Kategori: Odling

Några tomatplantor för sommarens sallader är bland det första man skaffar när man fått en egen täppa. Vill man vara helt självförsörjande på krossade tomater, puré, ketchup, soltorkade tomater mm så går det åt mängder. Visst kräver tomater lite extra pyssel per skördat kilo, men är man bara rationell och uppmärksam på hur plantorna mår och vad de behöver får man snart god lön för mödan.

Som barn har du kanske varit lycklig nog att få äta solmogna bär direkt från buskar och plantor, varje barns och vuxens rättighet, väl värd en liten ansträngning av oss vuxna att åstadkomma.

Efter 30 års odlande i sandbäddar kan jag verkligen rekommendera detta odlingssätt. Det har givetvis krävts många års experimenterande för att komma fram till ett odlingssätt som både är miljövänligt, lätt att tillämpa och som ger bra resultat. Men nu törs jag påstå att denna odlingsmetod är den bästa för alla som inte vill använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel och som mera känner för att efterlikna naturens sätt att fungera än att använda sig av alla tekniska och kemiska hjälpmedel som används i det konventionella odlandet.

När det gäller utbudet av redskap är vi självhushållare ganska ofta hänvisade till tomrummet mellan industri och hobby. Vill man försörja sin familj helt med t ex grönsaker och potatis kan man känna att man odlar för mycket för att orka sköta det med bara hacka och spade, men för lite för att skaffa häst eller traktor. Från ”självhushållets tid” finns dock en del intressanta handdrivna redskap som passar perfekt för odlingskategorin mitt emellan villaägare och lantbrukare. Min förhoppning är att vi kan genom tidningen kan återfinna och återuppliva en del av dem.

Förr i tiden var odling av kokbönor allmänt förekommande i självförsörjande hem och det fanns många lokala sorter. På senare tid har bryt- och vaxbönor tagit över all plats i husbehovsodlarens bönland, men dagens influenser från vegetarisk och utländsk matlagning gör det intressant för den moderne självhushållaren att plocka fram den gamla kokbönan igen.

Att fläta med pil har blivit mycket populärt, men det är ingen nymodighet. I tiotusen år har människor använt pil till flätning av korgar, stängsel, mjärdar, husväggar och liknande. Fortfarande flätar vi med pil på samma sätt som under stenåldern. Dessutom sker all flätning för hand. Det finns inga maskiner som kan fläta och vi kan inte fläta bättre idag än vad de kunde då.

Det går faktiskt att odla sin egen tobak i Sverige och den som röker eller snusar har mycket att vinna på att göra det. Inte bara ekonomiskt utan även den spännande upplevelsen att få följa processen från frö till färdig produkt.

Allt våra husdjur äter blir inte kött, ägg och mjölk. Det mesta av fodret går åt för att hålla djuret levande, varmt och friskt. En kosthållning utan animaliska produkter utnyttjar således marken mer effektivt. Medan en ”blandkostare” kräver 2500 m2 åkermark och 700 m2 naturbetesmark (Åter 1/02), klarar sig veganen på bara 800 m2 åkermark. Samtidigt är djuren faktiskt nödvändiga för den biologiska mångfalden i Sverige.

Växtförädlingen av stråsäd har de senaste 50 åren varit ensidigt inriktad på avkastning. Följden har blivit att andra kvalitetsegenskaper minskat i modernt sortmaterial. Vi kan hitta tillbaka till kvalitetsegenskaperna om vi går tillbaka till äldre sortmaterial förädlat före 1960-talet eller till gamla lantsorter eller primitiva sorter som speltvete, emmervete och enkornsvete.

Egna russin i kakan eller ett hemmagjort vin kan förgylla tillvaron för självförsörjaren. Kanske kan man servera det till de ursprungliga kåldolmarna: vindolmar där konserverade vinblad används istället för kålblad. Det finns alltså flera användningsområden för vinplantan, varav ganska få har testats i Sverige.

Nötter har ett långt större näringsvärde än frukt och bär i allmänhet. Hasselnötter har därför sedan urminnes tider varit ett värdefullt tillskott i kosten. För stenåldersmänniskan var de oumbärliga eftersom de är den mest energirika vegetabiliska föda skogen kan erbjuda. Insamlade nötter lagrades och gjorde det möjligt att klara vintern. De värdefulla nötterna kom så småningom att skyddas av våra medeltida landskapslagar och det blev inte längre tillåtet att plocka så mycket man ville i skogen. Få känner till att hassel än idag skyddas av lagen. Enligt brottsbalken är det inte tillåtet att plocka hasselnötter på annans mark!

Rotfrukter som fodersockerbetor, foderbetor, kålrötter och rovor var fram till mitten av 1900-talet mycket vanliga som foder till mjölkkor. De betraktades då främst som ett ”saftfoder” som var utbytbart mot vallensilage. Den tekniska utvecklingen i odling, skörd och hantering av spannmål gjorde att rotfrukterna blev dyrare efter andra världskriget och odlingen minskade. För en självhushållare utan tillgång till modern maskinpark kan dock rotfrukter fortfarande vara ett bra kraftfoderalternativ till spannmål. Ekomjölksproducenter har också visat stort intresse för rotfrukter på grund av kommande krav på 100% ekologiskt foder. Demonstrationsodlingar finns bland annat i Östergötland och lantbruksenheten där sammanställer för närvarande ett kompendium om odling och utfodring.

