Kategori: Hantverk

Man behöver varken plank, brädor eller maskiner för att slöjda i trä, med några handverktyg och färskt trä i form av stammar eller grenar kan man åstadkomma en hel del.

För de flesta är väl knopar något som man sätter i samband med båtliv och sjömän. Men faktum är att knoparna har en betydligt längre historia på landbacken än till sjöss. Redan i inledningen av människans tillvaro var det absolut nödvändigt att skaffa någon form av knytbart material, t ex växtfibrer och senor, för att med detta tillverka bågsträngar, fiskelinor och snaror, samt för att fästa ihop hudar till klädesplagg eller trädgrenar till kojor. Senare kunde man genom att surra ihop trädstammar tillverka enkla flottar.

Sländan är det äldsta spinnredskapet, och är fortfarande i bruk över hela världen. Den är fortfarande oumbärlig i de fattiga delarna av världen. En slända kan se ut på många olika sätt, den är ganska enkel att göra själv, och med lite träning är det både enkelt och roligt att spinna.

Människans behov av att skydda och smycka sin kropp har lett till kreationer av många olika slag. Att skydda kroppen mot kyla och värme är ett grundläggande fysiskt behov, att signalera kulturell tillhörighet, civilstånd och status genom olika material, färger och former är minst lika viktigt. Av allt det som vi människor genom årtusendena beklätt våra kroppar med är det vi haft, och har, på fötterna ett oerhört intressant kapitel. Fysiskt sett är det för en människa mycket viktigt att fötterna fungerar, något som ställer stora krav på skodonens utformning. Snö och is i norr, het sand, vassa stenar och kaktustaggar i söder – att skydda fötterna mot sådant samtidigt som man bör kunna gå, arbeta och dansa ställer stora krav på material och utförande.

Att med enkla medel sitta och knåpa ihop plagg av yllegarn, det har människan kunnat väldigt länge. Fast från början var det inte stickning man använde. Man har hittat spår från stenåldern av en teknik som kallas nålbindning och som har förekommit i alla världsdelar! Sveriges äldsta fynd är en vante i Åsle mosse, Västergötland. Den har med pollenanalys åldersbestämts till yngre järnåldern ca 200-300 e Kr. Efter första världskriget föll tekniken nästan helt i glömska. Nålbindningen har även andra, lokala namn; binda, nåla, påta, söma mm.

I början var det tyg. Mycket tyg till och med. 120 löpande meter, om man vill vara noga. Detta skulle under en veckas tid förvandlas till 3 stolta, vita tipis i 5-meters-klassen. Mycket jobb väntade de 8 nyfikna kursdeltagarna.

Det är svårt att leva utan pallar. Det kanske låter lite överdrivet, men när du ska mjölka en ko, spela nyckelharpa eller snöra dina kängor blir behovet av en pall påtagligt. Har du ingen gör du en. Det är skoj och ganska enkelt.

För en självförsörjare är trä ett utmärkt material till husgeråd och andra föremål i hem och hushåll. Råvaran är gratis och lätt att forma och när en sked eller skål av trä tjänt ut är det bara att slänga eller elda upp den och göra en ny. Helt utan miljöbelastning. Att svarva, med hemgjord trampsvarv eller en elektrisk, är ett sätt att forma träet.

-

Naturliga färgämnen har traditionellt varit av stor betydelse för människor i hela världen. Naturfärgämnen finns lätt tillgängliga i hemmiljön och blir därför billigare än importerade eller tillverkade färgämnen.

-

-

-

-

-

-

Hur gör man en yxa? Och vad gör man den av? Eller en potatishacka eller ett timmerdrag? Att kunna göra sina egna verktyg är både viktigt och tillfredsställande för den som är självförsörjande. Det skänker stor frihet att utforma dem efter eget huvud så att de får den egenskap och det utseende som man önskar, eller så vill man helt enkelt nytillverka gamla föremål som eljest inte låter sig skaffas.

Det kan vara svårt att tro, i denna tid med alla plastpåsar och papperskassar, att Sverige faktiskt är ett rikt land när det gäller korgar. Visst är det få korgar som tillverkas inom landet i dag, men för bara femtio år sedan var det desto fler, för att inte tala om förhållandena vid förra sekelskiftet. Då köpte exempelvis järnvägarna upp flera hundra tusen korgar varje år.

