Kategori: Bygga & Bo

I några avsnitt av Åter 2017–2018 berättade jag om mitt bygge av ett 80 kvadratmeter stort orangeri mot min ladugårdsvägg. Budgeten var ynkliga 100 dollar och när projektet avslutades fanns det väl fortfarande en liten slant kvar i börsen. Nästan allt material var återbruk, överblivet och sådant som många kallar skräp. Nu tänker jag ge mig i kast med en gammal redskapsbod på endast 8 kvadratmeter.

Ett gammalt ruckel som på 1890-talet var byggt av återanvänt byggnadsmaterial renoverades drygt 100 år senare, så långt möjligt med återanvänt byggnadsmaterial och lösningar för ett resurssnålt boende. Resultatet blev en mycket låg boendekostnad, en hög grad av återanvändning och återvinning av byggnadsmaterial, en liten användning av vatten med liten tillförsel av näringsämnen till grundvattnet och en bostad som är ”större på insidan än på utsidan”. Trots att renoveringen är anpassad till husets förutsättningar och våra behov, så kan våra överväganden och konkreta lösningar vara intressanta för fler som ska renovera och bo i äldre hus.

En komplementbyggnad är som namnet antyder ett komplement till övrigt byggnadsbestånd på fastigheten. I det här fallet behövde jag ett utökat virkeslager samt plats för en eventuell fyrhjuling med tillhörande timmervagn.

I självhushållarkretsar är bristen på vatten minst lika hotande som i en klassisk hyreskåk i stan. Där lägenhetsinnehavaren saknar vatten för att kunna dricka, diska, spola och laga mat är självhushållarens utmaningar snarare att få fram tillräckligt mycket vatten så att det räcker till både djur och hushåll. I synnerhet under torra somrar som den i år.

Gamla byggnadsläror och historiska planschverk är ovärderliga informationskällor för alla som jobbar med äldre hus, eller som funderar på att bygga nytt i traditionell stil. När jag för femton år sedan började riva ett timmerhus påbörjades samtidigt en intensiv jakt på gamla böcker och ritningar över hela landet. Snart ska materialet sammanställas i en bok.

Ett ”gröna vågen”-tänk har börjat sprida sig hos den ryska befolkningen. De senaste femton åren har 370–400 ekobyar byggts med 15–200 hushåll i vardera. Människor förvärvar mark och bygger upp sina egna gårdar för att skapa sig en plats där de kan leva kreativt, andas frisk luft, odla och äta rena och näringsrika produkter. Precis som här i Sverige handlar det för många även om att hitta en inre och yttre tillfredsställelse med livet, men det finns skillnader ...

En vädur är en pump som drivs endast av rörelseenergin i ett rinnande vatten. Flödet är inte jättestort men eftersom den går gratis dygnet runt kan den ändå ge tillräckligt med vatten för djur och odlingar, t.ex. genom att fylla en högt belägen tank varifrån vattnet tas via självtryck vid behov. Att bygga en enkel vädurspump av vanliga rördelar är varken särskilt svårt eller dyrt.

Ett år har nu gått sedan jag började mitt bygge av ett 80 kvm stort orangeri mot ladugårdsväggen. Visionen har varit att bygga det helt gratis och av återvunnet material och bygget är nu, om inte klart, så i alla fall redo för produktion av lite frukt och grönt.

På en gård får ett strömavbrott stora konsekvenser även om utsattheten inte alls är lika stor som för en hyresgäst i stan. Ändå finns det en rad tänkbara scenarier som även självhushållaren bör tänka på. Inte minst hur vi förser djuren med vatten när elnätet ligger nere och hur vi tar hand om maten när frysen, kylen och spisen inte fungerar. I fem avsnitt – värme, vatten, mat, sanitet och kommunikation – ska jag ge tips på hur man kan bli mer förberedd långt innan det osannolika inträffar. Först ut är texten om värme.

Det har nu gått ungefär 10 år sedan vår familj flyttade in i vårt självbyggda halmbalshus, beläget i ekobyn Utsikten på östra Orust i Bohuslän. Man kan betrakta dessa år som en prövoperiod, under vilken vi har kunnat utvärdera projektet – vad som varit bra, vad som aldrig borde ha gjorts, samt hur projektet skapat reaktioner i olika sammanhang.

De flesta som bor på landsbygden har ett förhållande till hur man hanterar den ved som behövs för att värma sitt hus. Det är ofta olika från person till person beroende på omständigheterna. Jag ska här beskriva ett sätt som jag funnit ge torr fin ved som är lätt att elda i min eldstad.

