-
Håkan Hallander
Jag fann en gång en stor bisvärm som landat på ett fält och satt där som ett litet
svartbrunt berg. Det var eftermiddag en midsommarafton och jag var på väg till
fest. Men jag tyckte det var synd att inte ta vara på svärmen, så jag sopade försik-
tigt upp den i en kartong jag hade i bilen. Under detta arbete var det flera bin som
fastnade i mina ulliga frottéstrumpor, och därför fick jag rätt många stick, säkert
fler än tio, i anklarna. Jag hade haft bin i många år och fäste mig inte vid sticken.
Det hände inte någonting på festen förrän jag började dansa. Efter en fyra, fem
danser började vristerna svullna, och efter ytterligare någon halvtimme var föt-
terna som fotbollar och jag tvingades avbryta hamboskuttandet och valsandet. När
jag sedan suttit stilla i ett par timmar hade svullnaden lagt sig och nästa dag var
fötterna som vanligt. Jag hade inget som helst besvär av smärta, endast av att föt-
terna blev oformliga.
Bisvärmen klarade festnatten fint i sin kartong och fick nästa dag en egen kupa.
Den gav mig sedan under flera år goda honungsskördar.
Köp tidningen i pappersformat eller nätversion så får du tillgång till artikeln direkt.
(Om du är inloggad och köpt tidningen men ändå ser detta, prova att ladda om sidan ett par gånger. Om det inte hjälper, hör av dig så fixar vi det ; ) )
