maj

Det var 1:a maj i dagarna och överallt hölls brandtal om orättvisor. Framför allt handlade det om fattiga och rika, överklass och arbetarklass. De flesta känner sig orättvist behandlade på något sätt och tycker att det är skönt att pipa ur sig sitt missnöje med ett plakat i näven en gång per år.

Själv skulle jag gärna oja mig lite över att städer är sådana hemska parasiter. En stad, där folktätheten och konsumtionen är hög och ingenting egentligen produceras, utnyttjar åkermark, skog och vattenområden som är hundratals gånger större än stadens egen yta. Landsbygdens roll har blivit att producera mat, energi, skog och rekreationsmöjligheter åt städerna. I gengäld får vi på landet åka in till stan om vi vill gå på bio, krogen, biblioteket, posten, bolaget eller sjukhuset. För att inte tala om den orättvisa som finns i relationen nord-syd. När vi slagit sönder ett U-lands sociala strukturer och expropierat och förstört dess marker för att odla tobak, kaffe och bananer åt oss själva, då tycker vi att vi är snälla som lånar ut pengar till dem.

Ja, det finns oändliga orättvisor att dra upp lagom till första maj, men det jag egentligen ville säga med mitt gnäll är: Gnäll inte! Orättvisa strukturer finns för att vi använder dem.

Jag vill förespråka anarkisternas gamla motto: Direkt aktion! Och då menar jag inte brandbomber, utan att man lever som man lär, här och nu. Det är det bästa och mest demokratiska sättet att påverka. Folk väljer själva att försöka tjäna mer pengar än sin nästa, bo i städer, röka, dricka kaffe och äta bananer och vi kan inte tvinga dem att göra annat. Även om vi kunde, så vore det fel. All förändring måste ske av fri vilja. Lever vi rättvist själva, bidrar vi inte till orättvisor.

Framför allt får vi inte göra ett gemensamma problem till konflikter. Kom ihåg att förtryckaren själv är förtryckt. Den som gör andra illa mår själv dåligt. Överklassen mår dåligt och skulle nog i många fall må bättre om den lämpade av en del av sitt överflöd och valde ett enklare liv. Stadsborna skulle garanterat känna sig mer harmoniska och tillfredsställda om de kunde komma närmare sin egen matförsörjning. Och visst skulle vi I-ländare må bättre av att trappa ned på tobaks- och kaffekonsumtionen och börja odla vår egen frukt? Jag tror nog att vi kan hitta gemensamma lösningar, det läggs för mycket energi på att strida, olika grupper emellan. Bygg upp nya, rättvisa strukturer istället! Och börja med dig själv!

Det nya samhället måste börja byggas i det lilla, annars kommer det aldrig bli någon rätsida på det stora. Att ”börja med sig själv” innebär inte att man är egoistisk; ett harmoniskt och konstrukivt samhälle kan bara byggas upp av harmoniska och konstruktiva individer.

Så frågan är om inte det 1:a maj är mest radikalt och omstörtande att stanna hemma och sätta sin potatis.

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!