Ledare 3-99

-

Petter Bergström

–

Jag vill aldrig ha semester!

Det går en ilning genom min kropp när vänner under sommaren med ett lycksaligt leende deklarerar att – Jaha, nu går man på semester, fyra veckors sol och bad. Fyra snabba veckor senare tillkännager de att -Jaha, i morgon börjar man igen. Rösten skär sig av besvikelse och nedtryckt panik. Jag känner att jag vill ta dem i min famn och säga – Såja, det är bara elva månader kvar till nästa gång, då blir det säkert bättre väder också. En kort stund funderar jag på hur jag själv mått om jag varit i deras sits, men får yrsel och slår snabbt bort tanken.

Egentligen vill jag säga att va fan, skaffa ett litet purte i skogen, värm med ved, baka och odla er mat och lev livets glada dagar. Då kan ni lönearbeta när och så mycket ni vill och med sådant som känns roligt och viktigt. För tusan, ni kan ju dö i morgon kväll, hur skulle det då kännas om ni tillbringat er sista dag på ett jobb som ni tycker är pest? Jag måste bita mig i läppen för att det inte ska bubbla över från tanke till ord.

Sluta nu Petter, du överreagerar bara för att du själv är arbetsskygg, säger jag till mig själv. De vill ju ha det så. Det är väl bra om man jobbar på lite och kan unna sig en bil som inte krånglar och en utlandsresa ibland. Slippa bära ved, rensa ogräs och traska genom blötsnö och hönsskit till dasset en novembermorgon. Slippa bära på en oro att inte få ihop till arrendet, att skörden ska slå fel, att fåren ska rymma in i odlingarna, att potatisen ska ruttna i stukan.

Men ändå… det är känslan av liv, att vara mitt uppe i det. Att göra det man vill just nu och inte leva för morgondagen. Dog jag i kväll hade jag inte velat leva dagen annorlunda. Även om jag säckade ihop just på väg till dass en novembermorgon, så hade jag nog legat där på gårdsplan, i blötsnö och hönsskit, med ett leende på läpparna.

Egentligen är det inte lönearbetet som får mig att kväljas, utan många tvingas jobba mer än vad de egentligen skulle vilja, på jobb som de inte trivs med. Står ut och har semestern som en liten lysande morot i fjärran. Om man vågar pruta lite på sin materiella trygghet, kan man ställa högre krav på själsliga värden. Ett jobb ska kännas så roligt, utvecklande och meningsfullt att man skulle gå dit även om man inte behövde pengarna. Det är inte förmätet att vilja göra det bästa av sitt liv. Det är en plikt.

För några år sedan drevs en kampanj, för att man skulle ta ut sina pappaledighetsdagar, som löd: ”Det är få pappor som på sin dödsdag ångar att de var för mycket med sina barn”. Underbart, men det gäller inte bara dina barn, utan också dig själv, din kära och dina vänner. Ditt liv egentligen. Missa det inte.

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!