I maj förra året började jag bygga ett 80 kvm stort orangeri mot ladugården. Jag bygger det med återanvänt material jag hittar runt omkring, och helst vill jag inte att bygget ska kosta något alls. Väggar och det mesta av taket är nu på plats. Jag stötte på lite motgångar med det sistnämnda och väntar nu på att en lösning ska visa sig. I detta avsnitt visar jag istället lite av den inomhus­ miljö jag bygger inne i orangeriet.

Vi – Lisa och Niklas – hade ingen gemensam dröm om livet på landet men en gnagande känsla av att livet med heltidsjobb och långt till ”riktiga” skogar i Stockholm inte var för oss. Efter ett antal besök i vackra Hälsingland och Norrbo där Lisas föräldrar bor, och insikten om hur billigt det är med mark här uppe, började drömmen om att bygga ekologiskt ta form i huvuden och snart på ritblock.

Timrade ängslador som står i förfall finns fortfarande runt om i landskapet. I projekt på olika håll i landet har man försökt rädda övergivna, oanvända lador där ägarna har stått för material som nytt ersättningstimmer till stommarna samt takmaterial som rote och takplåt och projekten har stått för arbetsinsatsen. Här beskrivs hur två ängslador i min hemby i Södra Lappland flyttades och nu tjänstgör som vedbodar. De var de två sista av den typen av lador på byskogen och utan den här insatsen hade de nu varit ett med marken de stod på.

Uthyrningssommaren -17 är nu förbi på Hestra Yttre som ligger 4 km utanför den lilla byn Mårdaklev med sina 360 invånare. Inte en dag har passerat utan att jag ha tänkt på det massiva byggprojekt som jag gav mig in i en vacker söndagskväll i maj. Ett gigantiskt orangeri, nästan 80 kvadrat, som dessutom ska slingra sig runt hörnet på stallet i två väderstreck. Jag ska göra det ensam, och det ska inte kosta någonting.

Vi håller sedan ett par år på att reparera fönster både i ladan och på huset, och har stött på ett otal spröjs som helt håller på att ruttna bort. I ren självbevarelsedrift har vi valt att inte hålla på att karva och passa in alla spröjslister för hand, utan istället använda geringssåg till alla precisionsmoment, inklusive tappning och sänkning av spröjsen i den gamla ramen. Det är sannolikt en hel del Åter-läsare som liksom vi har hus och ekonomibyggander som behöver en del omsorg när det gäller just fönster. Då många har geringssåg och nog gärna lägger tid på annat än att sitta och karva med morakniv, tänkte vi visa hur man gör reparerar eller tillverkar krysspröjs på ett enkelt sätt.

Ingegerd och Anders Danielsson i Avasjö, Åsele kommun, hade ett fallfärdigt båthus nere vid båthussamfälligheten vid Avasjön som har gett byn sitt namn. De rev detta båthus och ville bygga ett nytt på den plats där det gamla stått. Jag ombads att hålla en tvådagars kurs sommaren 2015 för de fastboende i byn samt ett antal fritidsboende. Byn lever upp under sommaren från att ha två fastboende vintertid till att ha ett betydligt större invånarantal sommartid. Ända upp till sjuttio personer har deltagit på sommarfesterna i bystugan. Det tyder på stort engagemang för byn bland de som har anknytning till den men bor på annat håll.

Ibland läser vi att ett slott eller en större gård renoverar ett orangeri för typ 8 miljoner. För oss flesta är ett orangeri något väldigt exklusivt, en lyx som endast de besuttna och välbärgade kan unna sig. I denna lilla artikelserie får vi följa Anders Krasse när han ska bevisa motsatsen. Det kommer att handla om en cirka 80 kvadratmeter stor glasad byggnad med halva ytan i söderläge och andra halvan i västerläge. Det blir isolerglas, golvvärme, kullersten och tropiska växter i fet, frodig och frostfri matjord. Ett spektakulärt bygge med två femuddiga hörnor och en relaxsoffa av tolvhundra kilo granit. Och som vanligt när det gäller Anders så ska det inte kosta någonting.

Det jag lärt mig av mina försök att minska elräkningen är att det inte bara är en väg som leder mot målet utan flera. Det är vägarna mot solcellerna, den vattenmantlade braskaminen, ackumulatortanken och avstickare mot tidur och elpatroner och el-byråkraternas snåriga stigar mot förlustersättning, el-certifikat och ursprungsgaranti.

Vi får här följa byggnation av ett gästhus med våtutrymme samt bastu. När man bygger ut en liten sommarstuga som här var fallet så prioriterar man kanske inte extra sovrum för gäster och rejäla våtutrymmen. På en vecka kan man resa en stolpstomme av den här storleken med hjälp av någon byggkunnig. Sedan kan husägarna i egen takt spika ytterpanel, lägga taktäckningen av tegel eller plåt samt inreda huset.

