Skribent: Janne & Martina Törnqvist

Nålbindning är en väldigt gammal teknik och de flesta historiska exempel på nålbindning som överlevt till våra dagar är vantar. Inte så konstigt, när man tänker efter. För vem har inte tappat en vante någon gång?

I denna andra del om den historiska tekniken nålbindning fokuserar vi på raka stycken och hur man använder sin egen tumme som mall. Men även hur man vänder, byter färg, gör mönstereffekter samt nålbinder och skarvar med tråd av annat material än ull.

Nålbindning är en mycket gammal teknik som fått något av en renässans under 1900-talets andra hälft/början av 2000-talet. Att nålbinda tar längre tid än att sticka och virka men är istället väldigt snällt både mot kroppen och mot huvudet. Man nålbinder med en ändlig tråd, syr maska i maska som inte repas upp på samma vis som stickat och virkat. Oftast ser man nålbindning i ullgarn men man kan använda alla möjliga material och det finns många olika stygn. Här startar vi med ett stygn som ofta kallas Oslostygnet, det har fått sitt namn efter en vante som tappats vid grundandet av Oslo kring år 1000. Det är ett bra nybörjarstygn som inte innehåller så många moment men ändå ger en stabil bindning.

Det lackar mot jul, som allt mer blivit en konsumtionens högtid. Det finns dock oändliga möjligheter att visa sin kärlek till nära och kära utan att köpa nyproducerade prylar. Här visar vi några fina saker man kan göra själv av gammalt skrot och saker ur naturen.

I denna tredje del i vår serie Projekt: Vävstol tar vi upp ett antal mindre nyttoföremål man kan slöjda av en utrangerad vävstol. Efter att tidigare ha byggt två täljhästar och två bärbara huggkubbar finns det fortfarande många bitar kvar av vävstolen.

I förra numret av Åter beskrev vi hur man bygger en bärbar huggkubbe av en varpbom från en gammal vävstol. Vi fortsätter med träslöjdstemat: här kommer en beskrivning av hur man enkelt utvecklar sitt täljande genom att bygga sig en täljhäst.

Våren 2019 inledde vi ett åter- bruksprojekt i samarbete med Länshemslöjdskonsulenterna i Uppsala län. Janne tog rätt på en vacker, gammal och obrukbar vävstol som egentligen skulle kastats på tippen. Under namnet ”Projekt: Vävstol” försökte vi ta reda på hur mycket av den som faktiskt gick att ta till vara på och ge nytt liv.

Vi fortsätter vår introduktion till luffarslöjd med spiraler och hur man lättast tillverkar dem. Spiralformen gör den stumma metalltråden fjädrande, vilket ger den en mängd nya användningsområden. Här visar vi hur man enkelt gör en vädringshake, en honungssnurra och en mjölsikt. Det mesta går att få till utan några särskilda verktyg, men nu när vi kommit så här pass långt i artikelserien vill vi gärna dela med oss av våra bästa knep.

I förra numret påbörjade vi en introduktion till luffarslöjd. Här fortsätter vi med att visa två enkla sätt att göra skålformer på.

I Sverige är trådslöjd mest känd som luffarslöjd. Exempel på trådarbete är fiskkrokar, nålar, korgar, nät, fällor och burar, men också rent guld- och silversmide. Här nedan kommer en introduktion till ämnet och framöver kommer vi berätta mer om saker man kan göra.

Jag tänkte berätta lite om grunderna i slipning och bryning av eggverktyg. Jag slipar mycket verktyg till både privatpersoner och företag. Köksknivar, täljknivar, yxor, sekatörer, saxar med mera, det mesta som har en skärande egg helt enkelt.