Arkiv: Artiklar

Omkring 1850 importerades de första slåttermaskinerna till Sverige. Fram till dess hade all slåtter av gräs skett med lie. Skära eller lie hade använts till spannmålen. När man slog gräs med lie arbetade man så att man hade det oslagna gräset på sin högra sida. Då hamnade det slagna gräset till vänster och hindrade inte nästa slåtterkarl. På stora gårdar var det många slåtterkarlar som arbetade på rad efter varandra och i byar med mindre gårdar gjorde man ofta arbetsbyten mellan gårdarna. Det tunga arbetet blev lättare när många arbetade tillsammans och varje slåtterkarl hade en räfserska som räfsade undan gräset. Det blev ofta lite tävling av arbetet, det gällde att visa sig duglig inför sin räfserska. Det berättas att ibland sattes den raskaste slåtterkarlen sist i raden! Detta höjde arbetstempot på alla framförvarande. Det gällde att hålla undan för bakomvarande annars var hälsenorna i farozonen. Att behöva stiga åt sidan för att man inte orkade hålla tempot var en stor skymf och då var det inte någon idé att visa sig på lördagskvällens dans bortåt vägen.

Hos Maja Malmgren i Vekhyttan finns nu två massugnar färdiga och ytterligare en är planerad att byggas ovanpå bakugnen, där den ska bli värmeugn i övervåningen av lerhuset. Vävstugans värmeugn byggdes hösten 2003. Vi använde den nu i november 2004 när det var vintrigt med snö och minusgrader och jag blev frälst på massugnen som uppvärmningssystem. Jag kommer säkert att bygga en när/om jag blir med hus igen!

Förr i tiden var odling av kokbönor allmänt förekommande i självförsörjande hem och det fanns många lokala sorter. På senare tid har bryt- och vaxbönor tagit över all plats i husbehovsodlarens bönland, men dagens influenser från vegetarisk och utländsk matlagning gör det intressant för den moderne självhushållaren att plocka fram den gamla kokbönan igen.

Att fläta med pil har blivit mycket populärt, men det är ingen nymodighet. I tiotusen år har människor använt pil till flätning av korgar, stängsel, mjärdar, husväggar och liknande. Fortfarande flätar vi med pil på samma sätt som under stenåldern. Dessutom sker all flätning för hand. Det finns inga maskiner som kan fläta och vi kan inte fläta bättre idag än vad de kunde då.

I förra numret behandlades olika raser, införskaffning av hushållsko, samt mjölkning.

Det går faktiskt att odla sin egen tobak i Sverige och den som röker eller snusar har mycket att vinna på att göra det. Inte bara ekonomiskt utan även den spännande upplevelsen att få följa processen från frö till färdig produkt.

Att göra en egen kolmila är både trivsamt och spännande. Den här beskrivningen är lämplig om man vill tillverka en eller ett par kubikmeter kol för husbehov. Kolet håller hög kvalitet och duger bra även till smide. Trots att milan är mindre än en tiondel så stor som de industriella milorna var för hundra år sedan så fungerar den på precis samma sätt.

-

Några enkla snickartips. De är säkert kända av många, men kanske inte av riktigt alla....

Ytterligare några brev från Återläsare som berättar vad de gör just nu för att försöka bryta sig ur ekorrhjulen och bli mer självförsörjande. Berätta din egen historia eller svara på andras brev på Åters hemsida www.alternativ.nu!

Att odla kräftor är lite riskabelt men ändå ganska enkelt, det som behövs är egentligen ett passande vatten och kräftor. Jag tycker att man ska odla flodkräftor. Det är den svenska arten, men den är betydligt svårare än den inplanterade signalkräftan.

Jag är intresserad av natur och hantverk. Det här är två intressen som går utmärkt att kombinera. Hantverket har blivit ett sätt att lära mig mer om naturen och de material man kan hitta ute. På så sätt tycker jag att man får ytterligare en dimension när man rör sig ute i skog och mark.

