Arkiv: Artiklar

-

Solen står för allt energiflöde på jorden. Alla energiresurser härstammar på ett eller annat sätt från denna stjärna som är en förutsättning för vår existens. I en allt mer utsatt tillvaro är vi tvungna att lära oss använda solens enorma energiflöde på ett annat sätt än vad vi gör idag. Jorden tar emot 15 000 – 20 000 gånger mer solenergi än den energimängd vi globalt använder. Detta gratis flödande energitillskott låter vi, bokstavligen, stråla oss förbi.

Förr under självhushållets tid gjorde man ständigt sin egen ”dricka” under året. Till råvaror var det mest naturligt att använda det som fanns till hands under respektive årstid. Drickan gjordes efter gamla recept som ibland kan ha gått i arv muntligen i generationer och naturligtvis också förändrats något genom åren. För att klara förvaringen (oftast i jordkällare där det var mörkt och svalt året om) behandlades drycken efter hur länge den behövde hålla sig fräsch. Många recept blev troligen därför anpassade så att ”drickan” inte blev klar förrän efter en tids lagring.

Visst är det viktigare att vara självförsörjande på grönsaker, frukt, kött eller säd än på potatismjöl som man kanske bara använder någon deciliter om året av. Men ändå, visst skulle det ge en liten extra guldkant att servera egen senap till skinksteken?

I varje sammanhang där flera människor ska samarbeta behövs en form för att fatta beslut. Den här artikeln ska handla om att fatta beslut med konsensus. Konsensus betyder samstämmighet och innebär att beslutet fattas i enighet, det vill säga att alla är överens. Det finns olika traditioner av konsensus. De beslutsformer som jag ska beskriva här bygger på att alla diskussioner förs i smågrupper och att beslut kan stoppas genom vetorätt.

Jag är ensam hemma, inne i stugans värme. Ute är det omväxlande solsken från klarblå himmel och snöfall från jämngrå dito. Vi har fått aprilväder i mars. Men, jag ska inte klaga, snön ger vatten i brunnen och näring åt trädgården. Så här års, när skidornas tjära slitits bort för länge sedan är det dags att se över friluftsutrustningen för sommarhalvårets små och stora äventyr i skog och mark. Det är med friluftsliv som med självförsörjning, är man inte förberedd mentalt och praktiskt med ordentliga prylar som man kan lita på så ökar sårbarheten. Det finns även andra likheter, men låt oss istället tala om det många tänker på när de hör eller talar om friluftsliv: det praktiska, fysiska mötet med en mer eller mindre opåverkad natur. Låt oss också se bortom diskussionen och gränsdragningen mellan natur och kultur.

Tänkte bara dra upp lite plantor åt er. Kål är ju lite känsligt. Den är omtyckt av många, både stora och små, näringsrik och god, som den är. Vi försöker få fram tidigt stora och fina huvuden. Jag tänker angripa problemet från en annan sida.

Du sitter vid köksbordet och drömmer om en skock lyckliga, fria hönor som rumsterar om i din komposthög. Du ser dem sprätta ivrigt, småprata med varandra och kivas lite om de bästa godbitarna. Tuppen övervakar arbetet, fjäskar för damerna och avbryter ideligen sina markstudier för att söka av omgivningarna, kockelikocklar till ibland så att alla hönorna höjer huvudena och vänder och vrider på sig för att se vad han upptäckt för eventuell fara. Sedan fortsätter de ivrigt sprättande att genomsöka komposten.

-

-

-

-

-

-

-

Moderna småbrukare är kreativa. De saknar respekt för jantelagen. Bryter ny mark och återerövrar gammal kunskap. Nästan glömda hantverk måste läras från böcker eftersom få utövare ännu lever. Deras skola heter försök, och försök igen. De är vår tids nybyggare.

Korv har på sistone fått stämpeln skräpmat, ett lättätet plastskinn fyllt med finmalda slaggprodukter efter den vidriga köttindustrin. Så är det också, jag äter hellre en skitkorv än en köpekorv. Men korv kan också vara något så underbart gott att nackhåret reser sig och det gör ont i käkarna när saliven rinner till. Tänk den fruktansvärt mustiga sältan hos en lätt rökt stekt korv gjord på finaste fläskkött, salt, ett glas mustigt rödvin och massor av vitlök. Köttet från glada, friska och fria grisar, uppfödda utan hormoner och antibiotika, dödade utan att märka något. Att göra korv är en tradition och kunskap inom tillvaratagningskonsten som inte får försvinna och lämpar sig alldeles utmärkt i ett självförsörjningshushåll.

Döden är ju en del av kretsloppet så förr eller senare kommer vi alla i kontakt med den. För min del hände det en mörk novembernatt. Då kom döden och tog min man Petter. Eftersom vi var gifta föll ansvaret på mig att ordna med begravning, mm.

