Åter 1/00

Biodlingen i Sverige har minskat till ungefär hälften på 15 år. Det är beklagligt av flera skäl: - Bina spelar för det första en mycket viktig roll för pollinering av viktiga växter och grödor. - Honung är nyttigt och gott och vi får en honung av mycket fin kvalitet. - Biodling är fascinerande och spännande. - Honungspriset har stigit och ”bi”inkomster är väl alltid välkomna. 10 samhällen får man ha skattefritt.

Tre mil sydost om Enköping på en udde i Mälaren ligger Härjarö. Här har Upplandsstiftelsen, en landstingsstiftelse som finansieras av kommunerna i Uppsala län, ett naturvårdsområde med en camping och lägerverksamhet. Anläggningen består, förutom faciliteter för de redan nämnda verksamheterna, också av en herrgårdsbyggnad från 1900-talets början, några fritidsstugor, en gammal lada och en del andra mer eller mindre framträdande byggnader. Parallellt med campingen bedriver arrendator Hans Ekström även konferensverksamhet och kan bland annat erbjuda sina gäster vikingatida gille i ladans blotsal. Anläggningens vikingatema har numera förstärkts med en minigolfbana som omgärdas av ett 150 meter långt flätat staket. Innanför detta finns 12 banor med lika många i trä snidade beläten av Asgårdsgudar och gudinnor samt ett par mindre byggnader inspirerade av utgrävningarna från det två mil bort belägna Birka.

I vår tid upplever vi starkt saknaden av kreativa sysselsättningar. Egentligen behöver vi inte gå så långt för att hitta det mest skapande arbetet, nämligen att baka sitt eget bröd. Här ska det handla om att bli medveten om de olika processer som sker vid bakning och grundprincipen för ett gott, näringsrikt och hållbart bröd visas.

Vad är surklöverrova, rapunkelklocka, jordmandel, potatislök och sockerrot? För att inte tala om knölvial, gråärt, skogslök, jordkastanj, vinterkrasse och sparrissallat? Och hundratals varianter av morötter, kål, tomater, gurkor, potatis, mm? När man läser Lena Israelssons bok ”Köksträdgården – det gröna arvet” börjar man ana att det hänt något fruktansvärt vad beträffar den genetiska variationen i svenska trädgårdar.

Skarsnön knastrar under fötterna. Finkorniga puderflingor faller lätt genom det blekgrå vinterdagsljuset. Den sista sträckan är det inte ens stig, utan vi banar oss fram mellan höga granar och undervegetation. Knappt synlig under nedhängande grenar skymtar den plötsligt. En farstukvist av ohyvlade stockar och en grå grov plankvägg. När jag klivit över tröskeln befinner jag mig plötsligt en halvmeter under marknivå. Det är en underlig känsla att befinna sig i ombonad stugvärme med den vinterkalla vildskogen så nära inpå sig.