Allt våra husdjur äter blir inte kött, ägg och mjölk. Det mesta av fodret går åt för att hålla djuret levande, varmt och friskt. En kosthållning utan animaliska produkter utnyttjar således marken mer effektivt. Medan en ”blandkostare” kräver 2500 m2 åkermark och 700 m2 naturbetesmark (Åter 1/02), klarar sig veganen på bara 800 m2 åkermark. Samtidigt är djuren faktiskt nödvändiga för den biologiska mångfalden i Sverige.

Växtförädlingen av stråsäd har de senaste 50 åren varit ensidigt inriktad på avkastning. Följden har blivit att andra kvalitetsegenskaper minskat i modernt sortmaterial. Vi kan hitta tillbaka till kvalitetsegenskaperna om vi går tillbaka till äldre sortmaterial förädlat före 1960-talet eller till gamla lantsorter eller primitiva sorter som speltvete, emmervete och enkornsvete.

Egna russin i kakan eller ett hemmagjort vin kan förgylla tillvaron för självförsörjaren. Kanske kan man servera det till de ursprungliga kåldolmarna: vindolmar där konserverade vinblad används istället för kålblad. Det finns alltså flera användningsområden för vinplantan, varav ganska få har testats i Sverige.

Vi hade på sjuttiotalet en underbar vitfjällko som hette Lilja, en fantastisk ko som alltid hälsade när vi kom in i lagården, som glatt råmande och med svansen i vädret kom springande i full fart när vi lockade på henne på betet. Men hon var också mycket egensinnig. Hon hade hela sitt liv fungerat som diko och vägrade att låta sig mjölkas annat än av sin egen kalv. Dessa kalvar skötte hon om exemplariskt, och de blev alltid stora och betalade sig bra. Tillsammans med mina övriga kor gick Lilja om sommaren på ett bete en sex, sju kilometer hemifrån. Ibland blev hon sällskapssjuk och ville bli kelad med. Då bröt hon sig ut och tog vanligen med sig de andra fyra fjällkorna, ibland också en del av biffkorna, och gick raka vägen hem. Väl hemma ställde hon sig utanför lagården och råmade, tills vi kom ner och kliade henne på halsen och vid svansroten. Då var hon belåten och kunde följa oss tillbaka till betet, där hon sedan snällt höll sig i dagar, veckor eller kanske månader tills hon fick ett nytt anfall av sällskapssjuka och gick hem igen. Det var den finaste ko jag lärt känna, och det var fruktansvärt att till sist tvingas sälja henne. Hon finns för resten förevigad på innerpärmen i Svenska Lantraser.

I våra lador och skrymslen finns mycket som är väl värt att bevara. En mycket stor del av vår agrara kulturhistoria finns i dessa väl slitna, kanske utslitna, redskap. Hittar jag några gamla liar varav någon verkar oanvänd och någon är väldigt sliten, brukar den mest slitna vara bäst att slå med. Tydligen tyckte förre brukaren precis som jag. Tyvärr går många användbara redskap och maskiner till spillo i år. Skrotpriset är högt och man passar på att städa både inne och ute. Ska man rädda något måste man vara före skrotbilen, för vid lastningen ”knölas” det mesta till av gripkranen.

Tarja och Thomas Commondt i Skyttala by, Pargas, bygger just nu ett intressant hus åt sig som de kallar ÅngSlottet. Huset byggs av lättlera i stående bjälkramar och innehåller många spännande lösningar. Den kanske mest intressanta är ångkraftverket som försörjer huset med både värme och elektricitet. Här berättar Thomas lite mer om projektet som nu är halvfärdigt.

-

För småbrukaren förr var halmtak ett självklart val till taktäckning - så påbjöd traditionen. Halmen blev en restprodukt vid tröskningen. Halmen (råghalm) höggs med lie eller skära och säden slogs ut med slaga.