En mycket intressant restaurering av en jordkällare gjordes på Ambjörntorp i Gudhem. Vi hade letat efter ett lämpligt objekt att restaurera för en kurs och hittade en riktigt dålig jordkällare hemma hos Petter och Camilla. Valvet hade stora skador och hela fronten var rasad. Eftersom det slumpade sig så att det blev hemma hos redaktören för tidningen Åter så tyckte jag att det vore kul att skriva lite om det. Men först lite om själva konstruktionen.

Möjligheterna ett extra tak ger är obegränsade: utomhus­matlagning, vedhuggning, virkeslagring, regnskydd för djur, tillfällig verkstad, matplats etc. Behöver man i framtiden en riktig bod är det inte svårt att sätta väggar under taket. 

Skärmskydd, vindskydd, gapakoja, slogbod, busta – denna typ av enkla byggnader för slåtterfolk på avlägsna myrar eller ra⁠ningar längs vattendragen samt vid jakt och fisketurer i avlägsna ödemarker, har i alla tider skyddat mot väder och vind. I många fall bestod dessa skydd av en lutande risskärm, som uppfördes för tillfället. På platser där man återkom mer regelbundet uppförde man bättre skydd. Nu för tiden uppförs denna typ av mer utvecklade skydd vid landets olika vandringsleder och här i Lomsjö fiskevårdsområde har vi byggt 18 stycken av den modell som beskrivs i nedanstående text. Jag har även byggt ett antal skärmskydd hemma på tomten hos barn och vänner där de används som grillskydd för att kunna vara ute oberoende av hur vädret är.

Om man bor och verkar på landet har man nästan alltid användning för ett extra utrymme som går att värma upp, tillfälligt eller permanent. Det kan t ex vara till övernattning för gäster, som gårdsbutik, verkstad eller grovkök för att hantera av grönsaker, fruk, bär, honung eller kött. Istället för att bygga helt nytt kan man använda något av alla de vackra och välbyggda ladugårdar och lador som ofta står oanvända. Med lite vindpapp, isolering, innerpanel och kanske ett par extra fönster kan ett gammalt uthus få nytt liv och bli en användbar lokal igen. Jag tänkte här visa hur jag i en del av en gammal ängslada byggde ett isolerat utrymme jag på vintern använder som snickarbod och på sommaren för bärrensning.

En “svale“ till jordkällaren är väldigt bra att ha. Dels för att snö inte ska samlas framför den ofta nedsänkta jordkällardörren, dels för att hålla värme och kyla borta från källaren när det blåser och när man går ut och in i källaren. Vissa källare har byggts utan svale och på andra har den rasat ihop. Så här kan man bygga en ny.

När man bestämt sig för att skaffa solvärme har man två stora teknikval att göra. Dels hur man ska få över solvärme­energin till radiatorkrets och tappvarmvatten, dels vilken typ av solfångare man vill ha. Detta behandlades kort i min artikel i Åter nr 1/16. Valet av solfångare står i stort sett mellan vakuumsolfångare och plana solfångare. Väljer man då plana solfångare finns möjligheten att hålla nere kostnaden genom att bygga egna. I denna artikel beskrivs ett sätt att göra detta.

En timmerstomme flyttades och ett sädes­magasin blev ett vinterbonat litet hus. Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om det.

Solen är en billig och långsiktigt hållbar energikälla. Oavsett vilket värmesystem man har kan det vara intressant med solfångare. För dem som värmer hus och varmvatten med köpt energi som t ex el, olja eller pellets finns det pengar att spara. För dem med egen eller billig ved är solfångare attraktiva framför allt för att man slipper elda under en stor del av året. Genom att bygga sitt eget solvärme­system kan man komma undan relativt billigt. Räkna med någonstans mellan 10 000 och 30 000 beroende på geografiska förutsättningar, befintligt värmesystem och aktuellt värmebehov. Syftet med artikeln är att ge läsaren en inblick i hur ett solvärmesystem är uppbyggt.

Att bli självförsörjande på el är nog lockande för många Återläsare, men samtidigt en stor investering att göra. Här går jag igenom hur det fungerar att producera sin egen el med solceller och vad det innebär ekonomiskt.

På den gård där jag växte upp i Södra Lappland finns ett gammalt båthus med plats för fyra båtar. Den äldsta delen består av en timmerstomme som byggts på med en takkonstruktion och tillbyggnad av en regelstomme på ett syllvarv av timmer. Renoveringen omfattade tillbyggnaden vars syllvarv mer eller mindre försvunnit ned i marken. Tre stolpar höll nätt och jämt taket uppe och det var bara en tidsfråga innan de vikt sig och hela takkonstruktionen lagt sig mot marken och båthuset hade varit omöjligt att rädda.