Ledare 3-04

-

Petter Bergström

–

Varför är det så vackert med hässjor?

Så mycket som tiden tillåter går jag omkring och tittar på gården. Jag njuter av alla vackra gamla redskap och verktyg. Finurliga och genomtänkta redskap som någon gjort med stor omsorg för länge sedan och som jag inte ens visste fanns, eller att jag behövde. Förrän nu. Det är som att hitta en massa utspridda pusselbitar som tillsammans börjar ge en vag bild av ett liv som känns både avlägset och välbekant samtidigt. Jag ser framför mig många människor, unga och gamla tillsammans, liv och rörelse. Det är egentligen inte alls länge sedan de flesta svenskar bodde på landsbygden. Många av dem tillhörde småbrukarfamiljer och levde med en hög grad av självhushållning.

Jag följer diken och noggrant lagda stengärdesgårdar och ser framför mig hur folk levt och arbetat, skrattat och kämpat medan de sakta och omsorgsfullt format landskapet. Jag är inte en sådan som romantiserar det förflutna och tycker att allt gammalt är bra. Nix, inte alls. Men vikten av att veta vår historia känns plötsligt fruktansvärt väsentlig. I min egen strävan att utveckla en självförsörjning har jag många gånger uppfunnit hjulet. Och dessutom ett mycket sämre sådant än de väl beprövade lösningar som utvecklats av många generationer självförsörjare före mig. Verktyg, byggnader, landskap och några gamla gubbar och gummor kan berätta om ett sätt att leva och försörja sig utan ”lånade pengar”, som t ex fossila bränslen och kärnkraft. Ett sätt som helt säkert hade många brister, men ändå var grunden i ett, med moderna mått mätt, stabilt samhälle.

Ibland undrar jag hur det kommer sig att så många ur min generations asfaltsbarn har så starka känslor för hässjor och sommarens kohagar. Och varför känns det så hemtrevligt med en flock höns på gårdsplan och varför vill alla plötligt gå slåtterkurser? Det är som om vi alla hämtat våra idébilder av det goda livet från samma gemensamma minnesbank.

Men som sagt, det är ju inte länge sedan. Egentligen var det bara ett par minuter sedan som alla, på bråkdelen av en sekund, kastade sig in i storstäder och började irra runt på kontor och i fabriker för att så snabbt som möjligt blåsa upp en gigantisk tickande teknomassa. Kanske i tron att större alltid är bättre. Ett par minuters parantes i historien. En intensiv och vimsig, men ändå intressant liten epok, som vi kan ta med oss mycket gott i från när vi nu söker oss hem igen, tillbaks till landsbygden och ett lite enklare och naturligare liv.

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!