Det är tidig morgon, dimman ligger stilla över sjön och det är alldeles tyst. Men så bryts tystnaden och tranornas rop fyller luften. För en kort stund består världen endast av en stilla sjö, morgondimma och tranors rop. Stunden är tidlös, det finns ingenting som säger att det är en julimorgon i det postindustriella IT-samhället, det hade precis lika gärna kunnat vara bronsålder. E4:an har ännu inte vaknat och rullat ut sin svaga bullermatta över sjön.

Lera är ett lättillgängligt material, som öppnar stora möjligheter för den innovative, och stimulerar all sorts kreativitet. Som alla andra hantverk, är även detta kringgärdat av en rad spelregler som inte kan kringgås, och jag skall här, på ett ganska ovetenskapligt sätt, försöka lotsa den nyfikne fram till ett lyckat resultat, med material som kan hittas i naturen, och som kan bearbetas med egna enkla hjälpmedel. Jag går heller inte in på estetik eller avancerad teknik, som väl kan anses tillhöra nästa steg för den som vill gå vidare.

”I omkring två miljoner år fungerade människan framgångsrikt, trots att hon var samma djurart som vi själva. Hon hade utvecklats från apa till människa som jägare och samlare med en effektiv livsstil som, om den hade fortsatt, kunde ha klarat henne förbi många miljonårsdagar. Som det nu är, är de flesta ekologer ense om att hennes chanser att överleva ens ett sekel till minskar med varje dags aktiviteter.

Vi som tycker att samhället och kulturen är på väg mot höjden av misär och snusk kämpar för att återfinna glömd klokhet och för bondesamhället självklar kunskap. Vi försöker minska vår sårbarhet och fula omgivning genom att öka vår självförsörjning. Ett viktigt led i detta, har för mej blivit att försöka lära mej göra vardagliga bruksföremål själv. Träet är ett ultimat material för väldigt många ändamål. Skogen och allmogens traditionella slöjdkunskaper ger oss obegränsade möjligheter att ersätta skräpkonsumtion med grejer som är vackra och bra, billiga och kul att tillverka, och som återgår till naturen på några minuter då vi lessnat.

-

Så förverkligade vi till slut det där besöket på Skogsnäs som vi pratat om så länge. Färden går genom Jämtlands och Ångermanlands djupa skogar. Mil efter mil, kalhygge, skog, kalhygge, skog. Så avbryts slutligen den monotona barrskogsvyn. Vid Indalsälvens strand ser vi runda hus och förstår att vi nått vårt mål.

Ta det som finns hemma! Mycket av det som brukar finnas i varje hus går faktiskt att använda som husmedel. Oftast behövs inte ett stort medicinskåp med alla möjliga och omöjliga mediciner vilka kanske någon gång kan komma att användas. Så det är helt onödigt att köpa in en massa tabletter, piller och salvor för eventuell användning; lika litet på ett vanligt apotek som på så kallade naturapotek eller hälsokostaffärer. ''Hus''medel finns som sagt ändå i huset. Man tar vad man har.

Att ”täcka med gräsklipp” har blivit lite av en fluga bland småskaliga odlare. Är det något för en självförsörjare? Eller är det bara för villaträdgården med en stor gräsmatta och ett litet jordgubbsland?

I en tidning som Åter är det väl inte mer än rätt att presentera hur självförsörjning kan gå till inom utbildningens område. Det är faktiskt både möjligt, tillåtet och dessutom mer naturligt än det sociala experiment som man de senaste 150 åren sysslat med i form av skola. Hemundervisning är den undervisningsform som i dagsläget omnämns som den snabbast växande trenden inom undervisning i världen och som inte bara är väldigt trevlig för föräldrar och barn utan också en undervisningsform som ger bra resultat.

Kampetorp är namnet på en nystartad ekoby i norra Bohuslän. Under fyra dagar har det varit ekobymöte i Kampetorp med studiebesök, workshops, halm- och lerhusbygge, diskussioner, musik, dans, presentationer, matlagning och föredrag. Fyra dagar av kärlek, ekologi och veganmat. Fyra dagar av förändring, hållbarhet och alternativ. En plats fylld av välkomnande, harmoni och arbete. Människor som söker efter ett inre tillstånd och en fysisk fristad. En plats, en tidpunkt, ett skeende som förändrar rådande strukturer med direkt aktion och ömhet. Ett ekobymöte som aldrig kommer att glömmas bort av oss som var där.

Om vädrets makter vill oss väl så kan vi i år få många korgar fulla med äpplen. Men vad ska vi göra med denna rikedom? Lagringsmöjligheterna är tyvärr begränsade för de flesta av utrymmesskäl. Dessutom kräver den lagrade frukten ett eget förvaringsutrymme. Tillsammans med t.ex. potatis mister de snart en del av sin arom. Mössen tycker mycket om äppelkärnor, det är något man måste tänka på när man ska spara äpplen under en längre tid.

Under en workshop i Ubbhults ekoby träffade jag arkitekten och sakletaren Stefan Wallner. Han har ritat och byggt sitt eget ler- och halmbalshus där. Texten som följer är vad Stefan berättade.