Kategori: Odling

Tänkte bara dra upp lite plantor åt er. Kål är ju lite känsligt. Den är omtyckt av många, både stora och små, näringsrik och god, som den är. Vi försöker få fram tidigt stora och fina huvuden. Jag tänker angripa problemet från en annan sida.

-

-

-

Att ”täcka med gräsklipp” har blivit lite av en fluga bland småskaliga odlare. Är det något för en självförsörjare? Eller är det bara för villaträdgården med en stor gräsmatta och ett litet jordgubbsland?

Alla råkar ut för dem. Vid nyodling kan det ta några år innan de kommer, men kommer gör de. Kålfjäril, kålmal, kålfluga, vivel och framför allt deras larver, det är de som gör skadan. Att se vitkål, grönkål, rödkål, brysselkål, kålrötter, majrova, blomkål och broccoli förfaras är som att bakbunden stickas i hjärtat med en nål. En god självförsörjare satsar naturligtvis inte allt på ett kort, utan ser till att hon överlever vintern i lyx och överflöd även om kålen går i stöpet. Men ändå är det inte detsamma utan som med och det är ofta värt att ta upp kampen.

Vad är surklöverrova, rapunkelklocka, jordmandel, potatislök och sockerrot? För att inte tala om knölvial, gråärt, skogslök, jordkastanj, vinterkrasse och sparrissallat? Och hundratals varianter av morötter, kål, tomater, gurkor, potatis, mm? När man läser Lena Israelssons bok ”Köksträdgården – det gröna arvet” börjar man ana att det hänt något fruktansvärt vad beträffar den genetiska variationen i svenska trädgårdar.

Jag saknar verkligen en jordkällare. Det är snudd på en mänsklig rättighet att ha en och jag lovar att någon i ett senare nummer av Åter vill berätta hur man bygger en egen enkel jordkällare. Fram till dess tänkte jag berätta om ett värdigt alternativ, nämligen att lägga stukor.

Ha som mål att allt du gör ska vara roligt och vackert. Även odling, som ofta redan är vackert och roligt i sig, kan få en ny dimension om man tillåter sig själv att vara kreativ och lite konstnärlig. Det behöver inte bli opraktiskt för det, tvärtom, de smartaste lösningarna kommer oftast när man vågar tänka i nya banor och former.

Odla utan att gräva, rensa eller vattna. Det låter väl som en dröm för en stressad trädgårdsägare. För visst kan det vara svårt att hinna med trädgårdsjobbet ibland, och nöjet med grönsaksodlingen försvinner lätt när det frodiga ogräset stirrar förebrående på en.

Precis som med människor och djur, trivs vissa växter tillsammans medan somliga verkligen ogillar varandra. I naturen ser man att vissa växter oftare förekommer tillsammans.

-

Permakultur är en metod för att planera samhället på ett sådant sätt att förbrukning av energi och andra resurser blir så liten som möjligt. De resurser som förbrukas måste kunna förnyas av naturen. Politikerna talar om kretsloppssamhället eller ett uthålligt samhälle. Permakultur går längre, man strävar efter en permanent kultur, en kultur som byggs upp och berikas av den mänskliga aktiviteten.

-

Gurkor har odlats mycket länge. De äldsta fynden finns i Sydostasien och är daterade till 9750 f. Kr. Men förfäderna till vår nuvarande gurka är ännu inte säkert identifierade. Troligen härstammar de från en oaptitlig vildväxande art, C. hardwickii, som växer på Himalayas sydsluttningar och i Norra Indien. För 4000 år sedan odlades den allmänt i större delen av Asien och kom till Europa via Mellanöstern och Nordafrika. Med Romarrikets fall försvann den från Europa och började inte odlas igen förrän på 1500-talet. Till Sverige kom gurkan under 1600-talet.