Nötkreatur del 1

-

Håkan Hallander

Vi hade på sjuttiotalet en underbar vitfjällko som hette Lilja, en fantastisk ko som alltid hälsade när vi kom in i lagården, som glatt råmande och med svansen i vädret kom springande i full fart när vi lockade på henne på betet.
Men hon var också mycket egensinnig. Hon hade hela sitt liv fungerat som diko och vägrade att låta sig mjölkas annat än av sin egen kalv. Dessa kalvar skötte hon om exemplariskt, och de blev alltid stora och betalade sig bra.
Tillsammans med mina övriga kor gick Lilja om sommaren på ett bete en sex, sju kilometer hemifrån. Ibland blev hon sällskapssjuk och ville bli kelad med. Då bröt hon sig ut och tog vanligen med sig de andra fyra fjällkorna, ibland också en del av biffkorna, och gick raka vägen hem. Väl hemma ställde hon sig utanför lagården och råmade, tills vi kom ner och kliade henne på halsen och vid svansroten. Då var hon belåten och kunde följa oss tillbaka till betet, där hon sedan snällt höll sig i dagar, veckor eller kanske månader tills hon fick ett nytt anfall av sällskapssjuka och gick hem igen. Det var den finaste ko jag lärt känna, och det var fruktansvärt att till sist tvingas sälja henne. Hon finns för resten förevigad på innerpärmen i Svenska Lantraser.

Få tillgång till artikeln direkt genom att köpa den, eller hela tidningen i pappers-/nätversion.
Eller ett månadspass som ger tillgång till alla artiklar i 30 dagar
(Om du är inloggad och köpt borde ha tillgång men ändå ser detta, prova att ladda om sidan ett par gånger. Om det inte hjälper, hör av dig så fixar vi det ; ) )