Det är tidig morgon, dimman ligger stilla över sjön och det är alldeles tyst. Men så bryts tystnaden och tranornas rop fyller luften. För en kort stund består världen endast av en stilla sjö, morgondimma och tranors rop. Stunden är tidlös, det finns ingenting som säger att det är en julimorgon i det postindustriella IT-samhället, det hade precis lika gärna kunnat vara bronsålder. E4:an har ännu inte vaknat och rullat ut sin svaga bullermatta över sjön.

Lera är ett lättillgängligt material, som öppnar stora möjligheter för den innovative, och stimulerar all sorts kreativitet. Som alla andra hantverk, är även detta kringgärdat av en rad spelregler som inte kan kringgås, och jag skall här, på ett ganska ovetenskapligt sätt, försöka lotsa den nyfikne fram till ett lyckat resultat, med material som kan hittas i naturen, och som kan bearbetas med egna enkla hjälpmedel. Jag går heller inte in på estetik eller avancerad teknik, som väl kan anses tillhöra nästa steg för den som vill gå vidare.

Vi som tycker att samhället och kulturen är på väg mot höjden av misär och snusk kämpar för att återfinna glömd klokhet och för bondesamhället självklar kunskap. Vi försöker minska vår sårbarhet och fula omgivning genom att öka vår självförsörjning. Ett viktigt led i detta, har för mej blivit att försöka lära mej göra vardagliga bruksföremål själv. Träet är ett ultimat material för väldigt många ändamål. Skogen och allmogens traditionella slöjdkunskaper ger oss obegränsade möjligheter att ersätta skräpkonsumtion med grejer som är vackra och bra, billiga och kul att tillverka, och som återgår till naturen på några minuter då vi lessnat.

Att hägna in sina odlingar och kreatur kan göras på många olika sätt. Material från naturen ger trevliga och ekologiska gärdesgårdar. Bevarandet av olika former av äldre typer är också en kulturhistorisk gärning. Visst ser det trevligt ut med exempelvis ett flätverksstaket kring den egna täppan?

Att bygga egna musikinstrument är en lekfull och fascinerande sysselsättning. Av det material som råkar finnas till hands kan man tillverka fantastiska flöjter, trummor, lurar och rasselinstrument. Det gäller bara att vara utrustad med fantasi, mod och envishet.

Under hela tiden som man pratat om miljövänliga blöjor tycker jag att man hoppat över ett svenskt alternativ!

Att trätjära är ett bra konserveringsmedel för trä känner nog de flesta till. Men det är nog inte så många som vet att det finns en liknande produkt – ryssoljan eller björktjäran - som har samma egenskaper som trätjäran, plus ett par goda egenskaper till! Att den sedan är lätt att framställa, gör inte saken sämre.

När man arbetar som smed finns det vissa saker man bör tänka på i förväg, nämligen: utformning, moment och följd. Har du gjort detta är det mycket lättare att få sakerna bra. Innan du tänder ässjan, måste du ha funderat ut de sakerna. När ässjan är tänd måste du hela tiden veta någorlunda vad som ska göras härnäst för att inte ödsla med tid och dyr kol.

Smeden har sedan järnet började användas alltid haft en viktig roll i det gamla samhället, det vill säga före industrialiseringen, eftersom han med sin typ av teknik kan forma järnet med sina speciella egenskaper till olika verktyg och redskap. Järnet saknar motstycke bland de material som står att finna i naturen. Detta kombinerat med att man tagit upp det nerifrån marken (från botten på en myr eller ur ett gruvhål) och att det sedan renats och formats med eldens hjälp har varit en utmärkt inspiration i skenet av folktro och religion till mängder av sägner och skrock runt järnet, stålet och smeden.

Jag vill här beskriva en enkel metod med vilken man kan bereda sina egna fällar: fettgarvning. Inga främmande ämnen behöver användas, allt som behövs går mycket enkelt att skaffa fram. Kom ihåg att det är med garvning som med allt praktiskt arbete, att det inte går att läsa sig till ett bra resultat. Det gäller att pröva på själv, vara med, samt att experimentera.

Träd finns överallt, det är bara att använda. Med respekt naturligtvis. När det gäller att ta tillvara vilda växter glöms träden ofta bort. Rötter, ved, bark, blad, blommor, frön, nötter; det mesta på ett träd kan användas om man har lite kunskap och fantasi. Även björk. Den kan ge oss betydligt mer än bara ved och sav.

I förra numret av Åter berättades hur vi vid slakt kan ”ta vara på mer”, något som i både bonde- och jägar/samlarsamhället har varit en självklarhet. I detta nummer fortsätter Håkan Strotz, anordnare av kurser i forntida teknik,på samma tema. Vi får här ett smakprov ur en framtida bok som Håkan arbetar med.