Arkiv: Artiklar

Hur går det till att odla morotsfrö, kanske du undrar. Jaså inte? Ja men kålrotsfrö då? Tänkte väl det! Faktum är att fröodlingen går till på ganska likartat sätt för alla tvååriga och fleråriga rotfrukter vi brukar odla i det här landet. De flesta köksväxterna blommar också vackert, även om de mognande fröställningarna kan se lite skräpiga ut för det otränade ögat. Men blomma och blomma över måste de få göra, det är det allra mest grundläggande i fröodling. Samt att skörda fröet i rätt tid.

Det här är den första artikeln i en artikelserie som ska behandla snickeri, samt aktiviteter och olika hantverk som delvis hör till detta ämne. Inriktningen är mot de självförsörjare som vill börja snickra (nybörjare) och de som redan har snickrat lite grann. Förhoppningsvis kan även de lite mer erfarna ”snickrarna” också finna ett och annat nytt kunskapsfrö som kan få växa upp till ett vackert och givande träd.

Även om man lärt sig älska exotisk och kryddstark mat behöver man inte ge avkall på självförsörjarambitionerna. Chilipeppar är enkel och tacksam att odla, även i Sverige. Många sorter kan dessutom övervintra om man tar in dem.

Vi hade den fantastiska förmånen att få samla våra släktingar och vänner här hemma på gården och fira kärleken med dom. Vi ville fira vår kärlek till varandra inför människor som man kanske kan kalla för vår församling, människor som kunde bevittna vår kärlek och som i framtiden kan hjälpa oss att orka leva tillsammans i nöd och lust. Att vi kunde göra det här hemma, på vårt eget sätt, gav en stark känsla av samhörighet också med platsen, vår fridfulla och vackra plats på jorden. Här lägger vi ner massor med energi och kärlek på att bygga, bo och odla och här lever vi tillsammans, det här är vårt centrum i universum. Det kändes självklart att vi skulle gifta oss här!

En första gryning anas i öster, där en ensam stjärna punkterar det mörklila himlavalvet. Från bushen hörs en hyenas blodisande benknäckarskratt. De väldiga baobabträdens groteskt spretiga kronor blir allt tydligare i det snabbt ökande ljuset. Från den stora paraplyakacians krona några hundra meter från lägret startar en fruktansvärd avgrundssymfoni av skärrande rasslanden, skrällande kacklanden och infernaliska skrik; pärlhönsflockens morgonserenad, som jag hört den varje morgon senaste veckan. Mjuk värme och Afrikas dofter väcker mig ömsint och jag börjar spekulera över dagens utflykt: månne sahelantilopen äntligen ska visa sig? Men något är fel. När jag famlar efter ryggsäcken finner handen en bordslampa. Bordslampa i tältet? Inte finns det elström på massajstäppen? Jag far upp med ett ryck. Jag är inte på massajstäppen, jag ligger i min svenska säng och drömmer. Men pärlhönsens larmande helveteskackel fortsätter och i en blixtrande sekund har jag allt klart för mig: RÄV! Jag flyger ur sängen, snubblar nerför trappan och rusar naken som jag sovit ut i morgonkylan bort mot lagården. Mycket riktigt, runt lagårdsknuten slinker en lång, röd skugga iväg som det personifierade dåliga samvetet. Uppe från en stor björk fortsätter den vansinniga avgrundsserenaden. Än en gång har pärlhönsen varnat för rovdjur, och än en gång har jag tack vare dem hunnit rycka ut och driva bort hotet mot hönsgårdens innevånare.

Få hantverk har så lång tradition som gärdsgårdsbygge. Det är fascinerande att skapa något med metoder använda under mer än två tusen år. Att bygga en stabil hägnad utan spik och järntråd.

-

Efter att ha stickat och virkat i 30 år, så blir det nog ofrånkomligen så att man skaffar sig vissa ”basmönster”. Mönster som man utformar helt efter eget huvud eller efter att ha blivit inspirerad av andra, då man efter några år vet vad som faktiskt funkar och vad som faktiskt är bekvämt att ha på sig. Mönster som man sedan återkommer till, gång på gång. Mina ”basmönster” har jag haft i huvudet i flera år nu, och efter många om och men så har jag lyckats skriva ner dem i sin helhet, på ett sätt som även andra kan begripa. Förhoppningsvis får även någon annan nytta och glädje av dem.

Att koka in kött och grönsaker på burk är ett bortglömt men bra sätt att ta hand om skörd och slakt. Har man ett rejält burklager och lite rutin på hanteringen går det riktigt snabbt att ta hand om stora mängder. Konserverna håller sig sedan i evighet, utan socker, salt, konserveringsmedel eller elektricitet, tills man öppnar burken, ev. värmer lite och serverar.

Vem vill ha en trädplantering, och sedan ett kalhygge? Vi vill ha en riktigt skog, med träd i alla storlekar, där vi med omsorg och eftertanke plockar ut enstaka träd utifrån våra egna behov och skogens bästa. Metoden känns gammal och självklar, men har nu finslipats och visar sig kunna konkurrera med det moderna åldersklasskogsbruket även rent ekonomiskt. Det kallas ”Naturkultur”.

Här ska jag sätta skaft på en gammal rostig yxa från en skrotlåda på en auktion. Skaftet är ett gammalt yxskaft av hickory som jag hittade här på gården. Det har legat inne i köket ett tag för att bli torrare än ute så att det sväller en aning efter att jag har satt på det. Egentligen är skaftet lite för långt för den lilla yxan men jag har tänkt använda yxan till lite av varje så det kan vara bra med ett långt skaft. Till grövre arbeten är det ju bra med ett långt skaft för att få mer kraft i yxhuggen. Jag har ritat streck på yxan så att jag kan se hålets dimension och jämföra med skaftet.