Foderbetor är en grönsak som en längre tid varit bortglömd i Sverige. Utomlands exempelvis i Frankrike odlas den alltjämt. Intresset har ökat de senare åren för foderbetor inom alternativodlingen. Foderbetor kompletterar på ett bra sätt stråsäd och ensilage som utfodring av husdjuren.

Det började för mig 1972 i Värmland, mitt i den gröna vågen då, för 30 år sedan. Några fröpåsar från Konsum och en snäll granne med traktor. Harven drog vi för hand. Sen var det bara att så. Av de små morotsfröerna såg vi inte röken. Dom försvann i en matta av ogräs. Sallaterna trängdes i tuvor lite här och där i raderna. Svartrötterna blev gallrade och fina. Och bondbönorna blev enorma. Jag visste inte mycket om odling då, men blev helt tagen av vad de här små kornen kunde ge. Vilken variation och vilken mängd. Vilket utbyte från ett sånt litet ett, som ett frö.

-

Att odla sina egna grönsaker och rotsaker är ett mycket tillfredsställande sätt att skaffa sig mat på. De flesta som har tillgång till en bit jord kan odla en stor del av årsbehovet av rotfrukter och grönsaker samt frukt och bär. Om man bor i lägenhet kan man odla i fönsterlådor och om man har balkong kan odlingarna bli riktigt omfattande. Anstränger man sig dessutom genom att skaffa lämpliga odlingskärl kan avkastningen bli ganska stor.

Lägenhetsträdgårdar är trädgårdar för dem som bor i lägenhet (precis som villaträdgård och radhusträdgård är trädgårdar för dem som bor i villa respektive radhus). De kan förekomma både i direkt anslutning till bostäder i bottenplan och friliggande för dem som bor i övervåningar. De kan ligga på kvartersmark, dvs på den mark som tillhör flerfamiljshuset eller på parkmark/allmän plats-mark i närheten av huset eller bostadsområdet.

Det har inte varit så vanligt att odla grönsaker och andra ätliga växter inomhus. Intresset ökar dock, böcker ges ut i ämnet och fröpåsar börjar märkas med ”Lämplig för inomhusodling” Det är ju inte alla förunnat att ha tillgång till en jordbit. Du kan börja din odlarbana inomhus. Din åker är dina fönsterkarmar, bord och hyllor. Förvandla din lägenhet till ett prunkande växthus.

Odling av potatis är den del av den privata matproduktionen som jag tror sitter djupast i ryggraden hos oss svenskar. Och många är vi som odlar det egna behovet eller åtminstone sommarbehovet.

Svampar förs till en egen grupp vid sidan av djur och växter bland annat för att de saknar fotosyntes och egentliga rörelseorgan. Svampar är en mycket variabel grupp i naturen, både i storlek och användningsområden. De minsta svamparna är encelliga och osynliga för blotta ögat, de största kan bli närmare halvmeterhöga och väga flera kilo.

En god skörd med väl utvecklad gröda ställer krav på sin växtplats. Det ska vara lagom temperatur, sol, lucker jord med rätt pH, tillgång på vatten och växtnäring mm. Odling av mark gör att jorden exponeras för syre och nedbrytningen av mullämnen och mineraler ökar. Då jorden inte är täckt av växter avgår det värdefulla växtnäringsämnet kväve lättare till luften. Växtnäring bortförs också med skörden. Om inte växtnäring tillförs leder det på sikt till att tillgången minskar och därmed skörden.

Min drömträdgård är många fruktträd som står i en äng. Några av träden är tillräckligt stora och gamla så att jag kan knyta min hängmatta mellan dem. På våren blommar min fruktäng, jag ligger i hängmattan och lyssnar på binas surr och läser en bok med recept om allt gott jag kan göra med all frukten. På sommaren går jag runt och tittar på det som mognar. På hösten är jag flitig, inspirerad av alla fantastiska recept jag läst. På vintern äter jag av allt som jag gjort av min frukt. Detta är min drömträdgård. Jag har den inte än, men jag arbetar med att skapa den. Du kan också skapa en sådan fruktträdgård. Därför tänker jag berätta för dig hur du gör dig ett eget äppleträd, hur du vårdar det och hur du kan ta hand om skörden. Det jag beskriver är inte hur man etablerar ett modernt professionellt fruktplantage utan hur man skapar och vårdar en klassisk fruktlund med stora vackra träd som ger bra med frukt. En fruktträdgård att vistas i, med äpplen för husbehov.

Den här artikeln riktar sig i första hand till dig som aldrig odlat förr eller som bara prövat på att odla lite grann. För en djupare förståelse av odlandets konst hänvisas till din genom egen odling vunna erfarenhet och litteratur.

Förbundet Organisk Biologisk Odling (FOBO) bildades för tjugofem år sedan inspirerade av den tyska organisation som idag lever kvar som Bioland, en av de största ekologiska odlarorganisationerna där. Intresset var väldigt stort för en demokratisk odlarförening utan sådana hokuspokus som vissa upplevde att biodynamikernas kompostpreparat m m utgjorde.

-

-

-

-

-

-