Ledare
-
Petter Bergström
–
Våren är på väg!
Egentligen skulle jag vilja skriva om hur det är att ha blivit pappa, men jag vet inte var jag ska börja så jag försöker inte ens. Jag vet knappt själv hur det är. Allting dygnet runt handlar bara om honom. Ändå känns det som vanligt, som om jag alltid burit en unge på armen. Hur kan man älska någon så, som man bara känt några veckor, som inte kan prata och nästan bara sover? Jag är så glad att jag inte missade detta.
Jag byter ämne. Våren är på väg märks det på alla som ringer och undrar varför inte tidningen kommit ännu, hur gör man det och det, och var finns det kollektiv på landet någonstans? Precis som det på vintern känns naturligt att dra sig tillbaka och vända sig innåt, kryper det på våren i kroppen och man vill förändra sig, förnya sig. Kraften rinner till i samma takt som dagarna blir längre och vi vill byta ut något av det dagligt destruktiva vi dras med mot något nytt och konstruktivt. Kanske äntligen läge att flytta, börja odla, skaffa barn, köpa en bit mark eller bygga om. Kanske skaffa får eller lära sig ett hantverk. Vad som helst egentligen. Något stort man drömt om länge, något som känns verkligt och meningsfullt. Något som ger självförtroende och kraft att fortsätta släppa, börja om, riva ner och bygga upp. Utvecklas, komma igång, en egotripp!
Finns det något underbarare än när människor brinner? När man plötligt vågar och jag-vet-vad-jag-har-men-inte-vad-jag-får-rädslan förgäves ropar på uppmärksamhet. När man bara kör järnet och energin pulserar genom ett öppet sinne och ut i händerna. När man befinner sig mitt i flödet och styrd av en oklanderlig känsla rör sig med ljusets hastighet.
Tyvärr händer det alltför sällan. Människobränder. Men ganska ofta på vårarna. Jag hoppas hårt att det är en trend på uppåtgående. Det var så mycket som hände i slutet av förra årtusendet som inte var lyckat. Så mycket som vi gjorde fast vi inte ville det. Som vi gjorde av lathet, rädsla, för att vi inte orkade bry oss, inte ville se hur det egentligen låg till. Destruktiva mönster och dåliga vanor vi tvingade oss till eller bara fortsatte med av slapphet. Själsdödande småsaker som i förlängningen upprätthöll ett själsdödande samhällssystem.
Idag vet alla att vi borde leva på ett sätt som fungerar bättre ihop med den övriga naturen. De flesta vill också göra det. Men väldigt få vågar försöka ens lite grann. Vi behöver en brutalt bländande vårsol som sätter så många människor i brand. Som inte lämnar utrymme för en enda död dag. Som gör att vi plötsligt kräks av industrimatens fadda smak och äntligen ger oss ut på jakt efter riktig föda. För innerst inne vet vi alla hur livet ska vara. Vad som gör oss lyckliga, vad vi behöver. Hur vi ska hitta tillbaks till oss själva, varandra och naturen vi är en del av. Kanske är ökad självförsörjning en väg.
Självförsörjning är en spark i ansiktet på hela masskonsumtionssamhället och ett sätt att utveckla och visa på alternativ. Men det är också en skithäftig egotripp. Vilket hela livet ska vara. Så ta vara på våren.
/Petter
Tidningsversionen Klicka här för att läsa!
Fler artiklar av Petter Bergström