För två år sedan fick vi en idé som möttes av både huvudskakningar och kommentarer som ”Vad häftigt, det är ju så man skall leva!”. I början kändes det mest som en kollektiv dröm, men idag lever vi i den och vi har lärt oss att skaka av oss alla domedagsord och fokusera på det vi vill göra; vårt nya sätt att leva.

Inspirerade av Bengt Warne och Marianne Fredrikssons bok ”På akacians villkor - att bygga och bo i samklang med naturen”, utvecklade vi vårt påbörjade ”materialekologiska” timmerhusbygge till att bli ett Naturhus med kretsloppsprinciper.

Har du för stora odlingar för att vända med spaden, men ändå för små för att det ska vara aktuellt med traktor eller häst? Kanske en tvåhjulstraktor kan passa?

För den som har några hektar mark, lite får, kanske häst och odlar hö till dessa samt potatis till hushållet, är det utan tvivel bra med en traktor. Men vad ska man satsa på?

Under drygt 12 års tid har jag så gott som årligen gjort eget örtsalt. Det hela började i samband med att Handbok för vardagsekologi, som jag var medförfattare i och huvudredaktör för, gavs ut 1989 respektive 1993. I den skrev Anna Andersson en för mig inspirerande liten text om att göra örtsalt.

I den här artikeln vill jag berätta hur vi på gården Backaberg i Linköping sedan tre år tillbaka pressar äppelmust och hur jag sedan hemma av 10-20 liter must jäser äppelcider.

-

-

-

Titt som tätt händer det att Återläsare och alternativ.nu-medlemmar på eget initiativ ordnar träffar för att umgås med andra självhushållningsintresserade. Två prenumeranter rapporterar här från Återträffar de ordnat under sommaren.

För att virka en enkel men rejäl vedpåse behöver du: - snöre. Om du vill göra en riktigt stor vedpåse behöver du ungefär tre nystan. - en virknål som är lagom stor för att du ska kunna virka med snöret. Till det hampasnöre som jag använde behövde jag en virknål av märket Perl-Inox storlek 5.0. De olika märkena har olika storlekssystem på virknålarna, så prova noga så den virknål du tänker använda passar för det snöre du har. - ett måttband. - en stoppnål eller annan stadig nål. Du behöver kunna virka uppläggningsvarv, luftmaskor, stolpar, smygmaskor och fastmaskor. Om du inte kommer ihåg detta från syslöjden så titta noga på instruktionerna för nybörjare i rutan nedan.

På en lantgård finns det massor med uppgifter där en svets kan vara till stor nytta. De flesta av oss har dessutom bil och om man vill hålla sina kostnader låga så är det en mycket lönsam affär att själv svetsa de rostskador som förr eller senare drabbar de flesta bilar.

Efter en årslång serie med Claudias spännande recept från Alperna är det kanske dags att flytta lite närmare. Det är ju inte bara olika länder som utvecklar sina egna matkulturer. På varje gård utvecklas ofta nya intressanta rätter utifrån tycke, smak och de råvaror som finns att tillgå. Här kommer några enkla rätter som är populära på vår gård just nu. Jag återkommer med fler i senare nummer och hoppas att även andra läsare kan bidra med mat från sin ”kultur”.

Ska man odla sin egen mat kan man komma till den punkten att spaden inte räcker till. Då är frågan vilket hjälpmedel man ska skaffa sig; häst, jordfräs, traktor, oxe, hjulhacka, tvåhjulstraktor... ? Alla Återläsare är välkomna att berätta hur ni löst era behov av dragkraft på gården. Först ut är vår hästredskapsspecialist Lars-Göran som redogör lite för vad det innebär att ha en häst.

Det är ju inte så länge sedan, som det i många svenska hem saknades sådant som elektricitet, radio, telefon, rinnande vatten och sådant som man numera tror att det är omöjligt att klara sig utan. Jag försöker här att med utgångspunkt från min ungdomstid ge en inblick hur det kunde vara. Jag har tagit med beskrivningar av åkerbruksredskap samt annat, där jag tror det är ont om sådana, som har detaljkunskap om sådant och som kan beskriva det för eftervärlden. Tiden är 1929 – 1946.

Fåret är ett av våra allra tidigaste tamdjur. Det allra första djur som domesticerades (tämjdes) var hunden, några tusen år senare tämjdes fåret. Dagens tamfår härstammar alla från mufflonfår i Turkiets och Irans oländiga bergstrakter. I Skandinavien infördes de tillsammans med jordbruket för ungefär 6000 år sedan.

Kanske är jag ovanlig på det sättet att jag tycker om att gräva i jorden. Jag tycker det är intressant att studera hur jorden ser ut, se vad den innehåller och fundera på hur den har bildats. Med handarbete gör man mindre ingrepp och spår än med en grävmaskin och man är känsligare än maskinen när man formar ytan med handredskap. Man kan gräva ett dike genom en gräsmatta utan att det syns efteråt om man bara packar till jorden lagom och lägger tillbaka grästorvorna på sin gamla plats. Bara en dålig rygg hindrar mig att gräva mer än jag gör. Jag ska beskriva mina grävredskap och berätta lite om hur jag använder dem, men först lite om material och skötsel.

Spara några hönskycklingar i höst och se om du kan sälja äggen. Ett hundratal höns kan ge ett par tusenlappar i månaden utan att kräva mer än 20 minuters extra arbete om dagen. Det krävs inga särskilda investeringar och det är inte heller en större besättning än att hönsen kan ha ett naturligt och riktigt bra liv.

-