Kategori: Spannmål och foder

Att bli självförsörjande på spannmål för brödsäd eller foder är mer ytkrävande än grönsaker och därmed mer arbetskrävande om man inte har maskiner till hjälp. Det är tyvärr därför inte många som vågar ge sig på det. Jag vill med denna artikel få fler att våga prova. Börja gärna med en liten testodling för att sedan skala upp om det känns som din grej att odla din egen säd.

Höskörden är en av årets höjdpunkter. När dagarna är som längst är det dags att fylla ladorna med blommigt, härligt doftande hö som ska hålla djuren mätta hela vintern. I många år har vi skördat en stor del av vårt hö genom att hänga det på linhässjor med ståltråd. I den här artikeln beskriver jag vår metod.

När man tänker sig spannmålsodling så är det oftast bilder av stora fält och stora maskiner som man ser framför sig. Men att odla lite spannmål till husbehov för att baka bröd kan man göra med väldigt enkla metoder, och det behövs inga stora arealer för att det ska räcka till ganska mycket bröd eller müsli. I den här artikeln beskriver jag det allra enklaste sättet att odla spannmål, med så enkla redskap som möjligt.

Att skära grenar på träd för att samla löv till djuren är det äldsta sättet att skaffa vinterfoder på och gjordes långt innan man började skörda hö. Det hade många namn i olika delar av landet, men kallas nu allmänt för att hamla. Nu menar vi alltså själva beskärningen och inte lövtäkten, eftersom det är mycket sällsynt idag att man tar tillvara lövet till foder. Träden blir av hamlingen karaktäristiska och kan bli mycket gamla. De blir något av levande fornminnen som visar på en uråldrig tradition, samtidigt som de hyser en spännande biologisk mångfald. Det är mycket att tänka på vid hamling, särskilt om det har gått en tid sedan senaste beskärningen. I denna artikel kan du läsa tips om hur du kan göra. 

Alla kan lära sig skära med lie. Det är inte styrka som är viktigt utan teknik och den tekniken går snabbt att få in om man iakttagar och anpassar. Om man sedan vill bli duktig på att skära är det bara att fortsätta, prova sig fram, träna och anpassa lien efter sig själv.

"I bl.a Tyskland och Schweiz slipar de överhuvud taget inte lien med slipsten utan hamrar, "dengeln", yttersta eggen vass med en speciell hammare och ett speciellt litet städ med en spets som fästs i en stubbe. Eggen hamras så att den lutar en liten liten aning uppåt och det blir superskärpa direkt efter hamringen."

Lien är numera ett starkt undervärderat redskap! Kanske beroende på att det anses svårt att lära sig slå. Visst är det något av en konst, men inte svårare än att vem som helst kan lära sig. Man behöver inte ens vara stark, allt handlar om teknik och om att hålla skarpt.

Lövtäkt är ett uråldrigt sätt att samla in vinterfoder på, sannolikt har man gjort det sedan bondestenålderns början för ungefär 6000 år sedan. Man samlade troligen in löv som vinterfoder tusentals år före det att man systematiskt började skörda hö. Följande lilla artikel kan ses som en introduktion till ämnet.

Växtförädlingen av stråsäd har de senaste 50 åren varit ensidigt inriktad på avkastning. Följden har blivit att andra kvalitetsegenskaper minskat i modernt sortmaterial. Vi kan hitta tillbaka till kvalitetsegenskaperna om vi går tillbaka till äldre sortmaterial förädlat före 1960-talet eller till gamla lantsorter eller primitiva sorter som speltvete, emmervete och enkornsvete.

Rotfrukter som fodersockerbetor, foderbetor, kålrötter och rovor var fram till mitten av 1900-talet mycket vanliga som foder till mjölkkor. De betraktades då främst som ett ”saftfoder” som var utbytbart mot vallensilage. Den tekniska utvecklingen i odling, skörd och hantering av spannmål gjorde att rotfrukterna blev dyrare efter andra världskriget och odlingen minskade. För en självhushållare utan tillgång till modern maskinpark kan dock rotfrukter fortfarande vara ett bra kraftfoderalternativ till spannmål. Ekomjölksproducenter har också visat stort intresse för rotfrukter på grund av kommande krav på 100% ekologiskt foder. Demonstrationsodlingar finns bland annat i Östergötland och lantbruksenheten där sammanställer för närvarande ett kompendium om odling och utfodring.

Foderbetor är en grönsak som en längre tid varit bortglömd i Sverige. Utomlands exempelvis i Frankrike odlas den alltjämt. Intresset har ökat de senare åren för foderbetor inom alternativodlingen. Foderbetor kompletterar på ett bra sätt stråsäd och ensilage som utfodring av husdjuren.

-

-

-

-