Ledare 3-98

-

Petter Bergström

–

Här är höstens nummer av Åter

Lite sent, jag beklagar det. En regnig men underbar sommar har följts av en kämpig höst som vid sidan av skörd och slakt har fyllts av olika personliga angelägenheter och ekonomiska bekymmer. Att den privata ekonomin är i botten är jag van vid, men det har även varit svårt att få ihop pengar till detta nummer av tidningen. Därav är det ganska många annonser, men jag har försökt välja med omdöme. Jag vill inte att tidningen ska bli annons- eller bidragsberoende. Undrar hur andra tidningar gör, 25 kronor är ju ändå ganska högt pris för en tidning på 20-25 sidor utan färg och glättat papper.

Hur som helst, tro inte att jag tappat modet, tvärtom. Tidningen går framåt med en hiskelig fart. Jag är förvånad över det enorma intresset för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden. Så många människor som bär på på drömmar och idéer om ett enklare, mer jordnära liv. Om ett varsamt och ansvarstagande, men ändå fritt samhälle där varje individ kan påverka sin egen situation och styra in sitt liv i harmoniska relationer och ömsesidiga, fria beroenden. Det bästa är att dessa drömmar tankar och idéer för många nu börjar tillämpas i praktiken. Allt fler släpper taget om gamla rädslor och invanda mönster för att försöka skapa det liv de vill leva. Detta är fantastiskt att se.

Om du känner dig ensam med dina drömmar, vet att det finns fler som du. Om du känner dig svag,vet att det finns många som börjat förverkliga sina drömmar och vill hjälpa dig att förverkliga dina.

Jag skulle till sist vilja säga något om glädje i arbetet. Jag har flera gånger under hösten känt en smärre panik över allt som måste göras; potatisen måste upp, löken ska torkas, ungtuppar slaktas, fåren ska klippas, osv i oändlighet. När allt känts som jobbigast har jag bara försökt släppa tanken på att få det gjort och istället försökt njuta av själva arbetet. Försökt att i varje morot jag dragit upp känna den glädje och stolthet jag kände första gången jag drog upp en egen morot. Då rinner timmarna iväg och jag har jätteroligt och plötsligt står jag där med alla morötter prydligt lagda till vinterförvaring. Då har jag tänkt för mig själv att i både det stora och i det lilla är vägen målet. Målet kommer som en liten trevlig bieffekt av att man gått en vacker väg.

Jag är glad att ni finns!

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!