Ledare 2-01

-

Petter Bergström

–

Förstamajtal

Galnakosjukan, radioaktivt avfall, Lundin oil, mul- och klövsjukan, genmodifierade grödor, oljeutsläpp, nya svältkatastrofer och långväga djurtransporter är de senaste i raden av sjukliga företeelser vi upprörs över i det dagliga. Men vi har själva köpt dem. I våra mataffärer, på bensinstationer, via elnätet…

…det värker i mig att få börja odla. Det är fortfarande för blött i marken, men solen skiner och värmer, vilken dag som helst nu sticker jag nävarna i myllan, kramar lite i handen och luktar…

Sedan har vi mage att uppröras framför TV:n på kvällen, tänka att ”de jävlarna” och kanske ge oss ut och demonstrera nästa dag. Helt omedvetna om att anledningen till att kaffearbetarena dör innan de fyllt 30 finns i vår kaffekopp. Att anledningen till att radioaktivt avfall ska ligga och läcka i våra berg i miljoner år framöver, nu lyser upp våra hem.

…kanske kan jag börja lite med frilandssådden redan om ett par dar om värmen håller i sig. Först den förgrodda potatisen, nej först morötter och palsternacka, sedan lök, kålrot, rödbetor, mangold, buskbönor…

Det är en ny tid som kräver ett nytt tänkande och framför allt ett nytt handlande. Vi kan inte vänta oss någonting uppifrån; de hör inte vad vi säger, bara vad vi köper. Det är dags att släppa den gamla vänsterns vi-mot-domattityd; det finns inga klasser längre, den sketnaste arbetare har placerat sina pensionspengar i olika aktiesparfonder, hoppandes på ökad tillväxt och profit till varje pris. Det finns inte goda och onda, snälla och dumma. Det finns bara vi, vi som med vår omedvetenhet och lathet orsakar stort lidande. Vi som, var och en för sig, ska ändra våra liv. Vi som tillsammans ska bygga något nytt, öka vår självförsörjning, sluta leva på andras bekostnad.

…jag ska snart känna doften, jag ska lägga ansiktet mot den solvarma ytan, borra ner händerna i den mörka myllan, Den är sval, fuktig. Jag tycker mig känna hur näringen vibrerar då den med samlad kraft och förväntan lent och älskligt biter sig fast i huden. Verkar vara mycket mask i år…

Visst är det mycket begärt att Svensson ska resa sig ur sin fåtölj, gå ut och stänga av strömmen, stanna hemma från jobbet och aldrig mer gå till affären. Rom rivs inte över en natt; att ändra riktning i sitt liv är det svåraste en människa kan göra. Särskilt när man går i en klunga på åtta miljoner…

…bra att jag sådde mer tomatplantor, så vi kan torka mycket, dags att skola om dem nu förresten. Och mer pumpor eftersom de blev så goda syrade. Ska nog ta det lite lugnare med gurka och jordärtskockor. Annars ska jag nog så lite mer av det mesta, nog har maten räckt bra, men mycket kan ju slå fel, det är bättre att vara på den säkra sidan…

Men nu kommer vi till det roliga; för varje litet steg en människa tar mot ett mer naturligt liv, bygger hon ett stycke alternativ infrastruktur och banar ny väg för sina medmänniskor. Skaffar du höns är chansen stor att grannen också gör det eller börjar köpa sina ägg från dig istället för från äggfabriker. Ditt initiativ och dina nyvunna erfarenheter kommer att hjälpa andra att ta ett första steg i samma riktning. För det finns en vilja, tvivla aldrig på det. Sakta växer sig nu en alternativ infrastruktur starkare på den svenska landsbygden. Det finns folk över hela landet som arbetar, själva och i grupp, för att öka sin självförsörjning på mat, boende, energi, mm. Ivriga att hjälpa fler återvändare på plats. Nya vägar bryts, gamla kunskaper återerövras och fler och fler stenar lyfts från världens rygg.

…allt hänger ihop på något sätt. Borde se över fårens hage lite…

/Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!