Ledare 4-23

-

Petter Bergström

–

Gudhem, 1 november 2023

Arbetsglädje

Drar ris utan hörlurar och ljuden påminner mig om att allt jag vill ha redan är här. Svischande när torra grenar dras över grusvägen, ett sugande swosch när de fattar eld. Knäppar och smällar i den brinnande rishögen. Långa streck med tranor på väg söderut ropar genom klar oktoberluft, och i en buske tränar en ungtupp i målbrottet på att gala. Annars är det rätt tyst. Och perfekt. Vi pausar, pratar, tittar och tänker. Lagar lunchen ute och tar en tupplur under filtar i ett par solstolar. Ris, grenar och fällda småträd ligger huller om buller över hela gården efter höstens röjningar och beskärningar, som hade en tromb passerat. Fast jag vet hur fint och skönt det kommer att bli när det är klart, är det perfekt just nu. Och jag kan gärna fortsätta tills mörkret faller.

Så harmoniskt är det inte alltid. Vissa dagar jäktar jag utan närvaro genom timmar som försvinner likt flyktiga tankar, med en trött önskan att ”komma hem från jobbet”, bli ledig. Försöker trolla med dygnets minutrar i jakten på vardagsbalans och drömuppfyllelse.

Tidsreglerad uppdelning av livet i arbete och fritid är det klassiska upplägget i samhället och ett verktyg vi periodvis tagit till här hemma för att strukturera upp en rörig vardag. Det passar oss rätt dåligt och schemat luckras snart upp. Uppdelningen buntar ihop nyttigt med tråkigt, onyttigt med roligt. Den lägger ett effektivitetskrav och en ton av tvång över det som arbetsklassas, legitimerar torftiga timmar och sänker ambitionerna att uppskatta sysslor som jag ju faktiskt valt själv. Jag vill ju njuta av och brinna för det jag gör, inte bita ihop till kl 17!

Den som skalar upp sitt hobbymässiga självhushållande till försörjningsnivå kan tappa lite av den forna glöden om det tidigare lustfyllda fritidsnöjet plötsligt klassas som ytterligare ett arbete. Samtidigt är det inte heller ren förströelse. Hur vi arbetar och försörjer oss förändras, och så behöver kanske även synen på det göra. Visst behövs struktur i tillvaron och att man viger tid åt olika sysslor, men varför inte sträva efter att allt ska vara både meningsfullt och roligt? Vi är alla våra egna chefer mer än vi tror och även om man inte alltid kan styra när på dygnet olika saker ska ske, kan vi styra mycket över hur de utförs och upplevs.

När jag den här hösten som vanligt pysslat med skörd, tidning och gårdsskötsel har jag tänkt på viljan att bli ”klar och ledig” som en varningsklocka – uppskattar jag inte mina dagar? Jag har då inte försökt beta av göromålen fort som ett nödvändigt ont för att snabbt bli ledig, utan istället låtit dem tasin tid. Tid för den där känslan som gjorde att jag började med allt, tid att vara kreativ, uppskatta och glöda.

Det blev eftermiddag och vår son med flickvän kom och hjälpte till med riset och med att snickra på nya hönshagen. Vi svettades, skojade och slet tillsmörkret föll och det blev även middag och ett glas vin ute vid elden. Kan jag ha mina arbetsdagar på det sättet så behöver jag ingen fritid!

Petter

Tidningsversionen
Klicka här för att läsa!