Åter 3/03

Människans behov av att skydda och smycka sin kropp har lett till kreationer av många olika slag. Att skydda kroppen mot kyla och värme är ett grundläggande fysiskt behov, att signalera kulturell tillhörighet, civilstånd och status genom olika material, färger och former är minst lika viktigt. Av allt det som vi människor genom årtusendena beklätt våra kroppar med är det vi haft, och har, på fötterna ett oerhört intressant kapitel. Fysiskt sett är det för en människa mycket viktigt att fötterna fungerar, något som ställer stora krav på skodonens utformning. Snö och is i norr, het sand, vassa stenar och kaktustaggar i söder – att skydda fötterna mot sådant samtidigt som man bör kunna gå, arbeta och dansa ställer stora krav på material och utförande.

Det är nu det gäller. Att hinna ta vara på allt. Att konservera, lägga in, sylta, salta, safta, torka och fylla jordkällare och stukor. Det ska vara riktigt gjort så att maten håller sig och smakar bra till nästa skörd kommer. Men det får inte ta sådan tid att vi inte hinner ta vara på allt. Det vore bra med en lista över alla olika sätt att ta tillvara alla olika grönsaker, frukter och bär. En sådan finns tyvärr inte och fanns den skulle den inte få plats i Åter. Jag tänkte i stället bara förmedla några egna favoriter, några enkla och annorlunda sätt att ta till vara skörden. Men först vill jag bara snabbt dra grunderna för de olika metoderna, för de som inte har någon koll alls.

Jag mötte arkitekten Hans Eek från Alingsås på tåget för några år sedan. Han berättade då att han arbetade med ett projekt som gick under namnet ”Hus utan värmesystem”. Jag fängslades av hans vision och hur han engagerat beskrev att: ”husen var så välisolerade så frös man fick man ta av sig för att låta kroppsvärmen värma upp huset”. Det här var ingen utopi. Projektet är genomfört och husen finns i Särö utanför Göteborg.

De senaste veckorna har vedtraven på lagårdsbacken vuxit. Samtidigt har vältorna av virke minskat. Under eftervintern har upptaget vedbränsle tagit mer och mer plats. Frågan är om vedhuggningen har givit mera utrymme på gårdsplanen. Kanske har den mest förändrat utseendet. En del ved är hämtad från hagen. Där är nu städat från de högar av virke som fåren rensat från bark. Kapsågens skärande ljud har säkert stört omgivningen, även om hönsen reagerat märkvärdigt lite på sågklingans tjut i vresiga kubbar. Den vedhög som nu travas kommer att torka i vårsolen och brinna bra i vedpannan. Den kommer att hålla undan kyla och fukt i huset under det kommande vinterhalvåret.

Vi är en familj som nyligen upptäckt glädjen att göra egen korv. Vi har provat flera olika varianter, med både får och gris och nästan alla har lyckats över förväntan, särskilt de som vi varmrökt. Eftersom vi undviker produkter från djurindustrin i övrigt, skulle det kännas bra om vi även kunde använda egna fjälster. Har hört att det är bökigt och slabbigt, men det skulle vara roligt att prova att tavara på tarmarna nu i höst och undrar därför hur man gör. /Elin och Mattis

När jag var 15 år, våren 1977, hittade jag ett recept på maskrosvin i en tidning. Jag hade sedan en tid varit nyfiken på att göra eget vin, jag plockade maskrosblommor flitigt och gjorde en liten sats på kanske 3-4 liter. Det blev nog aldrig riktigt färdigt vin innan jag hade provsmakat och lockat andra att smaka av min jäsande maskrossaft. Det tog slut. Men mitt intresse var väckt att göra eget vin. Nästa vin blev ett äpplevin som jag gjorde tillsammans med min farfar. Han hade gjort fruktvin hemma sedan 1920-30-talet och jag minns fortfarande hur jag som 8-åring fick smaka russinvin, en god saft som jag blev varm och lite uppspelt av.