Getter

-

Håkan Hallander

En av de stora fördelarna med att ha djur är att man kommer i närmare kontakt med sina grannar. Många gånger hade våra grannar passat våra djur, när vi rest bort. När de därför en gång själva skulle iväg var det med glädje som jag åtog mig att passa deras djur och vattna deras krukväxter.
En morgon var min då femåriga pojke med. Jag hade släppt ut geten, som var mycket tillgänglig och följde människor som en hund, och skulle börja fodra hönsen. Medan jag förberedde fodret bad jag grabben gå ner till brevlådan för att som pappas duktiga hjälpreda hämta posten. Glädjestrålande över det betydelsefulla uppdraget rusade han i väg. Geten såg detta som ett lyckat skämt och skuttade glatt efter.
Plöstligt hörde jag vilda hojtanden, och gallskrikande kallade pojken på min uppmärksamhet. När jag skyndade till fick jag se en märklig syn som faktiskt var så komisk att jag inte kunde låta bli att gapskratta. Pojken stod gråtande och höll posten i ena handen så högt över huvudet kan kunde. Framför honom stod geten med framklövarna på hans axlar. Med den andra knutna handen fäktade han desperat mot geten, som utan att bekommas av knytnäven eller skriken förnöjt mumsade på vad den kunde roffa åt sig av räkningar, tidningar och brev…

Få tillgång till artikeln direkt genom att köpa den, eller hela tidningen i pappers-/nätversion.
Eller ett månadspass som ger tillgång till alla artiklar i 30 dagar
(Om du är inloggad och köpt borde ha tillgång men ändå ser detta, prova att ladda om sidan ett par gånger. Om det inte hjälper, hör av dig så fixar vi det ; ) )