Kategori: Metall

Det lackar mot jul, som allt mer blivit en konsumtionens högtid. Det finns dock oändliga möjligheter att visa sin kärlek till nära och kära utan att köpa nyproducerade prylar. Här visar vi några fina saker man kan göra själv av gammalt skrot och saker ur naturen.

Vi fortsätter vår introduktion till luffarslöjd med spiraler och hur man lättast tillverkar dem. Spiralformen gör den stumma metalltråden fjädrande, vilket ger den en mängd nya användningsområden. Här visar vi hur man enkelt gör en vädringshake, en honungssnurra och en mjölsikt. Det mesta går att få till utan några särskilda verktyg, men nu när vi kommit så här pass långt i artikelserien vill vi gärna dela med oss av våra bästa knep.

I förra numret påbörjade vi en introduktion till luffarslöjd. Här fortsätter vi med att visa två enkla sätt att göra skålformer på.

I Sverige är trådslöjd mest känd som luffarslöjd. Exempel på trådarbete är fiskkrokar, nålar, korgar, nät, fällor och burar, men också rent guld- och silversmide. Här nedan kommer en introduktion till ämnet och framöver kommer vi berätta mer om saker man kan göra.

Idag tillverkas det mesta som vi har i hushållet i en fabrik någonstans långt borta utav material som är allt annat än hållbara. Den här artikeln erbjuder ett alternativ till de massproducerade prylarna av plast och gör förhoppningsvis att självhushållaren kan öka sin grad av självförsörjning ytterligare.

Järn har framställts i över 1000 år i Sverige och redan för mer än 3000 år i det forntida Irak. Direktmetoden användes och man fick fram smidbart järn i motsats till masugnsmetoden då man får tackjärn vilket måste efterbehandlas i stålverk för att bli smidbart. Här ska jag beskriva hur vi tror att direktmetoden gick till, ”att framställa järn i blästerugn av järnhaltig torv eller rödjord”.

På en lantgård finns det massor med uppgifter där en svets kan vara till stor nytta. De flesta av oss har dessutom bil och om man vill hålla sina kostnader låga så är det en mycket lönsam affär att själv svetsa de rostskador som förr eller senare drabbar de flesta bilar.

Hur gör man en yxa? Och vad gör man den av? Eller en potatishacka eller ett timmerdrag? Att kunna göra sina egna verktyg är både viktigt och tillfredsställande för den som är självförsörjande. Det skänker stor frihet att utforma dem efter eget huvud så att de får den egenskap och det utseende som man önskar, eller så vill man helt enkelt nytillverka gamla föremål som eljest inte låter sig skaffas.

När man arbetar som smed finns det vissa saker man bör tänka på i förväg, nämligen: utformning, moment och följd. Har du gjort detta är det mycket lättare att få sakerna bra. Innan du tänder ässjan, måste du ha funderat ut de sakerna. När ässjan är tänd måste du hela tiden veta någorlunda vad som ska göras härnäst för att inte ödsla med tid och dyr kol.

Smeden har sedan järnet började användas alltid haft en viktig roll i det gamla samhället, det vill säga före industrialiseringen, eftersom han med sin typ av teknik kan forma järnet med sina speciella egenskaper till olika verktyg och redskap. Järnet saknar motstycke bland de material som står att finna i naturen. Detta kombinerat med att man tagit upp det nerifrån marken (från botten på en myr eller ur ett gruvhål) och att det sedan renats och formats med eldens hjälp har varit en utmärkt inspiration i skenet av folktro och religion till mängder av sägner och skrock runt järnet, stålet och smeden.