Författare: Jonas Hasselrot

Följande arbetsbeskrivning avser en s k skäppekorg, som förr användes till bl a mjöl och gryn. Förebilden kommer från Malmöhus län och har diametern 53 cm. Namnet kommer av att korgen rymde en skäppa, knappt 25 l. Den korg som görs i beskrivningen är mindre och rymmer ungefär 6 l. Diametern är 33 cm och höjden 16 cm. Denna lilla korg passar utmärkt som fruktkorg.

Den spånkorg som demonstreras här är rakflätad av handrivna furuspån. Tekniken kommer från Finland och har inom det nuvarande Sveriges gränser varit vanlig i finnbygderna. Även om beskrivningen kan synas lång upptäcker man, efter att ha gjort den första korgen, att den är ganska enkel och snabb att göra. Konstruktionen är genial i sin enkelhet, utan någon spikning eller liknande, vilket tyder på hög ålder. Det svåraste att lära sig är materialberedningen, att göra vackra furuspån och vrida upp en björkvidja fint. Hur man river spånen kan du läsa om i Åter 2/09 och hur man vrider björkvidjor i Åter 2/05.

En del av tjusningen med att göra korgar ligger i att man kan samla in materialet själv. Denna gång är det slöjdaren Björn Majors som visar hur man river spån. Av spånen gör han sedan rakflätade korgar, och hur det går till demonstrerar han i nästa nummer av Åter.

Arbetsbeskrivningen avser en traditionell ”tvegrepakorg” av Blekinge-typ. Sådana korgar användes förr till potatis och som kolkorg. En modern användning är som trädgårdskorg.

Den här beskrivningen avser en revbenskorg av Sorunda-modell. Korgen användes fram för allt vid potatisskörden och skulle då vara stor och kraftig, och det är en sådan större korg som tillverkas på bilderna. Måtten är längd 53 cm, bredd 46 cm och höjd 24 cm (med grepe 34 cm). Texten avser emellertid en mindre korg, som den på den stora bilden ovanför. Den är 35 cm lång, vilket kan vara lagom när man gör sin första korg. Låt emellertid den mindre korgen få samma proportioner som den stora. En sådan inte så stor korg blir en bra bär- och svampkorg.

Arbetsbeskrivningen avser ett ganska litet kolfat, 30-35 cm långt. Formen är, som den ofta var förr, sammanhållen med en aning inåtlutande kanter. Storlek och form kan givetvis variera, men glöm inte att använda grövre material till en större korg. Ett kolfat ska vara kraftigt och robust. Antalet varpspröt ändras inte så mycket med korgens storlek. I en större korg med grövre material sätts de i stället glesare.

Hasselspån fläker man ut från ytan av färska käppar. Välj ut rakvuxna stammar i hasselbusken, som saknar större kvistar på en sträcka av minst 1 m, helst längre. Tjockleken bör vara 2-3 cm i toppen av den raka delen. Skär av toppen ett par decimeter ovanför det ställe där stammen kröker eller förgrenas och skär bort återstående kvistar. Hassel till korgar kan tas under hela året, men kan vara lite kladdig att arbeta med under savtiden. Även om hasselbusken inte åsamkas någon skada av att gallras lite så måste man ha markägarens tillstånd.

Gran- och björkrötter är vanligast till korgar, men bl a tall förekommer också. För att avbarkningen ska gå lätt, bör alla slags rötter “dras” på våren. När savningen börjat och björkens löv är som musöron lossnar barken nästan av sig själv.

Konsten att vrida upp en björkvidja är på utdöende. En gång i tiden var det något allt manfolk på landsbygden behärskade. Den som inte kunde konsten ”var inte någon riktig karl”.

Det kan vara svårt att tro, i denna tid med alla plastpåsar och papperskassar, att Sverige faktiskt är ett rikt land när det gäller korgar. Visst är det få korgar som tillverkas inom landet i dag, men för bara femtio år sedan var det desto fler, för att inte tala om förhållandena vid förra sekelskiftet. Då köpte exempelvis järnvägarna upp flera hundra tusen korgar varje år.