Den självklara utgångspunkten när det gäller fönster i gamla hus är att försöka rädda dem, med bågar och allt. Ofta ser de sämre ut än vad de är, och en renovering lönar sig oftast.

Har du hittat redskap men är osäker på om det är brukbart? Eller har du fått erbjudanden om gamla hästredskap och undrar vilka du behöver till din odling?

Nötter har ett långt större näringsvärde än frukt och bär i allmänhet. Hasselnötter har därför sedan urminnes tider varit ett värdefullt tillskott i kosten. För stenåldersmänniskan var de oumbärliga eftersom de är den mest energirika vegetabiliska föda skogen kan erbjuda. Insamlade nötter lagrades och gjorde det möjligt att klara vintern. De värdefulla nötterna kom så småningom att skyddas av våra medeltida landskapslagar och det blev inte längre tillåtet att plocka så mycket man ville i skogen. Få känner till att hassel än idag skyddas av lagen. Enligt brottsbalken är det inte tillåtet att plocka hasselnötter på annans mark!

Rotfrukter som fodersockerbetor, foderbetor, kålrötter och rovor var fram till mitten av 1900-talet mycket vanliga som foder till mjölkkor. De betraktades då främst som ett ”saftfoder” som var utbytbart mot vallensilage. Den tekniska utvecklingen i odling, skörd och hantering av spannmål gjorde att rotfrukterna blev dyrare efter andra världskriget och odlingen minskade. För en självhushållare utan tillgång till modern maskinpark kan dock rotfrukter fortfarande vara ett bra kraftfoderalternativ till spannmål. Ekomjölksproducenter har också visat stort intresse för rotfrukter på grund av kommande krav på 100% ekologiskt foder. Demonstrationsodlingar finns bland annat i Östergötland och lantbruksenheten där sammanställer för närvarande ett kompendium om odling och utfodring.

Foderbetor är en grönsak som en längre tid varit bortglömd i Sverige. Utomlands exempelvis i Frankrike odlas den alltjämt. Intresset har ökat de senare åren för foderbetor inom alternativodlingen. Foderbetor kompletterar på ett bra sätt stråsäd och ensilage som utfodring av husdjuren.

Arvet styrs av arvsanlag, gener, som via könsceller från de båda föräldrarna förs vidare till den nya individen – avkomman. Genom generna påverkas avkommans utveckling och egenskaper. Det finns ett mycket stort antal gener och dessa är olika från art till art och från individ till individ.

I nr 4/03 av Åter fanns en inspirerande artikel av arkitekten Jenny Andersson om Maja Malmgrens lerhus som är under byggnad i Vekhyttan, Fjugesta. Jag har varit med vid det bygget en del och kommer just hem från en lerputskurs hos Maja. Kursen leddes av Johannes Riesterer, erfaren yrkesman inom lerbygge och Ulf Henningsson som är sekreterare i Lerbyggeföreningen i Sverige och erfaren lerbyggare även han. Jag har intervjuat Johannes, Ulf och Maja och ska nu skriva lite mer ingående om leran som material och om putsning och lerklining av väggar.

För den som odlar sin egen svamp eller ofta är ute i skog och mark kan svamp spela en väsentligt roll i självhushållningen. Det gäller dock att veta hur man bevarar svampens smak och näringsämnen på bästa sätt. Torkning är ett bra och enkelt sätt, men det finns även andra spännande metoder.

-

Det är nu cirka 20 år sedan jag byggde mitt växthus längs sydgaveln på detta mitt hus som småningom kom att kallas Visionshuset på Brännö. Huset byggdes som missionshus i början på förra seklet och är på sätt och vis ett sådant fortfarande om än med förnyat budskap. Sålunda har jag genom åren berättat för tusentals besökande, och även förevisat diverse ”befrielseteknologiska” arrangemang, hur man kan leva lite mer solidariskt med världsbefolkningen och även lite mindre belastande för naturens alla medvarelser av växter, djur och mikrober.